Biltest: Honda CR-V, Hyundai ix35

Hur sätter man en ny bilmodell på tuffast tänkbara prov? Jo, man ställer den förstås mot den mest framgångsrika konkurrenten.

I fallet Hyundai ix35 betyder det en testduell mot Honda CR-V, som toppar försäljningsstatistiken bland de kompakta suv-modellerna.

Men Hondan är inte bara en bästsäljare. Den är också erkänt kompetent och har under åren tagit hem många testsegrar när den jämförts med övriga bilar i klassen. Det är med andra ord ingen lätt uppgift som den nya Hyundai-suven ställs inför.

ix35 ersätter den tidigare Tucson-modellen och är betydligt fräckare i formerna än den ganska utslätade föregångaren. "Fluidic Sculpture" kallar Hyundai sitt nya formspråk, som även kommer att prägla märkets övriga modellprogram i framtiden.

Hondan, med sin lite striktare design, har i nuvarande skepnad varit på banan sedan 2007. Men först nu finns modellen med kombinationen diesel och automatlåda, en idealisk drivlina för biltypen.

Likvärdigt utförande
Vi har testat bilarna i likvärdigt utförande, båda med automatlåda. Modellbeteckningen på Hondan är 2.2 i-DTEC Elegance och priset, inklusive metalliclack, slutar på 313 900 kronor.

Hyundaien har tillnamnet 2.0 CRDi-R Sport 4WD och kostar 294 800 kronor med metalliclack. Det ger ix35 ett prisövertag på 19 100 kronor.

För den som vill ha ännu mer utrustning finns båda bilarna i extra påkostade utföranden, med beteckningarna Executive (+33 000 kr) respektive Exclusive (+ 25 000 kr).

Men även enklare varianter erbjuds och ix35 kan, till skillnad från Honda, köpas med enbart framhjulsdrivning. Då kostar den från 199 900 kronor med en 2-liters bensinmotor på 163 hk och överraskande generös standardutrustning.

Billigaste Hondan, med en bensinare på 2,0 l/150 hk och betydligt snålare utrustning, går på 238 900 kronor.

Båda Honda och Hyundai har fyrhjulsdrivningssystem som bara griper när det behövs. Vid full friktion, när fram- och bakhjul roterar med samma hastighet, driver bara framhjulen. Men så fort en rotationsskillnad uppstår skickas drivkraft, maximalt 50 procent, även till bakhjulen.

Fungerar perfekt
Principen för systemen är i grunden densamma. Men tekniskt fungerar de på lite olika sätt och exakt hur de arbetar framgår av Herbert Müdsams tekniska illustrationer på sidan 41. Den här typen av fyrhjulsdrivning fungerar perfekt för att ge fin stabilitet vid normal körning i dåligt väglag: snö, modd, slask, lera.

Men vid snabb framfart på krokiga vägar i svår halka kan köregenskaperna bli lynniga och växla mellan över- och understyrning när drivkrafterna skickas mellan hjulaxlarna.

Fast av det märktes ingenting, varken hos CR-V eller ix35. Båda skötte sig utmärkt och upplevdes som stadiga och konsekvent understyrda när de pressades på testlingans krokigaste partier som vid tillfället bjöd på alla tänkbara vinterfören, från blankis till blötsnö.

En allvarlig brist i det här testet är att vi inte kan ge något svar på vilken av bilarna som är den bästa släpdragaren. Orsaken är att varken Hondan eller Hyundaien var utrustad med krok. Synd, eftersom just dragförmågan är en av de viktigaste orsakerna till varför man väljer biltypen.

Vi kan i alla fall tipsa om att den som ska dra tungt, och har rätt körkort, bör satsa på manuell växellåda. Då är släpvikten hela 2 000 kilo för båda bilarna.

Klarar värre utmaningar
Däremot är varken CR-V eller ix35 gjorda för terrängkörning, även om båda klarar betydligt värre utmaningar än de flesta någonsin utsätter sina fordon för.

En besvärlig uppfart till fritidsstugan är rena barnleken och en stenig och gropig skogsbilväg kan också forceras utan problem, förutsatt att markfrigången (17 cm för båda bilarna) räcker till.

Är förhållandena ännu tuffare är det Hyundai som har bäst förutsättningar att ta sig fram. Bilens mittdifferential kan, i hastigheter upp till 40 km/tim, spärras så att drivkraften konsekvent fördelas 50/50 mellan fram- och bakhjul. Det gynnar både framkomlighet och chanserna att komma loss om man kört fast.

Hyundai har också ett system som via bromsarna automatiskt hjälper föraren att säkert ta sig ned i hala och branta utförsbackar. Dessutom är vadningsdjupet bättre än Hondans och ytterligare en ix35-finess är att automatlådan kan spärras på ettans växel, för krypkörning i extra kniviga situationer.

