Efter testkörningar på Hagfors flygplats i veckan, blev det mörkerkörning tillbaka till Stockholm. Och när jag då mötte andra bilar blev det uppenbart att många har sina egna tumregler.

En del bländar av så fort de ser en mötande bil. Då känner också jag mig tvungen att göra detsamma och så kör vi bägge alldeles för länge med bara halvljus.

Andra kör med helljuset tills den andre bländar av i ett slags chickenrace. Det är egentligen bättre.

Det jag inte gillar är när man får möte på ett krön och den mötande inte går över till halvljus i tid. Då får man hela ljusfloden i ansikten några sekunder. Ibland önskar jag att bilen hade positionsljus på taket precis som en långtradare.
När bländar du själv av?

Det gröna kakelhuset invid landsvägen i den lilla portugisiska byn Casais har uppenbarligen blivit en turistattraktion. Nu vet också byborna att Vi Bilägare har varit där.

Fick nyligen ett mejl av Björn Törnblom i Norrköping som delvis följt samma rutt som vi, en artikel som vi publicerade i ViB 3/2011 (läs den här). Björn berättar att en av de äldre damer som fanns med på vår bild framför det gröna kakelhuset genast kände igen sig från tidningssidan, och omedelbart ville ha bilden.

Det är naturligtvis kul när Vi Bilägare också uppmärksammas på den portugisiska landsbygden – men det är väl tveksamt om vi har några prenumeranter att hämta därifrån. Däremot kan vi ju alltid hoppas på att fler svenskar läser Vi Bilägares resereportage och i det här fallet drar ned till Algarve och hyr bil. Det gröna kakelhuset är definitivt sevärt!

”Nackstöden har positionerats för att ge plats åt hästsvansar och andra hårknutar, utan att kompromissa med passagerarnas komfort.”

Så skriver General Motors i presentationen av inredningen i nya Buick Verano, syskonbil till europeiska Opel Astra. Och man skriver det inte i någon bisats – det är själva huvudnumret.

Bilister med hästsvans kan alltså andas ut. GM:s ingenjörer har tillbringat över tusen timmar med att utveckla stolarna, allt för att kunderna inte ska behöva riskerar sina frisyrer.

Begreppet nischbil har fått en ny innebörd.

När tidningen Klassiker beställer taxi så duger inte vilken bil som helst. Redaktörerna Carl Legelius (t v) och Claes Johansson, till höger om bilen, håller stilen även här.

En 42 år gammal Citroën DS är förstås helrätt, (for-)don efter person.

Något säger mig att vi får läsa mer om Mats Widmans veterantaxi i Klassiker framöver.

Det verkar som om fjällen har fallit från kinesernas ögon. Plötsligt vill de köpa bara Saab Automobile, d v s biltillverkningen, istället för att bli medägare i Victor Mullers bolag Swedish Automobile, som också kallas Swan. Antagligen har de tröttnat på Muller och hans många löften och turer.

Men 200 miljoner för en modern bilfabrik är ett skambud! Inte undra på att Victor Muller vägrade trots att han nu verkar stå med ryggen mot väggen och kämpa för sitt liv. I veckan avgörs det om konkursen (äntligen!) blir ett faktum. Jag tror att kineserna vet precis vilka schackdrag de ska göra och nu står i bakgrunden och bara väntar. De är slipade affärsmän. En konkursad bilfabrik går att få billigt och risken är att den monteras ned och skickas till Kina.

Victor Muller har nog all anledning att fasa för en konkurs. Han har enligt uppgift fått enorma lån till Saabs verksamhet från Vladimir Antonov. Går de pengarna upp i rök får man väl för Mullers skull hoppas att Antonov verkligen inte har några polare i ryska maffian…

Saab 9-4X kan gå till historien som en av bilindustrins mest sällsynta modeller. Än så länge har endast 500 exemplar lämnat GM:s fabrik i Mexico. Tillverkningen är tills vidare avbruten.

Därför är det med viss förvåning jag läser det senaste nyhetsbrevet från Hirsch Performance. Trimfirman låter meddela att man tagit fram en motoruppgradering till Saab 9-4X som pumpar upp effekten från 300 till 330 hästar för toppvarianten Aero.
 
Skam den som ger sig. Men är det inte dags för Hirsch att sadla om?

Grekland står vid avgrundens brant ekonomiskt. Italien, Spanien och Frankrike är skuldbelagda upp över öronen.

Det bekymrar många och nu också den tyska bilindustrin. 2011 kommer att bli ett riktigt bra år, Volkswagen exempelvis passerar åtta miljoner sålda bilar i år. Men nästa år hinner skuldkrisen ikapp även biltillverkarna. Det blir ett tufft år eftersom tyska biltillverkare är så beroende av den europeiska marknaden utanför Tyskland.

