Provkörning: Mercedes ML (2011)

De flesta av oss motornördar har väl någon gång drömt om att jobba som lastbilschaufför. Att dundra genom natten i sitt gigantiska fordon, avskärmad från livets futtigheter. Bakom ratten i den senaste versionen av Mercedes stora suv känns drömmen ovanligt nära.

Mercedes ML 250 är kompetent men tyvärr också väldigt dyr. Även denna instegsmodell går lös på över en halv miljon kronor redan innan man börjat fylla den med utrustning. Enda trösten är att så var också läget med föregående generations M-klass, vilket innebär att den nya modellen i alla fall inte har blivit dyrare.

Klarar tuff terräng
Det här är en helt ny bil och Mercedes har fokuserat på lägre energiförbrukning och högre säkerhetsnivå, utan att man för den skull prutar på M-klassens omtalat goda terrängegenskaper.

Visserligen har man nu övergivit den mekaniska differentialspärren i bakaxeln och ersatt den med elektronik som förhindrar hjulspinn. Resultatet har dock blivit gott och även nya ML klarar långt tuffare terräng än vad de flesta vågar ta ut den i.

Den som ska ut i skogen bör dock köpa till paketet On&Offroad (21 900 kr) som bland annat innehåller skydd för underredet, lågväxel och extra funktioner för luftfjädringen (som också är tillval för 19 600 kr) vilken ger upp till 285 millimeter markfrigång och låter M-klass vada genom 60 cm djupa vattensamlingar.

Faktum är att de flesta av dessa bilar aldrig kommer att hamna utanför vägkanten. En stor kundgrupp är de som behöver en kraftfull dragbil. Dessa ska dock vara medvetna om att för den fyrcylindriga ML 250 är dragvikten max 2 950 kg medan den sexcylindriga ML 350 får dra 3 500 kg.

Mercedes är väldigt stolta över sin fyrcylindriga diesel på 2,0 liter och 204 hästkrafter. Och visst är det starkt gjort av den ”lilla” spisen att lätt och ledigt släpa runt på drygt två ton suv, men prestationen sker till priset av en hel del knatter och vibrationer.

Den som vill kräver silkesmjuk motorgång får ta ett än djupare grepp i plånboken och satsa 30 000 kronor ytterligare för att få en sexcylindrig dieselmotor istället.

Mercedes uppger att hela modellserien har blivit 25 procent snålare. Förutom snåltrimmade motorer har M-klass fått lägre luftmotstånd och lättviktsmaterial som aluminium används nu flitigare i konstruktionen.

Det innebär dock inte att M-klass blivit någon balettdansös. Den provkörda modellen ML 250 väger in på dryga 2,1 ton men bär sina kilon med grace och känns aldrig tung eller klumpig.

Styrningen har en ny hastighetsberoende elektrisk servoassistans som någon kan uppfatta som en smula okänslig men faktum är att styrningen känns som den brukar i Mercedes. Den som vill uppleva varje gruskorn i ratten får köpa något annat.

Generösa utrymmen
Trots sin storlek är M-klass också riktigt smidig i stadstrafik. Som förare uppskattar man den höga sittpositionen vilken ger mycket bra överblick. Automatlådan arbetar smidigt och stopp/start-systemet ger några tacknämliga ögonblick av lugn och ro när dieselmotorn automatiskt stängs av vid exempelvis trafikljus. Styrningen är lättgående i låg fart, vändradien överraskande snäv och parkeringsassistans standard.

Oavsett väglag är komforten förstklassig. Stolarna är bekväma, såväl motorljud som vindbrus är synnerligen väl dämpat och fjädringen sväljer de flesta ojämnheter.

Utrymmena är generösa. Fem vuxna reser komfortabelt och i bagageutrymmet ryms 610 liter med baksätet uppfällt och 2 010 liter med kupén dukad för maximal lastkapacitet.

Förarmiljön är utmärkt. Instrumenten är tydliga och när man väl lär sig leva med kombispaken för vindrutetorkare och blinkers, fungerar också reglagen utan anmärkning.

Även M-klass har Mercedes nya reglageplacering, vilken innebär att farthållaren och kombispaken fått byta plats. Därmed lär få lockas att försöka blinka med farthållarspaken, en övning som tidigare inte var alltför ovanlig bland nya Mercedesförare.