Alla (nästan) bilar har bälten för tre i baksätet. Men får verkligen tre vuxna plats baktill? Jag, Marianne Sterner och Tommy Wahlström testade.

Sanningen är att det är skrattretande trångt för tre personer i baksätet på de allra flesta moderna bilar. Bilden är tagen i en VW Golf som ändå är mycket  rymlig för storleksklassen.

"Vi har det bra, vi här bak i bilen", heter det i sången. De orden var relevanta när  texten skrevs för 30-40 år sen och man raggade runt i en Kapitän, Impala eller 220 S.

Buller i bilar har Vi Bilägare ägnat mycket uppmärksamhet åt i många år. Det är stora skillnader mellan olika bilmärken, vilket märks speciellt på den grova asfalt vi har i Sverige.

Men det är skillnader mellan bullernivån beroende på var i kupén man sitter också. Det bullrar nästan alltid mest i baksätet, visar våra mätningar.

Bäst (tystast) i bullertestet under det pågående semesterbilstestet är Volvo XC60, den största bilen i teststallet. Mest låter det i den minsta bilen, Ford Fiesta.

Minus 20 grader låter kanske inte så mycket för er som bor i Boden eller Lycksele. Kanske inte heller för er på småländska höglandet.

Men i centrala Stockholm är det riktigt ovanligt kallt.

I natt var det kallaste natten i Stockholm (minus 21,5) sedan 1987 då minus 23 uppmättes.

Eftersom motorvärmare i Stockholm är nästan lika ovanliga som snögubbar i Sahara så slogs det rekord i antalet kallstarter, utsläpp och motorslitage.

Kylan, den vita snön och strålande solsken på det - mycket vackrare än så blir inte vinterlandskapet. Och, efter en kall vinter följer alltid en särskilt varm sommar.

Borsökna utanför Eskilstuna. Vackert men jobbigt för villaägarna.

Utsikten från mitt arbetsrum vid Sveaplan i Stockholm skyms av nästan meterhögt snödrev.

Det känns onekligen ovant att sitta och jobba med ett glas vin på skrivbordet. Jag har klämt i mig 60 centiliter på en dryg timme och det börjar kännas i huvudet.

15 centiliter kvar...

Lunch och mineralvatten. Snart dags för ny mätning. Jag känner mig inte direkt berusad men är inte riktigt fokuserad.

Vi har slutlämning om några timmar av Vi Bilägare nr 4. Jag brukar läsa korrektur på allting men det sista får någon annan ta hand den här gången.

Alltså, jag är inte imponerad av kvaliteten på alkomätare. Har just blåst i sju stycken plus en dyr referensmätare. Jag hade allt mellan 0,37 och 1,1 promille efter en flaska vin på morgonen.

En alkomätare verkade inte tåla... alkohol. Utslaget blev Error när jag blåste och grönt ljus när två spik nyktra kolleger blåste.

Jag har inte 1,1 promille alkohol i blodet. Det känner jag alldeles bestämt. Kanske 0,45. Eller 0,37. Eller något annat. 

Slutsats så här långt: lita inte på billiga alkomätare.

Nu går jag och äter lunch och dricker mineralvatten. Ny mätning om en timme.

Det visas många bilar för oss journalister på salongen i Genéve men en del är också lite hemliga och demonstreras bara för besökare med lite speciella krav. Jag har fått komma in i BMW:s stängda rum. Där står en väldig, svart 7-serie med utsökt ljus skinninredning.

När man tittar närmare på den, ser sidorutorna lite mystiska ut; de är stora utåt, men inåt är de betydligt mindre, omgärdade av kraftiga, svarta ramar. Jag öppnade sidodörren och den var tung.  Förklaringen fick jag när en BMW-man hissade ned rutorna. De är sex centimeter tjocka! Genom sådana glas tittar många av världens höjdare ut på oss vanliga dödliga.

BMW bygger sina egna säkerhetsbilar. 7-serien är rena pansarvagnen. Karossen är förstärkt med nio millimeter tjock stålplåt och står emot grov ammunition. Det är 1,5 ton förstärkningar i bilen. Den väger 4200 kilo.

Exakt hur 7-serien är förstärkt är förstås hemligt. Men den klarar lätt en direktträff från en handgranat och står pall för en attack från en självmordsbombare med fem kilo sprängmedel runt magen.

BMW gör bilar i tre säkerhetsnivåer. Enklaste nivån har bara två centimeters pansarglas i rutorna och klarar skott från de flesta vanliga pistoler och gevär. Sådana bilar är särskilt populära i Mexiko.

Hur många bepansrade bilar som BMW tillverkar och vilka som köper är förstås hemligt, liksom vad bilarna kan prestera i fart och acceleration. En vanlig 760i med sexliters V12:a på 544 hk drar till 100 km/tim på 4,6 sek och toppar 250 km/tim. Om samma siffror gäller för säkerhetsbilen berättar ingen. Men du kan vara säker på att VIP:arna i baksätet kan få åka fort om det kniper.

