Begtest: Toyota Aygo

Toyota Aygo kom 2005 och är syskonbil med Peugeot 107 och Citroën C1.

Bilarna utvecklades gemensamt, delar samma teknik och tillverkas i samma fabrik i tjeckiska Kolin.

Då var Aygo Toyotas minsta bil, snäppet kompaktare än småbilen Yaris. Numera är det IQ som är minstingen i Toyotafamiljen.

Miljöbil
Motorn i Aygo är en trecylindrig bensinmotor på en liter som ger 68 hästkrafter.

Förbrukningen uppges till 4,6 liter per 100 km blandad körning och därmed räknas Aygo, C1 och 107 som miljöbilar med de ekonomiska fördelar dessa kan ha.

Till det finns antingen femväxlad manuell låda eller femstegad halvautomatisk låda.

Den halvautomatiska kan upplevas som lite ryckig i gången, speciellt i stadstrafik.

Samtliga tre modeller finns både med tre- och femdörrars kaross. Den sistnämnda är marknadens kortaste i sitt slag.

Den stora fördelen med Aygo
och dess syskonbilar är låga ägandekostnader - även om bränsleförbrukningen enligt våra tester i dagligt bruk är högre än vad tillverkarna anger.

Kostnader för försäkring, service och reservdelar är annars gynnsamma för Aygo.

Köregenskaperna är stabila och Aygo är ganska rolig att ratta runt på småvägar och i stadstrafik.

Den klarar en undanmanöver hyfsat och spårstabiliteten är också skaplig.

 Däremot är fjädringen hårt stötig, vilket får bilen att hoppa över ojämnheter i vägbanan. Antisladdsystem blev standard först i mars 2007.

Förarmiljön är enkel och instrumenten tydliga men reglagen kräver viss tillvänjning.

Stolarna fram är hyfsat bekväma, men komforten i en minibil blir givetvis aldrig lika bra som i en större bil. Ljudnivån är hög, Aygo bullrar hårt i motorvägsfart.

Ingen familjebil
Baksätet är trångt och rymmer bara två personer. Bagageutrymmet är minimalt och rymmer knappast någon långresepackning.

Men baksätet kan fällas om man behöver frakta en TV eller liknande. Någon familjebil är inte Aygo, snarare en bil för den som inte har så stora transportbehov.

Aygo är lättkörd i stadstrafik, även om sikten inte är speciellt god. Framåt ger den sluttande fronten dålig närsikt och snett bakåt skymmer breda stolpar.

Vintertid ger både främre och bakre torkarna en liten svepyta. På rutornas kanter samlas därför lätt snö och slask.

Säkerhetsmässigt klarar sig Aygo, C1 och 107 rätt hyfsat. Citroën C1 fick 2005 betyget fyra stjärnor i Euro NCAP:s krocktest.

Kärvt prutläge
Förvånande nog är Toyotaägarna mer nöjda med sina bilar än de som äger Peugeot 107 eller Citroën C1 - trots att det handlar om samma bil.

Kvalitetsmässigt bör Aygo, C1 och 107 hålla lika bra. Samtliga av dem får bra besiktningsresultat hos Bilprovningen vad gäller modellrelaterade fel.

Motorn har kamkedja, vilket är en fördel från underhållssynpunkt, men lyssna för säkerhets skull så att inte kedjan rasslar onormalt.

Det vanligaste klagomålet på Aygo brukar gälla skrammel och gnissel från inredningen samt vindbrus. Det sistnämnda har åtgärdats genom justering av dörrarna.

Vatten som läcker in i kupén har några ägare drabbats av, liksom utslitna hjullager.

Ojämn tomgång och startproblem har också förekommit, även om inget av felen är direkt vanligt.

Rostskyddet brister
Rostskyddet får däremot en del kritik och en extrabehandling är att rekommendera.

Under bilen saknas kompletterande rostskydd, förutom i utsatta skarvar som fått extra tätning. Innerskärmar saknas bak.

Positivt är dock att bakluckan är i glas och därmed rostfri. Dörrarna är limmande och behandlade inuti, liksom motorhuven.

Vårt rostbetyg blev en tvåa.

Toyota Aygo är en lättsåld beg-bil och hos många handlare försvinner exemplaren fort. Därmed är prutläget ganska kärvt.

Toyota Aygo är något högre värderad än de franska syskonbilarna. Därför kan prutmånen bli större på de franska modellerna.

Läs hela begtestet i Vi Bilägare nummer 11/2010.

Diskutera: Vad tycker du om Toyota Aygo?