Klar testvinnare
Så när det handlar om fältmässighet är ix35 klar testvinnare. Men på vanlig väg, som ändå är det man oftast kör på, är det CR-V som är favoriten. Den är bekvämare i fjädringen, har bättre ljudkomfort och är mer precis i styrreaktionerna. Kort sagt, Hondan är trevligast både att köra och att åka i.

Men ix35 bjuder också köregenskaper utöver det vanliga i suv-klassen och skillnaden till Hondan är inte stor. Hyundais fjädring är dock sämre på att svälja korta, tvära gupp och bilen är dessutom något bullrigare än Hondan.

Även när det gäller väghållning kommer ix35 lite på efterkälken. Fast det beror mer på att CR-V är så förbaskat bra än på brister hos Hyundaien.

Massor av plus i testprotokollen blir det också för Hondas egenutvecklade 2,2-liters i-DTEC-motor. Den är ett litet under av len och smidig gång och det är knappt så man tror att det är en diesel som sitter under huven.

Råare i tonen
Hyundais 2-litersmaskin är råare i tonen, men imponerande kvick och kraftfull. Fast vill man köra snålt faller en del av styrkan bort. När bilens Eco-system aktiveras ställs motorstyrningen om och bilen upplevs som påtagligt trögare.

Samtidigt ändras automatlådans växlingsmönster och klimatanläggningen går ned i ekonomiläge.

Resultatet blir, enligt Hyundai, en tio-procentig sänkning av förbrukningen. Vi lyckades inte få fram någon exakt siffra under testet, men helt klart sparar man en hel del bränsle genom att köra med Eco-knappen intryckt.

Honda överraskar negativt med att kombinera sin fina diesel med en automatlåda som bara är femstegad och dessutom saknar möjligheter till manuell växling. På den punkten är Hyundai modernare. Här finns både sex växlar och ett manuellt läge.

Irriterande och otäckt
Men kalibreringen av växlingsmönstret har sina brister. I farter kring 80 km/tim blir Hyundai-lådan lynnig och tvekar mellan växlarna. Resultatet blir plötsliga och oberäkneliga nedväxlingar, som är mycket irriterande. De kan också kännas lite otäcka på halkigt underlag.

Förarplatserna fungerar tillfredställande i båda bilarna, utom när det gäller sikten snett bakåt. Den är dålig i Hondan och direkt usel i Hyundaien. Kvalitetskänslan i ix35 är heller inte på topp i alla avseenden.

Dörrsidornas nederkanter och plasten vid dörrtrösklarna är inte av högsta klass och risken att de snabbt ser slitna ut känns överhängande.
Baksätesronden går oavkortat till Honda, vars aktersoffa är både bekvämast, rymligast och mest flexibel.

Ryggstödens lutning kan justeras individuellt och sätets båda sektioner kan skjutas 15 centimeter på längden. Ett extra plus blir det för den breda bakdörren som kan öppnas i nästan 90 graders vinkel, vilket gör in-/ursteget mycket smidigt.

Hyundai är inte alls lika smart inredd. Här finns bara ett konventionellt baksäte med fällbara ryggstöd. Utrymmena är inte riktigt lika bra som i Hondan, men fullt tillräckliga för att vuxna ska få plats. En bra finess är att sätesvärme är standard även för baksätespassagerarna.

Påvert inrett
Största lastutrymmet finns i Hyundai, men det är ganska påvert inrett. Pratiska detaljer som kasskrokar saknas och lastskyddsnät mellan kupé och bagageutrymme kostar extra. Lastgolvets tygmatta håller dessutom dålig kvalitet och en enda dammsugning räcker för att den ska börja luckras upp.

Men under lastgolvet är det mer påkostat. Där ligger ett riktigt reservhjul på aluminiumfälg.

Hondas lastutrymme lider av samma brist på praktiska smådetaljer som Hyundais. Även till CR-V kostar lastskyddsnät extra, men materialet i golvmattan håller i alla fall hyfsad klass. Bagageutrymmet kan dessutom delas av på höjden, med hjälp av det dubbla lastgolvet.

Ekonomiskt är Hyundai ix35 testvinnare. Den är billigare än Hondan att köpa, har klart lägre servicekostnader och är något snålare på bränsle. Sammantaget betyder det, enligt våra kalkyler, att ägandekostnaderna blir cirka två kronor lägre per mil.

Man ska heller inte glömma bort Hyundais generösa garantipaket, med fem års nybilsgaranti och fem års vägassistans. Även rostskyddet är bättre på Hyundai, vilket är gynnsamt för den som tänker ha bilen länge.

Säkerhetsmässigt är nya ix35 än så länge ett oskrivet blad, eftersom den inte har krocktestats av Euro NCAP. Hondan genomgick provet 2007, enligt de gamla rutinerna. Den fick då fyra stjärnor för vuxenskyddet, men var bara hårsmånen från en femma.

Säkerhetsutrustningen håller normal standard för storleksklassen och är likvärdig i båda bilarna, utom på en punkt. Hyundai saknar bältespåminnare i baksätet och det är lite klent i familjebil som lanseras år 2010.