Biltest: Toyota Yaris, Volkswagen Polo (2011)

"Antik och begagnat”. En sådan skylt måste man ju följa, även om det innebär ett avsteg från biltestandet. På pakeringen utanför loppisladan väckte vi direkt uppmärksamhet.

– Den där lilla Yarisen verkar vara en fin bil! Den kostar väl åtminstone 125 000 kronor?

– Nä, grundpriset för den här med 1,33-litersmotor på 99 hästar är 149 å nie. Men sen har den ju paket med backkamera och multimediasystem med pekskärm, tjusigare klädsel...och glastak förstås...och navigering...och steglös automatlåda...tja, den landar på drygt 213 000 kronor.

– Ojdå. Då är väl Polon billigare?

– Ja, men inte mycket. Den är extra utrustad med xenonljus, sportstolar, klimatanläggning och lite till för 53 000 kronor.

Synen på små bilar har ändrats. Förr köpte folk en liten bil för att komma billigt undan. I dag väljer många en liten bil för att kunna ta sig fram smidigare och med bättre miljösamvete, men vill ändå avstå så lite som möjligt av säkerhet och komfort. Att priset samtidigt skenar iväg tycks inte vara något större bekymmer. Prylarna kostar ju bara några hundralappar till i månaden.

Toyota och Volkswagen har sett vartåt vindarna blåser. Yaris och Polo tar inte upp någon stor yta på parkeringen, men testbilarna är näst intill lyxutrustade. Så kommer många att köpa dem.

Näst mest sålda
VW Polo kom redan för två år sedan, den femte generationen sedan 1975. Den blev omedelbart en försäljningssuccé och är Europas näst mest sålda bil (efter Golf).

Toyotas lilla bil togs fram för Europa 1999 och blev direkt Årets Bil 2000. Generation två kom 2005. Den påminde mycket om den första med runda linjer och tämligen enkel interiör med mätarna samlade mitt på instrumentpanelen. Yaris har inte hotat Polo i försäljningstoppen, men allt som fabriken i Frankrike har kunnat producera har sålts. I dag rullar cirka 2,5 miljoner Yaris på Europas vägar, varav cirka 38 000 i Sverige.

Med tredje generationen Yaris tar Toyota ett stort kliv mot småbilsklassens premiumnivå. Det syns redan på håll. Nya Yariskarossen har mer självsäkra linjer och ser lite aggressivare ut än tidigare. Längden har vuxit med en hel decimeter och den står bredare på hjulen.

Ökat avstånd
Avståndet mellan fram- och bakhjul har ökat med en halv decimeter, vilket baksätespassagerna strax upptäcker. Benutrymmet baktill har blivit över tre centimeter bättre och ett nästan slätt golv ger de åkande bra plats för fötterna.

Även längst bak går det in större last än förut.  Bakluckan har fått en ny typ av lås som bidragit till att lastlängden ökat drygt 14 centimeter. Nya Yaris sväljer 14 liter mer än gamla modellen och slår Polo med sex liter, trots att den tyska bilen är lite större.

Yaris interiör har fått en välbehövlig uppsnyggning. Mätarna är nu placerade där de bör sitta, dvs framför föraren, och enbart det är ett lyft. Jämfört med föregångaren är instrumentpanelen fyra centimeter lägre och över en decimeter bredare än förut, vilket gör förarplatsen trivsamt luftig. Plastpanelerna har trevliga mönster – linne respektive små blad – och den lite mjuka ytan känns dyr mot fingertopparna.

Ful kant
Men allt håller inte så hög klass. Insidorna av bakluckan och huven är exempelvis matta. Toyota kan konsten att spara ören och på ställen som vanligen inte syns har man inte kostat på någon klarlack. Bakluckan är ju inte öppen så ofta och länge. Men när den står uppfälld syns den fula kanten väl. Det ser sniket ut.

Spaken som justerar höjden på förarstolen är en annan detalj som irriterade testlaget varje gång vi bytte bil. Den känns skraltig och nästan trasigt slapp att hantera.

Förarplatsen i VW Polo justeras in med redigare don. Att Polo blivit en så stor succé är inte svårt att begripa när man sitter bakom ratten. Allt känns genomtänkt och sitter på rätt ställe, knapparna är stora och lättfunna och möjligen kan man gnissla lite om att förarmiljön är så präktig att den tangerar gränsen till tråkig.

Att växla mellan Yaris och Polo är inte svårt, för alla reglage, instrument och förvaringsfack finns ungefär på samma ställen. Toyota verkar ha sneglat åt Tyskland när Yaris nya interiör skissades fram.

I både Yaris och Polo blev testförarna vägledda av navigeringsdatorer, kunde koppla in sina MP3-spelare och, i Yaris, även mobiltelefon. (Även Polo kan förses med bluetoothanslutning till mobilen, fast det råkade saknas på testbilen.) Hade vi fått bilarna i grundversion, hade det varit mindre att knappa med, men så säljs nog ingen.

Polo köps vanligen i version ”Masters” med bland annat luftkonditionering, färddator och radio. Det gör bilen cirka 12 000 kr dyrare.

Tre miljömotorer
Yaris första paketsteg kallas Active, kostar 9000 kronor och omfattar bland annat multimediasystemet som tillåter inkoppling av mobil och diverse datoriserade musiksystem.

Dessutom innehåller systemet en bra funktion: färddator som visar bränsleförbrukningen minut för minut. Vad nytta den informationen gör visar sig snart nog på den sammanlagda förbrukningen – få förare kan låta bli att tävla med sig själva om att köra så snålt som möjligt.

