Kolla bilden, stiligt ekipage i flådig storstadsmiljö - eller hur?!!

Nä, sanningen är att vår Peugeot 205 och jag står framför en ladugårdsvägg, väl dold av en specialfond. Fotograf Per Hammarsjö hade gjort i ordning en utomhusstudio på Grytsbergs Säteri i sörmländska Stjärnhov när tidningarna Klassiker och Automobil arrangerade Träffpunkt 80 för tredje året.

Inte bara jag passade på att få en 80-talsinfluerad bild på pärlan i Pers studio. Titta in på www.klassiker.nu så får du se massor av 80-talsbilder.

Med full sprutt på batteriet fanns det dock ström tillräckligt för att orka mala startmotorn på 205:an tills bränslet runnit till efter tio månaders torrläggning.

Nu ska vinterns damm tvättas bort och klockan sex i morgon bitti styr jag till Ã-sterfärnebo för lite service och översyn.

Sen väntar en långresa, 205 mil för att vara exakt. Förhoppnigsvis lyckas jag under denna resa sätta pricken över i:et på denna 21-åriga pärla med bara 5847 mil på mätaren. Det är nämligen bara en detalj som saknas för att göra den fullkomlig - originalkapslar.

Tips, någon?

Jag bor utanför tullarna i Stockholm och åker vanligen tunnelbana till redaktionen vid Norrtull. Den privata bilen används sällan för turer genom stan, men det händer ibland. Det blev jag bryskt påmind om när jag fick månadens besked om trängselskatt.

Jag hade passerat tullarna ett par gånger och var skyldig att betala 55 kronor. Men det var inte allt. På grund av en så kallad ”tilläggsavgift” hade beloppet skruvats upp med ytterligare 500 spänn, jag hade missat att betala förra månadens räkning.

Transportstyrelsen tar alltså ut en straffavgift som i det här fallet är nio gånger högre än den ursprungliga kostnaden. Jag tycker att det är orimligt. Missade räkningar resulterar i vanliga fall i en påminnelse och möjligen en mindre avgift. Men så resonerar inte Transportstyrelsen, som förra året drog in drygt 100 miljoner kronor till statskassan med dessa bötespengar.

Eftersom trängselskatten är just en skatt driver man in pengarna utan påminnelse. Man uppger att den som passerat tullarna själv är ansvarig att betala, även om personen i fråga inte fått någon avi. Man menar att avgiften ska matcha motsvariga böter för dem som plankar på buss och tunnelbana.

Men är det verkligen samma sak? Att passera kollektivtrafikens spärrar utan biljett är ett uppenbart lagbrott. Att missa att betala en räkning är bara mänskligt.

I dag åker sommardäcken på utom för oss som är på väg norrut för att fira påsk.

Med sommardäck ökar hastigheterna på vägarna och därmed också de svåra olyckorna. Enligt Trafikverket ser man en tydlig ökning av de svåra olyckorna under våren och sommaren.

Därför satsar polisen på en skärpt hastighetsövervakning under hela nästa vecka, framför allt på vägar med höga hastighetsgränser.

Det är bra och framför allt är det bra att polisen, Trafikverket och NTF gemensamt går ut och talar om det. Det visar att det finns ett säkerhetstänk och inte en inriktning på att "sätta dit" bilisterna som en del förare verkar tro.

Själv ska jag köra E4 upp till Umeå innan jag viker av från långtradarköerna och tar E12 till Lycksele och via Glommersträsk, Arvidsjaur, Jokkmokk och Gällivare når Kiruna.

Färdmedlet den här gången är vår långtestbil Ford C-Max, 1,6D. Bilen har en 60-literstank och med en uppgiven förbrukning på 4,6 liter/100 km så ska jag i teorin klara hela sträckan (125 mil) på en tank.

Jag är lite sugen på att prova. Snålkörning är ju också ett sätt att hålla ner hastigheten.

Det finns jag-vet-inte-hur-många biltidningar i Sverige. Alla böjelser verkar vara tillfredsställda. Men inte ett enda TV-program om bilar (nåja, nästan inget då).

Hur kommer det sig att ett land som har två egna biltillverkare (nåja, nästan egna då) och en befolkning med ett grundmurat motorintresse (Svenska rallyt är Sveriges största publikarrangemang) inte bjuds ett motorprogram värt namnet?

Hur tänkte SVT när de lade ner Trafikmagasinet? Visst, det var väl lite knätofs-varning över det ibland men Perstad/Glenning hade dock en miljonpublik. Sen dess har TV3, TV4 och TV5 försökt och lagt ner. Nu kör TV8 ett onsdagsprogram med  Teknikens Värld.