Inte så att tyska biltillverkare skulle gå med förlust. Inte alls (bortsett från Opel då). Det som är ”tufft” är att vinsterna inte blir lika stora som rekordåret 2011.

Det är skillnad på elände och elände.

Fartens tjusning heter det ju. Bra uttryck, för det finns knappt något som är så otroligt roligt och fascinerande som att gasa så mycket man orkar och vågar med en bil. Det fick jag göra i går och jag har nästan lite hög puls fortfarande.

Platsen var Circuit de Catalunya, formel 1-banan utanför Barcelona. Den var våt av regn och förskräckligt hal. Varvtiderna jag åstadkom med en BMW 320d var förstås ljusår från Sebastian Vettel som vann Spaniens GP i våras, men jag körde i alla fall så fort att det släppte rejält ett par gånger.

Bilen hade aktivt chassi och med rätt körprogram – sport plus – var antisladdsystemet lite urkopplat så bilen tilläts släppa en aning. Det gick att köra med lite bakvagnsdrift och känslan av att balansera på G-krafternas gräns var härlig. (Speciellt när man inte behövde vara rädd för att köra av och slå sönder bilen. Banan är enormt bred och avåkningszonerna ändå bredare!)

Jag kände mig kanske inte som Vettels syster, men lite som hans okända brylling. Tyvärr hade BMW satt en gräns vid fem varv. De var fort avverkade, även med min fart.

Maxhastigheten för husvagnsekipage är som bekant 80 km/tim. Mitt intryck är att de trafikanter som är bäst på att respektera hastighetsgränserna är husvagnsägare. Det är sällan de kör för fort även om en hel del bilister utan dragekipage nog tycker att de borde göra det för att inte utgöra bromsklossar på vägarna.

Men 80 på autobahn i Tyskland, det är rent farligt på frifartssträckorna. Sedan några år får man därför köra i 100 km/tim med husvagn på autobahn. Det vill säga, om husvagnen och dragbilen godkänts i en teknisk kontroll.

Kraven som måste uppfyllas för en 100-dekal är bland annat att vagnen har stabilisatorkoppling och att totalvikten inte överskrider bilens tjänstevikt.

Besiktningen har fram till nu endast kunnat göras i Tyskland men nu erbjuder tyska Dekra, som hittills öppnat två besiktningsstationer i Sverige (Göteborg och Borås), certifiering för Tempo 100 som det kallas.

Det betyder att svenskarnas husvagnsresor genom Tyskland kan genomföras på betydligt kortare tid till sommaren.

Se där något gott som kommit ut av avmonopoliseringen.

Victor Muller och Håkan Juholt – vad har de gemensamt?

1. Ett välsmort munläder.
2. Mission impossible. Muller skulle rädda Saab och Juholt vill bli statsminister.
3. I kväll är Victor och Håkan gäster hos Skavlan. Det kan bli hur underhållande som helst.

Missa inte!

Ibland går det på tok därute i Bil-Sverige. Det gjorde det för oss nu senast.

Vi var ute på ett trippeltest med några intressanta kombibilar och hade slagit nattläger strax utanför Filipstad. När vi skulle vidare i ottan morgonen därpå vägrade en av bilarna att starta.

Det bara tickade i startmotorn på Peugeot 308:an. På med startkablarna, men förgäves. Bilen stod där den stod...

Efter kontakt med generalagenten i Stockholm var det bara att lämna Peggan, som hade krånglat lite innan, och tuffa vidare med reducerad styrka.

Som tur är var vi på väg hemåt och hade klarat av de flesta testmomenten, annars hade det blivit riktigt bökigt. Då hade vi fått åka tillbaka till Stockholm, hämta en ny Peugeot och börja om från början.

Och den tiden hade vi helt enkelt inte!

Tillbaka i Stockholm hämtades en ny 308-kombi ut. Den behövdes för fotograferingen och en del kompletterande mätningar, bland annat av bränsleförbrukningen. Tilläggas ska att Pegga II funkade alldeles perfekt.

Men resultatet av testet får ni vänta på tills i början av nästa år. Det publiceras inte förrän i Vi Bilägare nr 1, som kommer ut i mitten av januari.

Men den som väntar på något gott...

När man köper bil betalar man förstås för mer än plåt, plast och gummi. Och det är ju inget konstigt med det. Men vad kostar de olika bitarna?

Ta till exempel marknadsföring. Enligt statistik från branschtidningen Advertising Age spenderade GM i fjol mer pengar än någon annan biltillverkare på reklam:

1. General Motors, 3 590 (miljoner dollar)
2. Toyota, 2 860
3. Volkswagen, 2 240
4. Ford, 2 140
5. Fiat/Chrysler, 1 790
6. Nissan, 1 500
7. Hyundai, 1 260
8. Honda, 1 160
9. Renault, 1 100
10. Daimler, 854,7
11. Kia, 775,7
12. BMW, 760,7
13. Mitsubishi, 715,6
14. Mazda, 512,6
15.Subaru, 416
16. Suzuki, 388

Reklamnotan för GM slutade alltså på 3,59 miljarder dollar. Smaka på den siffran.

