Sök

Köldrekord - och alla bilar startade!

Sista dagen på vintertestveckan i Ljusnedal passade vi på att sätta ett köldrekord. Det kallaste vi haft på tidigare vintertest är minus 28 grader i Gällivare.

När vi satte oss i bilarna i morse i Ljusnedal var det minus 34.

Bilarna hade stått hela natten utan motorvärmare och det var upplagt för att åtminstone någon bil skulle vägra starta.

Men alla fem puttrade igång.

Kian och Polon behövde visserligen några försök på sig men startade gjorde dom. Imponerande.

Sen är frågan hur mycket äldre motorerna blev av de extrema kallstarterna...

Nu lämnar vi Ljusnedal och avslutar med bränsletest och lite kompletterande filmning på hemvägen. Jag viker av norrut mot Ã-stersund och Kiruna medan resten av gänget åker söderut mot Stockholm.

Varför är driften att överleva så svag hos bilförare?

Vi tog färjan till Travemünde i lördags för att åka bil genom Tyskland via Salzburg i Ã-sterrike till slutmålet Ramsau Am Dachstein på söndagen.

100 mil genom ett snötäckt Tyskland.

Jag har aldrig kört i snömodd på Autobahn tidigare och var lite spänd på hur det skulle gå. Fem mil norr om Hannover hände det.

Vi blev omkörda av en Nissan Micra som låg alldeles för nära en BMW 3-serie.

Några kilometer längre bort på en raka såg vi hur Micran plötsligt gjorde en gir och for snett in i skyddsräcket på höger sida, snurrade runt och studsade utåt igen i ett snömoln.

En overklig syn; ljudlös, eftersom vi hade några hundra meter fram till olycksplatsen.

Vi låg först i den tomma högerfilen och det blev vår räddning och förmodligen den ensamma förarens i Micran också.

Hon var vid liv när vi passerade.

Några timmar senare, öster om München strax före den österrikiska gränsen var det dags igen. En långtradare hade kört in i en buss som brakat in i nästa långtradare framför.

Bussen var kraftigt demolerad och det såg riktigt allvarligt ut.

Frågan är varför driften att överleva är så svag hos bilförare?

Varför håller man inte avstånd och anpassar hastighet och körsätt efter förhållandena? Varför gör inte bilförare riskkalkyler?

Det verkar som om alltför många tänker: det händer inte mig.

P-plats på hyllan

Jag antar att det blir vana att köra bil i alplandskap med kurviga vägar och branta stup. Men den här parkeringen är ändå på sitt sätt imponerande.

Bara att backa in bilen på den smala hyllan verkar riskabelt (tänk tanken att slinta på broms- eller gaspedal!) och att sedan ta sig ur densamma utan att halka ner i branten kräver ett visst mått av självförtroende.