”Tala med kluven tunga” är ett skönt uttryck. Det används väl oftast om politiker som lovar en sak och håller något helt annat.

Men även bilbranschens makthavare talar med kluven tunga. Dessutom verkar de inte heller vilja låta vänstra handen veta vad den högra gör. Det var uppenbart vid bilsalongen i Genéve och extra tydligt i Audis stora monter.

Där stod ingenjörstekniska underverk vid namn A3 Sportback e-tron respektive g-tron. ”e” står för elektrifiering. En 1,4 liters bensinmotor kompletteras med en 102-hästars elmotor som ensam kan driva bilen fem mil på en laddning. Hybriden släpper bara ut 35 gram koldioxid per kilometer, förbrukningen anges till 0,15 l/mil.

”g” betyder gas och den produceras med hjälp av el från vindkraft. Enligt Audi blir resultatet noll i koldioxidutsläpp.

De två A3:orna visade att Audi verkligen tar sitt ansvar för att mildra bilismens påverkan på miljön.

Fast är det så?

Alldeles intill stod ännu en Auditrea, med tillägget S. Den handlade om allt annat än miljö: 300 hästkrafter, 0-100 km/tim på fem sekunder, toppfart 250 km/tim.  Jo, det angavs utsläpp: 159 gram koldioxid per kilometer.

Höga utsläpp verkar liksom ursäktat om bara motorn är tillräckligt stinn av hästkrafter, som i Audi S3 Sportback. Eller, för den delen, i någon annan Audi med ett S i beteckningen. De som har råd att köpa starka bilar får biltillverkarnas välsignelse att skita ned luften.

Audi är förstås inte den enda tillverkare som talar med kluven tunga om ansvar för miljön i ena sekunden och skryter med hästkrafter i den andra. De är lika goda kålsupare nästan allihop. Jag kan inte låta bli att fundera över hur snåla bilar vi skulle ha haft i dag om bilföretagen lagt lika mycket kraft på att sänka förbrukningen som accelerationen till 100.

Det brinner i knutarna för Saab för att få upp försäljningssiffrorna för nya 9-5. Höstens resultat blev en missräkning; de uppsatta försäljningsmålen var långt ifrån att uppfyllas.

Dessvärre är det inte bara i knutarna det brinner... nu brinner själva bilarna också! I fredags började det brinna i motorrummet på en Saab 9-5 i Linköping, enligt Corren.se.

Det var andra branden på kort tid som drabbade nya 9-5. En olycka kommer sällan ensam.

Det är lovvärt att Mazda jobbar för att tvätta bort ett efterhängset rostrykte. I Mazdas fall är det för övrigt inte bara ett rykte utan en realitet när det gäller den första Mazda6 som lanserades 2003-2005, en av senaste decenniets värsta rostburkar. Den versionen har kostat Mazda både anseende och åtskilliga miljoner kronor i garantireparationer att åtgärda, bara i Sverige.

Historien får inte upprepas och därför har Mazda lagt ned stora möda på att åstadkomma bättre rostskydd för den nya generationens bilar. Vi rosttestade nya Mazda6 häromdagen, behandlad efter det nya fastställda sprutschemat, som rostskyddarna vid exporthamnen i belgiska Zeebrügge nu har att följa.

I vårt nummer som kommer ut till våra prenumeranter 7-8 maj har vi en stor genomgång av Vi Bilägares rostregister. Där kommer vi att presentera betyget för nya Mazda6 och 266 andra bilar som vi rostgranskat sedan 2005.

OK Förlaget, som Vi Bilägare tillhör, består av ett antal hyvens människor som alltid är trevliga och som är kul att träffa varje dag.

Men det döljer sig samvetslösa karaktärer i den glada gruppen.

Det fick jag erfara häromdagen. Till redaktionen kom en tårta adresserad till mig. Den var egentligen ett tack för att jag medverkat  i TV-serien ”Bilarna som förändrade världen”, men den kom extra lägligt eftersom jag fyllde år dagen därpå. Hemma i lägenheten har jag en minimal kyl så jag lät tårtan stå kvar i redaktionskylen över natten och hämtade den på födelsedagen.

Kartongen kändes oväntat lätt. När jag lyfte på locket fick jag en smärre chock. Tårtan var vandaliserad! En stor bit hade karvats ur det vackra bakverket.

Gissa om det var kul att ställa fram det halvätna vraket på kaffebordet hemma?

Nu har jag satt upp en ilsken lapp på redaktionen där jag uppmanar tårtvandalerna att skämmas. Jag trodde att de kanske skulle ge sig tillkänna, möjligen komma med en ny tårta som ursäkt, men ännu har ingen dykt upp. Nu går jag runt och blänger på kollegorna för att försöka upptäcka om någon har samvetskval. Men alla håller masken.