Fartens tjusning heter det ju. Bra uttryck, för det finns knappt något som är så otroligt roligt och fascinerande som att gasa så mycket man orkar och vågar med en bil. Det fick jag göra i går och jag har nästan lite hög puls fortfarande.
Platsen var Circuit de Catalunya, formel 1-banan utanför Barcelona. Den var våt av regn och förskräckligt hal. Varvtiderna jag åstadkom med en BMW 320d var förstås ljusår från Sebastian Vettel som vann Spaniens GP i våras, men jag körde i alla fall så fort att det släppte rejält ett par gånger.
Bilen hade aktivt chassi och med rätt körprogram – sport plus – var antisladdsystemet lite urkopplat så bilen tilläts släppa en aning. Det gick att köra med lite bakvagnsdrift och känslan av att balansera på G-krafternas gräns var härlig. (Speciellt när man inte behövde vara rädd för att köra av och slå sönder bilen. Banan är enormt bred och avåkningszonerna ändå bredare!)
Jag kände mig kanske inte som Vettels syster, men lite som hans okända brylling. Tyvärr hade BMW satt en gräns vid fem varv. De var fort avverkade, även med min fart.