En trendspaning under sex veckors påtvingad ledighet (knäoperation): EPA-traktorn (okej då, A-traktorn) är het igen bland landets 16-åringar. Ja, inte i Stockholm förstås; här skulle det inte funka med ett fordon som tar lika mycket plats som en vanlig bil men bara får köras i 30 km/tim. Det skulle bli lynchstämning i trafiken.

Men på den skånska landsbygden, i Dalarna, Värmland, i Norrbotten... överallt ser man dom i sommar. Skillnaden jämfört med tidigare är att det nästan aldrig numera är en ombyggd Duett (dom har väl tagit slut). Men Volvo håller fortfarande ställningarna som EPA-objekt fast nu handlar det om 240- och 740-modellerna.

Kul att se alla fantasifulla ombyggen är det i alla fall.

Victor Muller har tydligen säkrat drygt två miljarder från Kina. Läste nyheten på väg till Arlanda där jag om en stund ska ta flyget till Söul och träffa Kias ledning med chefen Hank Lee i spetsen.
 
Jag hade tänkt fråga Mr Lee om hur Kia bar sig åt för att resa sig från askan. 1998 var Kia konkursmässigt men räddades av att Hyundai gick in och köpte bolaget.
 
Nu tillverkar Kia 1,4 miljoner bilar per år, finns representerat i 172 länder och har 42 000 anställda. Och tjänar rätt mycket pengar.
 
En fantastisk resa och frågan är hur det gick till?
 
Exemplet Kia visar att nästan ingenting är omöjligt. Kanske borde Victor Muller åkt till Sydkorea på en gång för att få lite råd och dåd.

Glöm Chrysler, Ford och GM. För tredje året i rad utses Toyota Camry till den mest amerikanska bilen. Bilsajten Cars.com har rangordnat modeller efter tillverkningsplats, var komponenterna kommer ifrån och hur många bilar som säljs på den amerikanska marknaden. Camry hamnar överst på pallen.

Nationsgränser har suddats ut i dagens globaliserade bilindustri. Om någon öppnar plånboken är ingenting heligt.

I dag ägs Jaguar, något av det mest brittiska av det brittiska, av indiska Tata Motors. Snart kan Saab hamna i kinesiska händer. Volvo är redan där.

Vilken är egentligen den mest svenska bilen? Finns över huvud taget en svensk bil?

”Är du nyfiken på att se och uppleva Saab Automobile från insidan?”

Ja, så inleds sex färska platsannonser hos Arbetsförmedlingen. På riktigt. Arbetsgivare: Saab Automobile AB.

”Vi som arbetar här går vår egen väg, vi tänker fritt och ser möjligheter. Vi ger aldrig upp. Vi kallar det Saabandan och den har tagit oss långt”, fortsätter annonserna.

Ska man skratta eller gråta?

Tidigare i veckan gav företagets informationsavdelning rådet till en journalist på Dagens Industri att inte ta semester den här veckan. Affären som ska lösa alla problem är nära, var budskapet.

Sedan dess har ingenting hänt. Förutom att Kronofogden påbörjat sin utmätning, men jag antar att det inte var det som informationsdirektör Eric Geers syftade på.
 
Vad kan då det här betyda? Behöver man ersättare till personal som sagt upp sig? Eller är det så att man faktiskt har en ekonomisk lösning på gång?

Flera medier rapporterar nu att ett amerikanskt konsultföretag, Endeavour Advisor Group, ska skramla fram nya pengar till Saab. Samtidigt är Saab nere för räkning. Och nästa vecka ska augustilönen betalas ut.

För dig som vill ”uppleva Saab Automobile”:

SQ-Engineer till Advance/Current
Senior Inköpare till Indirekt Material
Inköpschef till Chassis/Thermal
Inköpare till Body/Exterior
Inköpare till Chassis/Thermal
Inköpare till Electrical/Powertrain

Det här är framtiden hävdar Göran Alexi på KG Knutsson, generalagent för Hella i Sverige. Det han visar är det första extraljuset av rang som bygger på LED-teknik.

