Provkörning: Citroën DS5 (2011)

Tredje bilen i Citroëns DS-serie, DS5, är en ovanligt snygg bil. Läckra detaljer –  till exempel vecket på sidan som slutar vid bakre sidorutan och den kraftiga kromlisten längs huven – ger karossen ett härligt flyt. Men att öppna förardörren blir en smärre chock. Har Citroën fyndat ihop inredningen på bilbranschens årliga loppmarknad?

Kupén är klädd med ett tiotal olika slags paneler med slät eller mönstrad plast eller aluminium. Instrumentbrädan är ett hopkok av varenda tänkbar form, hästskoböj inräknad, och varhelst ögonen landar finns det knappar av olika storlekar och modeller – jag räknar till 87 men är inte säker på att jag hittat alla.

Ett tiotal knappar sitter på en bred konsol uppe i taket. Vart de går ser jag inte för symbolerna är så små att jag inte kan tyda dem och läsglasögonen har jag inte med mig.

– Vi har försökt skapa en interiör som i en cockpit och vi vill att föraren ska känna sig som en pilot, påpekar Pierre Monferrini som är ansvarig för DS5.

Det är i så fall ett mycket litet flygplan, för förarplatsen är ovanligt trång. Den påminner mer om en bur. Vart jag än vänder blicken, ser jag balkar: vindrutestolparna delar sig till två bastanta stag, taket är försett med tre små rutor, omgärdade av kraftiga karmar och backspegeln avslöjar att även bakrutan tudelas av en plåtbjälke.

Balksystemet kanske behövs för att ge karossen den vridstyvhet som krävs av en sportmodell. Bilen baseras inte, som man kan tro, på C5 utan är betydligt kortare, men lite högre. Basen kommer till stor del från C4 Picasso. Citroën hoppas att den som kör DS5 ska ”fullt ut känna glädjen av en enastående bil som förvånar med stil, intelligent design och teknologi”.

Rätt morrljud
Stilen och intelligensen i designen kan man ha synpunkter kring, men teknologin verkar det inte vara något fel på. Nästa år kommer DS5 med ett hybridsystem som består av en 163 hk stark dieselmotor i fronten och en 37 hästars elmotor mellan bakhjulen. Dieseln laddar ett batteri som kan driva elmotorn upp till ett par kilometer och göra bilen såväl utsläppsfri som fyrhjulsdriven vid behov.

I början finns DS5 med fyra vanliga motorer. Provbilen är försedd med den starkaste bensinmotorn som har imponerande prestanda: ur 1,6 liter pressar Citroën ut 200 hk (med hjälp av turbo). Vridmomentet är hela 275 Newtonmeter mellan 1 700 och 4 500 varv. Det betyder i praktiken att motorn nästan alltid har ork så det räcker.

Motorn är inte bara styrketrimmad utan har också stämts till rätt sorts morrljud med ett membran vid luftintaget. En kul teknik, men efter att ha lyssnat på den högt brummande maskinen i några mil skulle jag gärna stänga av membranet.

Ingen gasfjädring
En Citroën som karakteriseras av stil och teknologi borde väl vila på en gashydraulisk fjädring, kan man tycka. DS5 har emellertid en vanlig stålfjädring och den verkar ha kommit från rallyavdelningen.

– Vår gashydrauliska fjädring passade inte till DS5, förklarar Pierre Monferrini. Och vi har velat skapa extra mycket vägkänsla.

Jotack, nog finns det vägkänsla så det räcker. 19-tumshjulen hittar ojämnheter överallt och slår och dunsar. Jag skakar och rister som en drinkshaker i förarstolen och får inte en lugn sekund. Baksätes-passageraren lider också. Sätet är lågt och sikten dålig. Efter ett extra gropigt vägparti ber passageraren att få lämna bilen. Han mår illa.

Den styva fjädringen gör förstås bilen väldigt stabil i kurvor, men vassa svängar som gathörn och vägkorsningar, där man måste ta nytt grepp om ratten, kan vara riskabla. Rattens nederkant är så tillplattad att man lätt missar greppet.

Jag blir inte klok på Citroën DS5. Den ser ut som en lyxig coupé men beter sig och låter som en rallycrossbil. DS kanske står för dissonans.

Diskutera: Vad tycker du om Citroën DS5?