Biltest: Kia Venga, Toyota Urban Cruiser

Toyota Urban Cruiser gjorde en rivstart,  visar försäljningsstatistiken från 2009. Men kraschen vid Euro NCAP-testet, bara tre stjärnor, blev ett oväntat dråpslag mot Toyotas närmast fläckfria rykte i Sverige.  

Kia å andra sidan fortsätter att stärka ställningen som snabbast ökande koreanska tillverkare. Cee’d och sju års nybilsgaranti tycks vara ett vinnande koncept. Cee’d var t o m november 2009 femte mest sålda bil i Sverige. Och de allra flesta säljs till privatpersoner.

Kia är för övrigt Koreas äldsta bilföretag. Sedan Kia införlivades i Hyundai har företaget utvecklats starkt och ökade försäljningen också under krisåret 2009. Kia har rosats för sina fina dieselmotorer. Dessa används också av storebror Hyundai som i sin tur skickar växellådor till Kia.

Därför var det med vissa förväntningar vi började köra nya Venga som har en ny 1,4-liters dieselmotor. Det är inte bara en mindre version av välkända 1,6-litersmotorn. Vengas dieselmotor har ett omkonstruerat insprutningssystem, bl a inte en turbo med variabel turbingeometri, utan en konventionell turboladdning styrd av en wastegate-ventil.

Piggare och raskare
Vår Kia Venga var den första serietillverkade som anlände till Sverige från fabriken i Slovakien, och som Vi Bilägare beställt till det nya långteststallet.
Redan i slutet av november började vår testkörning och duellen mot Toyota Urban Cruiser.

Vi noterade omgående att Toyota är avsevärt piggare och raskare. Ändå har motorerna jämförbara prestanda, 90 hästkrafter och ett vridmoment på drygt 200 Nm mellan 1 800 och 2 800 v/min. Ett plus i stadskörning har Venga genom ISG, Idle Stop and GO.

Motorn stänger av och startar automatiskt när man stannar vid rött ljus, under vissa förutsättningar, främst att man lägger växeln i friläge och sedan inte rör kopplingspedalen.

Besparingen av bränsle är emellertid minimal också vid stadskörning. Men när bilen testas i körcykel blir bränsleförbrukningen och koldioxidutsläppen något lägre. Venga är ett gram per km bättre än Urban Cruiser när det gäller CO2.

Ganska trög
Venga är visserligen tyngre och hade vid testkörningen bara rullat 15 mil. Men det är inte bara det som gör att man lite överraskande upplever Kias motor som ganska trög. Gaspedalen  kräver lite högre tryck med högerfoten innan man får full gas. 

Koreanerna kallar detta för ”kick-down”. Men i Sverige har Kia valt att kalla systemet för bränslebesparande gaspedal. Det innebär att det uppstår en viss tröghet, mekaniskt inbyggd i pedalen, när man tryckt ned den till 80 procent av full gas. Samma funktion finns på Cee’d, Soul och Sorrento. Men på en mindre motor som i Venga, känns sparläget lite tydligare.  

Urban Cruiser är kvickare vid acceleration. Toyota har också en annan utväxling som innebär att bilen når 100 på treans växel, Kia på fyran. Vid segdragning 70–110 är skillnaden betydligt mindre. Ändå är Toyota som bäst drygt en sekund snabbare.  

Att långköra på stora, raka vägar är inte särskilt roligt i någon av bilarna. Ingen av dem har en riktigt bra styrning.

Går lugnare
I Toyota kommer jag snart på mig med att sitta och småjustera med ratten på motorvägen. Kia är bättre i det fallet och går lugnare. Styrkänslan är mer direkt. Men också Kia saknar en del vägkontakt särskilt omkring mittläget, det vill säga just när man bara kör nästan rakt och gör små rattutslag.

På mindre och krokiga vägar tänker man inte på den här egenheten utan uppskattar båda bilarnas relativt goda motorstyrka och vridmoment. Trots sex växlar behöver man inte nyttja växelspaken alltför ofta på någon av testbilarna.  

På kurviga småvägar går Kia Venga stabilt och smidigt. Det känns verkligen att bilen har ett hjul i varje hörn. Fjädringen är hårt satt, kanske lite väl hård. Urban Cruiser är än mer småstudsig på ojämt underlag, kanske beroende på det kortare axelavståndet jämfört med Venga.

