Provkörning: BMW 518d (2014)

Det är lätt att tro att man bör söka sig till de dyraste varianterna för att få reda på hur bra en modell egentligen är. Ju högre pris desto bättre bil, inte sant? Tja, kanske.

Personligen finner jag det mer fruktbart att syna basutförandet. Där märks hur väl konstruktörerna lagt grunden för sitt bygge.

Tag BMW:s 5-serie. En stor, säljande modell med elegant design, utrustningslista tjock som SJ:s gamla kommunikationstabell och ofta en prislapp som en smärre landsortsvillas. Tag så 5-seriens senaste tillskott, 518d. Minsta dieseln under huven, 143 kusar (samma som i den 318d vi testade i ViB 7/2013). Ingen extrautrustning förutom stöldlarm för fem tusenlappar och velourmattor för 1 600 kronor. Kvar står en vit, med sträv tygklädsel försedd ”snikbil” med tjocka däck på 17-tumsfälgar, ratt stor nog för en havskryssare och ett grundpris på 351 000 kronor.

Förr betydde BMW i grundversion att man fick med en ratt, stolar, elbakruta och kanske värmestol för föraren. Numera är även en snålfemma rustad upp över öronen: i tre lägen ställbar stötdämpning, styr- och gasrespons, samt ”kraftåtervinning” via systemet ”Driving Experience Control med ECO PRO Mode”, xenonstrålkastare, klimatanläggning, elhissar (förstås, det är dyrare att installera vevar i dag), aktiva nackskydd, p-varnare, eluppvärmd ratt (en nyhet för alla 5-seriebilar i år), bluetooth etcetera, med mera.

Man behöver således inte leva i armod för att man köpt billigaste versionen. Det som skiner igenom är snarare den här bilens mycket höga nivå på de verkligt viktiga faktorerna i all bilkörning. Man slipper många BMW-modellers spårkänslighet, man njuter av ofiltrerad, hög fjädringskomfort utan ”sportstötar”, styrningen ger naturlig feedback och den stora, ganska tunna rattkransen vilar i handflatorna på ett stillsamt sätt jämfört med den nerviga falukorv som så många får i sin BMW eftersom de väljer till (den i och för sig lågt prissatta) sportratten.

Motorn då, den där effekten kan väl inte räcka? Jo, den gör det. Tjänstevikten är under 1 700 kg och kraften räcker mer än väl, i synnerhet vid de få tillfällen man brukar läge ”Sport” på körlägesväljaren vid växelspaken.

Detta är knappast BMW:n för dig som vill bräcka grannen. Helhetsintrycket av tystlåten, ytterst bränslesnål (fast jag låg snarare på 0,6 liter milen än deklarationens 0,45), bekväm och diskret kvalitetsprodukt smäller ändå högre än aldrig så många avgasrör, aldrig så mycket effekt och aldrig så låg däckprofil. Åtminstone i min bok.

Diskutera: Vad tycker du om BMW 518d?