Provkörning: Audi S1

Ju fler varianter en biltillverkare kan hitta på, desto fler köpare går det att fånga. Audi tillfredsställer nu de som gillar små bilar med humör och väghållning som tål hårda tag – och som kan tänka sig att betala minst 309 000 kronor för att ha roligt. Minsta Audin har fått sitt A utbytt mot ett S, försetts med en turbomotor och drivning på alla fyra hjulen. Den kommer till Sverige med tillnamnet Sportback, vilket betyder att den har bakdörrar. Med kaross i klatschiga färger är det en gatracer som syns i mängden.
Det lilla motorrummet är välfyllt av en fyrcylindrig turbosnurra som ger 231 hästkrafter – en mer än i VW Golf GTI som drivs med en likadan motor (men som är över en halv sekund långsammare till 100 km/tim). Det går fort att få upp S1 i fart, trots att provkörningen sker på värsta tänkbara underlag; nysnö ovanpå isbark. Audi har nämligen förlagt presentationen av sin nyaste modell till Jämtland och där rådde full vinter i mars.
Men sådant underlag klarar S1 med glans, ty den är permanent fyrhjulsdriven av det nyaste systemet från Haldex. På torr väg driver bara framhjulen, men om de börjar slira skickas upp till hälften av motorkraften till bakhjulen.
Haldexdriften är så effektiv att jag aldrig hinner märka om hjulen slirar. Bilen liksom suger fast i snön och sticker iväg med potent morrande motor. Den vackra altsången skapas av ett ljudmembran.

Hur halt det egentligen är märks först när jag bromsar, för i kurvorna går bilen stadigt som på sommarväg. Karossen har i sig en fin balans. 40 procent av vikten ligger bak tack vare att Haldexkopplingen placerats vid den kraftiga, fyrlänkade bakaxeln. Väghållningen stabiliseras ytterligare genom att främre innerhjulet bromsas lätt för att inte förlora greppet i svängarna.
Helt sladdfritt behöver jag emellertid inte åka om jag inte vill. I S-utrustningen ingår systemet ”drive select” som ställer om gasrespons och stödtämpare. Läget ”Efficiency” gör bilen lite mjukare och – förhoppningsvis – snålare. Men läge ”dynamic” är roligare. Det tillåter baken att släppa lite innan elektroniken sätter stopp för sladden och sånt höjer alltid  underhållningsvärdet. ESP-systemet går att stänga av helt, men på de halkiga landsvägarna är det inget jag provar.
Styrningen påverkas däremot  inte av de olika körlägena men det behövs inte heller. Framhjulen svarar direkt och exakt på rattrörelserna, vilket ger en härlig känsla av kontroll.

Underlaget är spårigt och guppigt och där snöplogen refflat vägarna dånar det hårt om hjulen. Bilen rullar på standarddubbade däck vilket nog är bra i halkan, men på avsnitt med bar asfalt sjunger däcken väl högt.
Vilket körläge som ligger i märks egentligen inte så mycket. Bilen studsar och stampar. Fjädringen är definitivt sportigt satt. Men man sitter stadigt. Racersätena med gul, röd eller svart överdel tillhör ett designpaket för interiören som kostar 25 200 kronor.
Det finns också ett paket för bilens yttre med bland annat xenonstrålkastare och en spektakulär takspoiler. Pris 18 000 kronor. Naturligtvis finns också avancerad multimedia att köpa, för 38 100 kr. Att kunna navigera rätt i trafiken och skicka e-mail från bilen är nog nödvändigt för många S1-köpare.
Någon extra säkerhet utöver basnivån går dock inte att få. Autobroms, döda vinkel-varnare och dylikt får föraren klara sig utan.
Priset kan ändå hamna över 390 000 kronor, vilket kan tyckas vara högt för en bil som inte ens är fyra meter lång. Men storleken har som bekant ingen betydelse för dugligheten.

Diskutera: Vad tycker du om Audi S1?