Det gjorde jag och kände mig tvungen att plocka fram miniräknaren. Eftersom 8,39 miljoner bilar från Chevrolet, Cadillac och de andra GM-märkena såldes under 2010 blir kostnaden per bil 428 dollar, vilket motsvarar 2 888 kronor med dagens kurs.

Med samma räknesätt knappade jag fram att Toyota spenderar drygt 2 300 kronor per bil och Volkswagen cirka 2 100 kronor per bil.

Det är bara att öppna plånboken och betala.

Så här före jul lyfter vi av skynket på ännu en ny långtestbil 2012 – Hyundai i40. Det är en intressant och het nykomling som kommer att konkurrera mot klassiska storsäljare. Hyundai har inte knusslat med standardutrustningen och priset är konkurrenskraftigt.

Först ut att köra långtestbil nr 145 är chefredaktör Niklas Carle. Redan efter några dagar kom han in till ljusmästare Erik Rönnblom med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.

”Erik har du mätt ljuset på i40?” Jo, visst hade jag det. Efter våra första mätningar konstaterades att helljuset – precis som Hyundais marknadsavdelning – siktade mot trädtopparna. Försäljningsmålet kvarstår säkert. Men lampornas inställning på vår långtestbil är numera korrekt och lyser på vägen. Halvljuset är utmärkt, men helljuset är alldeles för kort och svagt. Longlifelamporna glimmar gult utan rejäl knuff och räckvidd.

Hyundai rekommenderade montering av en ljusramp. Jag viftade undan chefredaktör Carles protester mot att såga sönder nedre grillgallret för att få plats med extralamporna och okejade monteringen. ”Det är ju den här lösningen som kommer att föreslås våra läsare om de köpt en i40 och upplever samma sak – lika bra vi testar hur det funkar”, var min motivering och det höll.

Så nu sticker långtestbil 145 ner mot västkusten med fem små extralampor i grillen. Niklas har lovat återkomma med en rapport. Första intrycket var över förväntan!

En närmare presentation av alla nya långtestbilar kommer i Vi Bilägare nr 1/2012!

(Läs också: Opel Ampera i långteststallet 2012)

Jag fortsätter att räkna på våra åtta begtestbilar och vad det har kostat att hålla dem rullande genom åren. Intressant är att räkna och jämföra bränslekostnader, sett till den förbrukning som vi noterat. Etanolbilarna har fallit i värde ute på den öppna marknaden, men sett till årets bränslepriser – ett genomsnittspris på 9,84 kronor för E85 på alla våra tankningar 2011 – har inte vår Volvo V70 2,0F varit dyrast att tanka. Högst bränslekostnad noteras för vår dieseldrivna Volvo XC60, 12,89 kr/mil, att jämföra med etanolbilens 12,10 kronor.

Just för Volvo V70 2,0F anger Volvo en etanolförbrukning enligt deklarationen på 12,0 liter/100 km. ViB:s förbrukning blev 12,3 liter/100 km. Eftersom vi valt att så gott som uteslutande tanka etanol har vi ingen pålitlig förbrukningssiffra med bensindrift. Volvo anger 8,6 liter/100 km. Om det håller, vilket det sällan brukar göra i praktiken, hade det i stort sett gått jämnt ut med att tanka bensin (med ett genomsnittspris på 13,98 kr/liter under 2011) i stället för etanol.

Vi kan avslöja att en av våra bilar noterades för en bränslekostnad på 7,55 kronor/mil, vilket var bäst i test.

Vi kommer att presentera alla räkenskaper om Begteststallet 2011 i nya Vi Bilägare som kommer ut till våra prenumeranter i mitten på januari.

Har just vinkat av långtestgänget, som är på väg norrut för årets stora vintertest.

Själv blev jag lämnad på hemmaplan - snyft, snyft - och fick inte följa med. Jättetrist, eftersom vintertestet i mina ögon är en av årets absoluta höjdpunkter och något jag inte missat så länge jag kan minnas.

Tänk att få komma upp till snö, kyla och halka och sätta fem sprillans nya långtestbilar på prov under riktigt bistra förhållanden. Så mycket mer kan man inte önska som biltestare.

Men den här gången kom saker emellan - närmare bestämt ett vanligt biltest. Istället för att virvla runt i norrländsk snö får jag ta hand om utvärderingen av tre högintressanta bilar i övre mellanklassen.

Och det är inte fy skam det heller.           

Vi låter Volvo S60 och uppgraderade Audi A4 möta sin kanske giftigaste utmanare, som precis kommit i ny tappning. Vilken det är kan ni kanske själva räkna ut…