Den som inte tillhör innersta kretsen av Alfa-konnässörer har nog lite svårt att upptäcka vad som skiljer Giulietta anno 2014 från den tidigare versionen. Jag blir förevisad detaljerna i ansiktslyftningen: ribborna i den trekantiga grillen har fått en lite mjukare form och den översta delen av kromramen har försvunnit.
Inuti är föryngringen också diskret, om än mer kännbar. Ratten har fått en ny design och överdrag av strävt, skönt skinn. Framstolarna har fått lite nytt stuk med höga sidor och sitsar så långa att det nästan inte går att få tag i öglan till längdjusteringen – jag får vika mig som en fällkniv och ormslingra armen för att kunna flytta fram stolen.
Stoppningen är fast och skön, men körställningen blir ändå inte hundra. Jag hamnar för nära ratten och för lågt för att kunna fälla ryggstödet bakåt så mycket som skulle behövas. Italienska bilar beskylls ibland för att passa bäst för förare med korta ben och långa armar (”ap-ställning”) och Alfa Giulietta är lite åt det hållet.
Men att jag sitter lite avigt glömmer jag snart, för Giulietta är rolig att köra. Till 2014 års nyheter hör en turbodiesel på 150 hk, tio mer än förut.
De extra hästarna förbättrar sprinten till 100 km/tim med 0,2 sekunder och höjer toppfarten med fem kilometer i timmen till 210. Det märks inte, men Giulietta är snabb och rapp och motorn svarar kraftfullt på gasen om jag bara håller varvet över 1 500-strecket.
En extra krydda är ett vippreglage med vilket jag kan ställa in tre olika körprogram. DNA-läget är rappast och roligast.
Motormoderniseringen har även inneburit lite sänkt förbrukning, till 0,42 l/mil, men provkörningen resulterar i någon dryg deciliter mer trots att den mest går på raka landsvägar och genom små byar.
Inte ens med den angivna förbrukningen står Alfa Romeo Giulietta ut i konkurrensen. De flesta jämförbara bilar är lika snabba och snåla (på papperet i alla fall).
Dessutom har flera rivaler bättre utrustning än vad Alfa erbjuder, särskilt på säkerhetssidan. Adaptiv farthållare, autobroms och filhållarsystem borde nog ha ingått i moderniseringen, men i Giulietta får föraren själv hålla uppsikt och sköta bromsen.
224 000 Giulietta har sålts sedan premiären 2010. Men i Sverige har den aldrig blivit någon storsäljare, trots sin raffiga stil. I fjol hamnade den på 150:e plats. Bara 183 Giulietta hittade svenska köpare.
Kan den förnyade Giulietta månne väcka mer intresse? Svaret är nog ”njaä”.
Diskutera: Vad tycker du om Alfa Romeo Giulietta?
Testinformation
Modeller i det här testet:
Alfa Romeo Giulietta 2,0 JDTM 150 hkBetyg
PRIS, FRÅN KR: 249 990.
MODELL: Halvkombi med fem dörrar.
SÄLJSTART: Januari 2014.
MÅTT, CM: L 435/B 180/H 147.
TJÄNSTEVIKT, KG: 1 320.
MOTOR: Fyrcylindrig med direktinsprutning (1 600 bar), variabel turbogeometri och laddluftkylare. Volym 1 956 cm3. Effekt 150 hk vid 3 750 v/min. Vridmoment 380 Nm vid 1 750 v/min (på läge Dynamic).
KRAFTÖVERFÖRING: Sexväxlad manuell låda, framhjulsdrift.
PRESTANDA: Toppfart 210 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 8,8 s.
FÖRBRUKNING: 4,2 l/100 km.
CO2-UTSLÄPP: 110 g/km.
KONKURRENTER: Audi A3, Seat Leon, VW Golf, Honda Civic med flera.
VAD NYTT? Grillen, ratten, stolarna och fler dieselhästar.
FÖR VEM? Den som vill åka i något udda och ha roligt.
PLUS: Omställbara köregenskaper, rappt temperament, läcker design både utanpå och inuti.
