Provkörning: Nissan Juke 4x2 1,6 DIG-T Acenta

Nissan Juke är en rätt märklig korsning i gränslandet mellan suv och sportcoupé. Formgivningen liknar ingen annan och betraktarna delar snabbt in sig i två läger – de som hatar och de som älskar designen.

Under det fantasifulla skalet döljer sig Nissan/Renaults ”plattform B”, på vilken också bilar som Nissan Note, Cube och Micra samt Renault Clio, Modus och Twingo vilar.

I grundutförandet är bilen framhjulsdriven men den finns också i en version med fyrhjulsdrift i kombination med 190 hästkrafters bensinturbo och automatlåda. Tyvärr springer priset då också iväg. Med drivning på alla fyra kostar Juke från 243 400 kronor.

In i motvind
För den med lägre krav på prestanda börjar prislistan på 154 900 kr. Då får man en Juke med 1,6-liters bensinmotor på 117 hästkrafter och den lägsta utrustningsnivån ”Visia”.

Redan i grundutförandet ingår luftkonditionering, elektriska fönsterhissar och CD-stereo. Nästa nivå, ”Acenta”, ger också lättmetallfälgar och Nissan DCS (Dynamic Control System), en manöverpanel från vilken föraren bland annat kan justera känsligheten på servostyrning och gaspådrag i tre lägen.

I läget ”sport” känns styrningen fastare och bilen reagerar snabbare på gaspådrag. Väljer man istället ”eco” känns det som att köra in i kraftig motvind.

Det hela är kanske mest att betrakta som en gimmick men måhända tilltalar det den lekfullare delen av målgruppen. Ett problem är att displayen för DCS är placerad så lågt på mittkonsolen att det krävs att föraren tar blicken från vägen för att kunna manövrera det hela.   

Ratten är ställbar i höjdled men inte i djupled. Det försvårar för långa förare att hitta en bra körställning. Stora fötter trivs heller inte riktigt i Juke då det är rätt trångt runt pedalerna.  

I baksätet påminns man om att detta egentligen är en småbil. Passagerare längre än cirka 170 cm sitter med hjässan mot taket. Bagageutrymmet är också ganska litet och rymmer bara 251 liter last.

Mera morr!
I stadstrafik är Nissan Juke lättkörd och behaglig. Sikten är utmärkt, bland annat tack vare den upphöjda sittpositionen. Styrningen går lätt, kopplingen är smidig och växellådan sällsynt lättjobbad.

Utanför stan får testbilen en chans att visa upp vad 190 hästkrafter kan åstadkomma i knappt 1 200 kg bil. Med turbomotorn blir Juke riktigt pigg men när vägen kröker önskar man sig lite mer känsla i styrningen.

Dessutom är det synd att inte Nissan jobbat lite mer på motorljudet. I tider av ”acoustic engineering” borde det väl vara fullt möjligt att få motorn att morra lite behagligt?

I högre farter domineras nu ljudbilden helt av vägljud och vindbrus.

Vilka som ska räknas som de närmaste konkurrenterna växlar beroende på utförande och vilket fokus kunden har på sitt bilägande. Den som funderar på en fyrhjulsdriven Juke för framkomlighet och vinteregenskaper, bör också titta närmare på Dacia Duster och Suzuki SX4.

Är det Jukes tuffa attityd och uttryck som lockar, kan individualisterna Alfa Romeo MiTo, Audi A1 och Citroën DS3 räknas till rivalerna.

Diskutera: Vad tycker du om Nissan Juke?