Det visar sig dock att  Venga visserligen går stabilt och säkert på förhållandevis släta vägar. Men när vi hamnar på riktigt knaggliga vintervägar är fjädringen också i Kia lite för hård och inte riktigt följsam. Det började knaka och skramla i inredningen. Kanske den låga yttertemperaturen gjorde sitt till.

Det lät som om något satt löst bakom instrumentpanelen.     

Lätt närkontakt
I Urban Cruiser infinner sig ett rejält mått av småbilskänsla. Den upplevs inte ens som lika rymlig fram som Yaris. Och Urban Cruiser är ju byggd på Yaris plattform. Men med två personer fram i  ”stadskryssaren” får man lätt närkontakt. Det är trångt, särskilt jämfört med spatiösa Venga.

Ställer man in Vengas farthållare på t ex 90 km/tim när man kör 70 och låter bilen sköta fartökningen, så blir det bra segt innan bilen äntligen når inställd hastighet. Och väl där släpper den accelerationen med ett litet ryck. Det känns inte riktigt up to date 2010.

Men ett plus är att man också kan välja en högsta hastighet. För att överskrida inställd fart måste man trampa pedalen i botten. Det går alltså att öka hastigheten, utan att ändra inställt värde eller stänga av helt, om man t ex måste skynda på en omkörning.

Passande körställning
Körställningen är bättre i Venga, särskilt om man är över medellängd. Ett vanligt problem är att när man ställt in stolen på lagom avstånd för pedalerna, så hamnar kroppen för långt bak och så får man sitta med för raka armar.  Så blev det i Urban Cruiser.

Men i Venga passade körställningen bättre och det gick att justera ratten så att armarna fick en mer bekväm vinkel. Man har också bättre översikt över instrumenten i Venga. De tre instrumenttavlorna i koreanen är tydligare än Toyotas enda tavla med både hastighetsmätare och varvräknare samt övrig information i displayerna vid sidan om.

Färddatorn i Urban Cruiser visar olika kördata – eller yttertemperatur.  Den lilla tryckknappen för att växla information sitter dessutom avigt till. Venga har alltid visningen av temperaturen längst upp till höger i displayen på mittpanelen och har en mer behändig hantering av färddatorn.

Venga har en panoramaliknande vindruta och höga sidorutor. Man har mycket god sikt framåt. Men de långa sneda A-stolpar gör att man ändå vill luta sig lite framåt eller bakåt för att vara säker på att stolpen inte döljer en gående, trots att den lilla extra rutan underlättar sikten snett åt sidan.

Begränsad sikt
Toyota Urban Cruiser känns lite instängd jämfört med Venga. Bakåtsikten är begränsad av den låga rutan och är bedrövlig när det regnar eller snöar. Då vispar  Toyotas bakrutetorkare upp ett mycket begränsat fält. Torkarbladet är bara 19 cm långt.

Karossen på Toyota har visserligen ett rakt avslut vilket underlättar vid parkering.

Till Venga erbjuds parkeringssensorer till ett facilt pris och ingick i testbilens utrustning. Den skulle avgjort vara en god hjälp också i Urban Cruiser. Baksätet är mer lättillgängligt i Venga genom ett bekvämare och större insteg. Det känns avsevärt rymligare där bak i Kia än i Toyota.

Det beror på bättre takhöjd och större sidorutor i Venga. Man har också lite bättre benutrymme och baksätet upplevs inte som trångt eller instängt utan ger snarare ett rymligt och trevligt intryck.

Venga är 14 centimeter längre än Urban Cruiser. Men båda är närmare VW Polo än Golf då det gäller karossens längd. Så det är två riktigt kluriga småbilar där man lyckats ta väl tillvara på alla skrymslen.  

Smarta inredningar
Båda bilarna har smarta och flexibla inredningar. Man kan till exempel utöka bagageutrymmet en aning genom att helt enkelt skjuta fram baksätet. Det går i både Urban Cruiser och i Venga. Toyotas insynsskydd fästs vid stolsryggen med kardborrband vilket gör att det inte blir någon avslöjande glipa.

Men det blir också lätt irriterande att behöva trycka dit de annars hängande delarna, så fort man utnyttjat möjligheten att fälla. Priset för bästa finurlighet och flexibilitet tar ändå den koreanska bilen. Bagaget är rymligare. Det har slät lastnivå.

Utrymmet är effektivare och har fler möjligheter. Kia klarar också längre last när man fäller en del av eller hela baksätet.