Ankstjärten dök upp på 80-talet. Den 1966 presenterade Alfa Spider – den sista design som Battista ”Pinin” Farina personligen var inblandad i – hade överlevt hela det foträta 1970-talet med klasskamp och säkerhetshets och i början av 1980-talet var Spider en av mycket få kvarvarande tvåsitsiga roadsters på marknaden.
Men försäljningen hade dalat rejält de senaste åren för att 1981 stanna på drygt 1 600 exemplar. Något måste göras och Alfa Romeo har aldrig varit rädda för kontroversiella lösningar.
Den 10 mars 1983 visade man den tredje upplagan av Spider kallad Aerodynamica. Den hade ny front, plastiga stötfångare, en spoiler à la snöplog fram och – digitalklocka!
Spider är ovanligt rymlig för biltypen, förutom bagageutrymmet finns gott om plats bakom stolarna. Interiören uppdaterades flera gånger, 1986 ersattes de klassiska mätarna från 1960-talet med en modernare enhet.
Kronan på verket var den svarta häcken med en allt annat än diskret spoiler i mjukt gummi på bakluckan. Så väcker man uppmärksamhet med en 17 år gammal modell.
Nu fick många upp ögonen för Spidern igen och efterfrågan ökade. Försäljningen nästan tredubblades på ett år! På den svenska marknaden hade den inte funnits sedan början av 1970-talet, nu sålde handlarna allt de kom över.
1990 fick Spider ny för och akter igen. Borta var de svarta stötfångarna och gummispoilern och att modellen nu var inne på sitt fjärde decennium var svårt att se. Med servostyrning, airbag och automatlåda som tillval gick den att sälja i ytterligare tre år – och den sålde bra.
När produktionen till slut lades ned i Pininfarinas fabrik var Spider den sista Alfan på programmet med bakhjulsdrift.
1966 1600 Spider Duetto med 109 hk SAE presenteras.
1967 Duetto ersätts av 1750 Spider Veloce med 132 hk sent på året.
1968 Snikmodellen Spider 1300 Junior med 103 hk SAE och mindre utrustning introduceras.
1970 Serie 2. Ny akter. Dessutom blev bagageutrymmet större.
1971 2000 Spider Veloce med 150 hk SAE ersätter 1750. Året därpå återkommer 1600-motorn i Spider 1600 Junior som ser ut precis som en 1300 Junior.
1974 Lastutrymmet bakom framstolarna inreds som ett baksäte.
1983 Spoilers fram och bak.
1986 Quadrofoglio Verde introduceras. Ny instrumentering och stolar.
1987 Nu kommer den motorn även till Sverige. Effekten sjunker till 116 hk DIN med katalysator.
1990 Serie 4. Spoilern försvinner och fronten mjukas upp. Tvåliters-motorn har nu 120 hk DIN med katalysator. Servostyrning blir standard, automatlåda tillval.
1993 Efter 27 år läggs tillverkningen ned. Under denna långa tid har bara lite drygt 120 000 bilar tillverkats.
Nypris: 143 500 kronor.
Motor: Fyrcylindrig rak med två överliggande, kedjedrivna kamaxlar, två ventiler per cylinder. Volym 1 962 cm3. Max effekt 116 hk DIN vid 4 900 r/min. Max vridmoment 161 Nm vid 4 000 r/min.
Kraftöverföring: Femväxlad manuell låda. Golvspak.
Mått: L 430/B 163/H 129 cm.
Fjädring/hjulställ: Skruvfjädring. Fram nedre triangellänkar och övre tvärlänkar, bak stel axel.
Styrning: Snäcka, ej servo. Vändcirkel 10,7 m.
Bromsar: Skivor fram och bak, servo.
Fartresurser: Toppfart 190+ km/tim. Acceleration 0–100 km/tim 9 s.
Förbrukning: 0,86 l/mil.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Kommentarer till artikeln (0)
Läs kommentarer och diskuteraGenom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.