Hella Luminator LED har tre lysdioder som skickar allt ljus in i reflektorn och som sedan styr ut ljuset på vägen. Lampan ska lysa ungefär som en godkänd xenonlampa. Skillnaden är att LED-lampan lyser något längre och med avsevärt vitare ljus. Fördelarna med LED uppges vara längre brinntid, jämfört både med halogen och xenon, vitare ljus, bättre motstånd mot stötar och lägre förbrukning.

Lampan är däremot förhållandevis tung, vilket delvis beror på att elektroniken är inbyggd och dessutom behöver kylas via flänsar. Testas i Vi Bilägare nummer 12, som finns i butik från den 13 september!

På förekommen anledning vill jag härmed påminna om att detta är en blogg. Det innebär att åsikterna som framförs är mina personliga och inte alls behöver stämma överens med tidningen Vi Bilägares officiella ståndpunkter i olika frågor.

Det är alltså ingen "ledare*", vilket många som skriver kommentarer verkar tro. Om jag skriver att jag inte litar riktigt på Victor Muller, att jag tycker att Ford S-Max är en djäkligt bra bil, att jag tycker att cyklister struntar i trafikregler, att jag ibland gillar att köra fort, att jag avskyr bilförare som håller för korta avstånd... så är det mina egna tankar.

Jag har en god vän som ofta gör ett tillägg när han uttalat sin mening: "...men det här är bara min personliga åsikt".

Jag har alltid tyckt att det varit en fullständigt onödig markering. Fel av mig.

Ett och ett halvt glas... Det börjar kännas lite grann i huvudet.

Tommy Wahlström till vänster och Micke Schultz till höger hjälper mig att hålla ordning på testprotokollet.

Tanken är att jag ska klämma i mig en flaska vin före klockan 10 och sedan vänta en timme innan jag börjar blåsa i de sju alkomätarna.

Ivrigt påhejad av kollegerna bör det gå vägen. Det är bra med kamratstöd.

Det är Internationella kvinnodagen i dag. För hundrade året.

I bilvärlden verkar det vara hundra förlorade år. Bilsalongerna är ett exempel.

För ett par-tre år sen besökte jag bilsalongen i Moskva. I stort sett varje monter hade lättklädda damer som svassade runt bilarna på höga klackar. En del med förföriska blickar, andra med helt tomma ögon.

I Genéve pågår årets mässa för fullt. Även där pyntas många bilmontrar med kvinnor vars enda uppgift är att... Ja, vad då? Vilken tanke ligger bakom det här sättet att visa bilar? Ligger det någon tanke bakom det?

Vi fick ett erbjudande av en bilfotograf att köpa bilder från Genéve. Inte på bilarna utan på kvinnorna!

Gubbsjukt.

Drömresan blev inställd, eller i alla fall uppskjuten tills vidare. Jag får tillbaka pengarna för flygbiljetten och hojhyran hos Eagle Rider i USA kan jag utnyttja upp till 18 månader framåt.

I stället för att glida fram på Highway 1 på amerikanska västkusten så är jag tillbaka på jobbet.

Vulkan-askan får konsekvenser på många sätt. Bland annat måste jag stryka tre provkörningar som vi skulle haft i Vi Bilägare nr 7 och som skulle ha gjorts utomlands den här veckan.

Alfa Giulietta, Peugeot RCZ och - framför allt - Dacia Duster. Det lär inte gå några flyg till södra Europa de närmaste dagarna.

En tröst är att man inte är strandsatt utomlands. Alla har vi väl  bekanta som sitter fast utan möjlighet att ta sig hem. Vi Bilägares chefredaktör Nisse Frendin skulle kommit hem från Sicilien i lördags. Just nu närmar han sig Milano med en hyrbil för att försöka få plats på ett tåg norrut.