Årets Bil 2011 blev Nissan Leaf, den första elbil som vunnit den prestigefyllda titeln. Men det har varit en kritiserad utnämning.
För att få vara med och tävla om titeln Årets Bil måste modellen säljas i mer än 5 000 exemplar årligen i Europa. Först i fjol nådde Leaf upp till den siffran och hade det inte varit för Norge hade det inte gått då heller. Av de knappt 6 700 Leaf som Nissan lyckades sälja gick nära hälften, eller 2 298, till norrmän. Leaf blev Norges 13:e mest sålda personbil. I år ligger den sexa.
Den svenska försäljningen är bara en skugga av den norska. I fjol tyckte bara 129 svenskar att det var värt 302 900 kr (med miljöbilspremien avdragen) för att få åka tyst och utsläppsfritt.
Tack vare generösa förmåner har oljelandet blivit ett Klondyke för elbilar. Den som köper elbil slipper moms och acccis, vilket gör att en Leaf bara kostar 220 000 norska kronor (drygt 254 000 svenska kr), får använda bussfilen i rusningstrafiken, slipper betala trängselskatt och färjebiljetter samt parkerar och laddar gratis. Bara i Olsoområdet finns över 500 laddstolpar.
Att just Nissan Leaf är en sådan succé har sina skäl. Ingen eldriven konkurrent är lika rymlig och användbar. Och nu har Leaf blivit ännu lite mera praktisk. Den är förbättrad på ett hundratal punkter.
Batteriet, som tidigare låg som en vägg mellan baksätet och bagageutrymmet, har stuvats undan under golvet. Det har ökat lastkapaciteten med 40 liter och givit baksätespassagerarna över fem centimeter mera benutrymme. Inredningen har också graderats upp med bekvämare stolar. Det går dessutom att få en svart interiör, vilket är dystrare men tåligare än den bleka inredning som tidigare var enda val.
Det nya batteriet innehåller 192 celler som kan lagra ström för 199 km. Men Nissan tar inga risker under provkörningen i Oslo. Slingan är inte ens sex mil lång och jag slipper ängslas för att bli stående med tomt batteri, även om strömmen går åt oroväckande fort i backarna upp mot Holmenkollen. Men jag får tillbaka några kilometers räckvidd på nedvägen genom att växla över till motorbromsläget. Bromsenergin används för att ladda på batteriet.
Vid en snabbladdarstolpe tar det bara en halvtimme att fylla på batteriet till 80 procent.
Den moderniserade Nissan Leaf säljs med tre utrustningsnivåer och den enklaste blir rejält prissänkt, med 28 000 kr. Men det går att köpa elbilen ännu billigare, genom att leasa batteriet.
Priset sjunker då med drygt 50 000 kronor och med en leasingkostnad som börjar på 829 kronor/månad tar det fem år att nå upp i den summan.
Diskutera: Vad tycker du om Nissan Leaf?
Testinformation
Modeller i det här testet:
Nissan LeafBetyg
PRIS, FRÅN KR: 314 890 (274 890).
MODELL: Halvkombi med fem dörrar.
SÄLJSTART: Nu.
MÅTT, CM: L 445/B 177/H 155.
TJÄNSTEVIKT, KG: Fr 1 474.
MOTOR: Elmotor på 80 kW (109 hk), med 254 Nm vridmoment, kopplad till ett laddbart litiumjon-batteri med 192 celler, 24 kWh.
KRAFTÖVERFÖRING: Automatlåda och framhjulsdrift.
PRESTANDA:Toppfart 144 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 11,5 s. Räckvidd 199 km.
FÖRBRUKNING: 150 Wattimmar/km.
CO2-UTSLÄPP: Inga.
KONKURRENTER: Opel Ampera, Toyota Prius plug in, Lexus IS200H, Toyota Auris hybrid.
Vad nytt?
Flyttat batteri, rymligare baksäte, mer lastförmåga.
För vem?
Miljövän med korta resor.
Tyst, rymlig, lättkörd, låga driftskostnader.
Dyr i inköp, begränsad räckvidd, klumpig elkabel.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
5. Baksätet kunde även tidigare fällas.
När man kan dra släpkärra med Leaf kan jag nästan tänka mig att skaffa en!
Trasten, Toyota RAV4 EV, Tesla Model S, Ford Focus Electric, är nog minst lika rymliga som Nissan Leaf.
http://www.plugincars.com/cars
Sen bör det nog stå Inga lokala CO2-UTLÄPP i VB informationen.
Men det har inte hänt så mycket sedan 1997 då körsträckan och utrymmet var desamma som nuvarande elbilar som presenteras, förutom Tesla som har betydligt längre räckvidd än andra elbilar
http://www.ecoinstitution.com/green-news/toyota-and-teslas-electric-vehicle-prototype-based-on-the-rav4/
Kommentar från Oslo.
Som lokal bil betraktat är en el-bil helt lysande här i Oslo med omnejd. Jag har själv kört närmare 1000 mil sedan januari med en större el-bil än Leaf, En Renault Kangoo ZE och den är verkligen STOR. Räckvidden är nu på sommaren mellan 13-14 mil men den kan allt gå 20 mil på en dag med lite mellanladdningar under dagen. De flesta som köper en el-bil här i Norge har den inte som förstabil utan oftast som andra- eller rentav tredjebil. Underhållskostnaderna är låga och driftskostnaderna likaså. Elströmmen här i Norge ligger lite under Sverige i kostnad och dessutom behöver man inte betala bompengar (trängselskatt) för el-bilar förutom att kunna köra i kollektivfält, parkera gratis på offentliga parkeringsplatser samt gratis laddning på laddstationerna som är utplacerade här och var. Denna infrastruktur som man nu håller på att bygga upp här saknas i Sverige. Att leasa batteriet är också en bra sak, ingen oro för värdeminskning på bilen avseende batteriets kondition.
Även Renault Fluence bör väl vara betydligt rymligare men tyvärr lär inte Renault få tummarna loss förrän bilen är antik ...( eller alla andra också har elbilar )
Blir så irriterad över detta ständiga motstånd mot elbilarna ifrån alla håll när de egentligen borde tagas emot med öppna armar men biltillverkarna skall nog lyckas hålla tillbaka detta alternativ i ett sekel till eller nåt.
För detta tilltag borde de bojkottas men istället hyllas de som hjältar som om de har befriat oss ifrån den onda elbilen.
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.