Nya Yaris har fått ta över motorerna från företrädaren och för naturen är det ett bra arv. Samtliga tre motorer klarar svenska miljögränsen. De flesta väntas köpa den bensindrivna 99-hästarsmotor som satt i testbilen. Något starkare bensinalternativ finns inte. Tyvärr, för de 99 hästarna är inte alls pigga.

Yaris väger över 1 100 kilo tom och motorn får slita för att sätta fart på plåten. Det hörs. I testbilen malde motorn extra intensivt, ty den var försedd med den remdrivna och steglösa växellådan Multidrive S (som kostar 12 300). Utan kopplingspedal blir bilen förstås väldigt lättkörd, men det kostar på att höra det hårda motorsurret vid varje acceleration.

Nästan sportig
Lite kan man dock själv styra motorns varvtal, genom att växla manuellt. Det sker via ”paddlar” på ratten. Lådan har sju artificiella steg och den byter ”växel” blixtsnabbt. När man växlar själv känns Yaris nästan sportig.

På slät väg ser växellådan till att motorvarvet sänks ordentligt – i 110 km/tim jobbar Yarismotorn under gynnsamma förhållanden på bara 2 000 varv. Det sparar förstås bränsle och det kan behövas, för testbilen var långt ifrån så snål som Toyota uppger. Det behöver dock inte komma något särskilt brant motlut förrän utväxlingen ändras och motorn varvar upp med ett klagande brum.

Polos 1,4 litersmotor är inte heller någon rolig maskin. Med 85 hästar är den svagare än den japanska maskinen, men har ett högre vridmoment. Det hjälper inte mycket. Polo 1,4 känns motvillig så fort föraren trycker hårt på gasen. Motorn har hängt med i åratal och VW tycks ha gett upp försöken att modernisera den. Någon stop/startteknik finns exempelvis inte och motorn hamnar långt från miljögränsen, även om den är snål.

Men förhoppningsvis blir grundmodellen av Polo snart både piggare och mer miljövänlig. 1,4-litersmotorn är på väg att fasas ut och ersättas med en turbomatad och direktinsprutad 1,2-litersmaskin på 90 hk. Den är definitivt värd att vänta på, även om den blir dyrare.

Den som vill kunna köra riktigt snålt även med en Toyota Yaris ska nog också vänta ett tag. Nästa år kommer bilen att börja säljas med ett hybridsystem.

Klent rostskydd
I svenska landsvägsfarter åker man komfortabelt i både Yaris och Polo. Båda har samma typ av chassi med fjäderben fram och torsionsaxel bak och det är enkel, bra teknik som ger säkra köregenskaper.

Båda bilarna klarar sig med hedern i behåll när vi med full last pressar dem genom en fingerad manöver som runt ett hinder. ESP-systemet i Toyota Yaris går in tidigt och bromsar bestämt ned farten. Polo verkar lite mer välbalanserad och behöver inte ta så tidig hjälp av elektroniken.

Det märker vi också när testslingan leder ut oss på en nysladdad grusväg. I Toyota Yaris blinkar ESP-lampan oupphörligen, framhjulen har svårt att hitta fäste och det känns som om bilen flyter ovanpå underlaget medan grussprutet dånar i hjulhusen.

Föraren i Polo känner sig tryggare. ESP-lampan blinkar sällan och gruset trummar mer dämpat mot plåten.

Grussmattret avslöjar att Toyota kan ha sparat in på flera osynliga ställen. När vi hissar upp Yaris blir det uppenbart. Underredet är nästan naket med bara ett begränsat slitlager av PVC och i de bakre hjulhusen finns inga innerskärmar alls.

Sådana missar gör inte Volkswagen! Grussprutet från Polos hjul studsar mot rejäla innerskärmar och plastsköldar under bilen. När bilarna hänger på lyften syns det vilken som nog kommer att hålla sig fräsch längst.

En svår utmanare
VW Polo känns lite rejälare i stort som smått, men den verkliga kvaliteten är ju som bekant något annat än den subjektiva kvalitetskänslan. Toyota har fått ett otal utmärkelser för sina tidigare Yaris och inget tyder på att nummer tre skulle vara sämre.

Småbilsklassen, eller B-segmentet som den professionella beteckningen är, har fått en svår utmanare i nya Toyota Yaris. Den är på de flesta sätt helt rätt för sin tid: kompakt och miljövänlig och möjlig att bygga ihop till en liten lyxvagn som gör bilköandet mer uthärdligt.

Men VW Polo erbjuder samma prylar, till ungefär samma kostnad. Däremot blir nog Toyota Yaris lite billigare att hålla igång. Den är skattebefriad i fem år – även om det inte är värt så mycket för skatten är bara 360 kr/år – och den är konstruerad för att vara lättservad.

Att utse en vinnare i den här testduellen är sannerligen inte lätt. Båda bilarna är säkra kort att satsa på, men VW är bättre på att bygga in känslan av solid kvalitet och betydligt bättre på att skydda bilen mot rost. Det avgör. Polo avgår med segern.

Vi tycker:
Nya Toyota Yaris är i mångt och mycket ett liten premiumbil med fina material och eleganta detaljer både inuti och utanpå karossen. Men här och där märks det att Toyota hållit igen på kostnaderna.

Yaris har blivit större och rymligare och kan, liksom Polo, fungera som familjebil i vardagen. Grundmodellen är vettigt utrustad men Yaris kan också förses med en hel del moderna prylar som ökar trivseln. Det är en bil ”i tiden” som kommer att konkurrera med lite dyrare småbilar.

Volkswagen erbjuder i stort sett samma motor- och utrustningsalternativ till ungefär samma priser. Men Polo ger ett lite mer rejält intryck och verkar mer påkostad i både detaljer och – inte minst – rostskydd.