MINUS: Få säkerhetssystem.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Giuliettan är en utmärkt kvalitetsbil för särskilda köpare. Grundkonstruktionen är några år gammal men det innebär inte att bilen är sämre för det, för grunden är bra. När Giuliettan kom så fick den högst betyg i Euro NCAP och var ledande i sin klass även poängmässigt. Men utvecklingen i klassen går fort. Den nyjusterade dieselmotorn har lägre utsläpp än tidigare, även av NOx-halter tack vare nytt insprutningssystem, samtidigt som den har en förenklad konstruktion.
Två grundläggande problem finns som förklarar varför den inte säljer så bra:
1. Den ser för J..lig ut!
2. Det är en Alfa med få ÅF och mindre bra historiskt rykte.
"DNA-läget är roligast", är det inte så att man väljer D, N eller A?
"Giuliettan är en utmärkt kvalitetsbil för särskilda köpare"
Ja du Raphael, jag undrar vad du har för erfarenhet av Alfa och vilka köpare du menar?
Mina söner har haft fyra och deras närmaste kompis två Alfor.
Det gav mig en hel del inblick i hur man bygger en bil som ska passa i ett annat land än vårt.
Den enda som klarade våra saltbemängda vägar var 164 där även Saab varit med en del i urformningen.
De andra var typexempel på hur man konstruerar mer med hjärta än hjärna och det tror jag gör att de som haft erfarenhet av Alfa fortfarande tror att det är likadant och därför drar sig för köp.
Däremot tycker jag inte som junkers när det gäller utseendet, de flesta har varit snygga.
Men när det gäller kvalité finns det mycket att bevisa, speciellt när det gäller rostmotstånd, maskinellt har de inte varit dåliga, den gamla raka 2l-fyran var t.ex. riktigt bra och gick att få upp i ansenliga effekter som den också höll bra för.
Ibland misstänker jag att Raphael driver med oss! Man kan inte sätta Alfa ock kvalitet i samma mening...det går bara inte. Och då gillar jag faktiskt Alfa!
saabnisse och trasten: Vilket ålderspann är det på Alforna ni nämner? Har inte Alfa ryckt upp sig rejält gällande kvalitet? Jag hade i alla fall en 155:a 96:a som jag körde 4000 mil med mellan 04-08, och jag tycker att den funkade väl så bra som vilken bil som helst.
Jag har jobbat på en Alfaverkstad så jag pratar nya bilar!
Aha, där ser man! Så min Mazda RX-8 är bättre ur kvalitetssynpunkt
Jag gillar Alfa på bakfront men framfront hatar registreringskylt långt ifrån placering högen mot front, fult ut hmmmm. Bättre äldre Alfa har mitten registreringskylt.
AL, Alfa är säkert en högteknologisk produkt väl i klass med konkurrenter från andra länder (vad nu högteknologi har med biltillverkning att göra?), men problemet tidigare har varit att den kvalité som bilägarna upplevt inte varit acceptabel.
Historiskt sett har man ju tagit fram många berömda modeller av hög klass.
När man ser på de sista bakhjulsdrivna modellerna från 1975 till slutet av 1980-talet var de ju väldigt välgjorda rent tekniskt, i många avseenden var de överlägsna motsvarande bilar från t.ex. BMW och MB.
Men kvalitén?
Som gammal Alfista har jag aldrig fattat hur man kunde schabbla bort en i grunden vettig konstruktion genom fel materialval och en korkad produktionsteknik. Man kunde t.ex. ta fram en infästning till chassit för en stabilisatorarm, där det krävdes grövre plåttjocklek, genom att pressa ett antal likadana plåtdelar i karossplåt och stapla dessa på varandra till ett "bladblock" som orsakade spaltkorrosion inom ett par tre år! Det finns fler liknande exempel på dumheter.
Det finns många andra tillverkare där produktionstekniken har förstört grundkonstruktionen, men inte så ofta som hos Alfa-Romeo, man fick lätt för sig att det handlade om två skilda företag utan någon kontakt med varandra.
Jag hoppas att det här är historia, jag har träffat några Alfisti som påstår det, men som jag skrev tidigare, Alfa har mycket att bevisa, det räcker inte med att tillverka vackra och körtrevliga bilar, de ska hålla att köra också.
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.