"Sverige saknar ett seriöst motorprogram" sas det före premiären. Enligt min mening gäller det påståendet i hög grad fortfarande efter sex avsnitt.

Vad har hänt med den gamla svenska paradgrenen rallycross? Ingen svensk i prislistorna så långt ögat når, jo först på elfte plats återfinns ”Stecka” Walfridsson från EM-deltävlingen i Belgien senaste helgen.

Nu är det ryssar, amerikaner och britter som dominerar. Det är säkert alldeles utmärkt för sporten, sett i ett globalt perspektiv. Rallycross har internationellt i många år fört en undanskymd tillvaro, i skuggen av Formel 1, standardvagnsracing och rally. Med nya fräscha namn, och från rätt marknader, finns förutsättningar för bättre exponering.

Men för svenskt vidkommande ser det mörkt ut, sedan ”gubbar” som Kenneth Hansen, Per Eklund och Michael Jernberg trappat ned på sitt tävlande. Nu finns i stället både Hansen och Eklund med i kulisserna, som uppbackare av nya utländska stjärnor.

För Hansen blev EM-deltävlingen i Belgien i det avseendet en succé, första platsen togs av ryssen Timerzyanov och tredje platsen av britten Doran – båda i Citroën och tävlande för Kenneth Hansen Motorsport. Tydligen får vi nöja oss med den typen av svenska framgångar framöver.

Skrev för ett tag sedan ett reportage om nya säkerhetssystem i bilarna, typ autobroms och automatisk undanmanöver. Kanonbra, enligt min åsikt! Tänk att få hjälp av bilen i en kritisk situation och på så sätt undvika en olycka. Kan det bli bättre?

Ändå finns det folk som kommenterar systemen som fjantutrustning som inte behövs om man bara är en tillräckligt skicklig chaufför. Det är väl samma typer som kallar bilbältet för fegsnöre och tycker att antisladdsystem bara är för amatörer. I själva verket är det nog de som behöver ”fjantsystemen” allra mest…

Sen ska man förstås inte ha någon övertro på de elektroniska livlinorna. Det är alltid föraren som är ansvarig för körningen. Men det kan ju hända han/hon av någon anledning brister i uppmärksamhet under någon tiondels sekund. I det läget kan systemen bokstavligen vara skillnaden mellan liv och död. Och då vore det ju synd om de inte fanns…

 

Det är inte varje dag man ser en Maybach i Vi Bilägare. Tja, det är väl inte en helt vanlig syn över huvud taget. Men det gjorde man faktiskt i nummer 13 av tidningen.

Av en slump.

Titta på bilden här intill eller slå upp sida 30. Där står den, längst till vänster. En Maybach 57S med röda karossidor.

Ultralyxbilen från Daimler fastnade på bild när testet mellan BMW 1-serie och Lexus CT200h skulle plåtas i centrala Stockholm.

Jag råkade snubbla över ett videoklipp från Youtube som också visar en Maybach 57S och sägs vara filmad i Stockholm. Bilen har likadana röda sidor.

Om ekonomin inte var ett problem finns det många bilar jag skulle välja före en Maybach – men visst är den lite kittlande?

Upp till 30 procent av trafikolyckorna beror på trötta förare. Har du varit vaken mer än 17 timmar och kör bil så är det att jämföra med att du har 0,5 promille alkohol i blodet, måttlig trötthet innebär långsammare reaktion, svårt trötthet klart försämrad prestation och mikrosömn betyder att bilen är ett herrelöst mordvapen.

Jag fick lära mig mycket på seminariet i går om trötthet i trafiken och inser nu att risken för att råka ut för ett möte med en dödstrött förare är oändligt mycket större än att bilen som kommer emot mig rattas av ett rattfyllo. Båda typerna är lika farliga.

Det enda som hjälper när tröttheten sätter in är att stanna och sova. Inte veva ner rutan, inte öka volymen på bilstereon. Stanna och sov.

Därför blev expertisen chockerad under pressträffen mitt i seminariet när en journalist glatt berättade att han i våras drabbats av mikrosömn under färd och när han vaknade blev han så förskräckt att han piggnade till och körde 20 mil ytterligare.

Inte ens den ultimata varningssignalen mikrosömn fick honom att stanna bilen och vila sig.

Man blir ju rent förbannad när man hör sånt. Tänk att utsätta inte bara sig själv utan andra människor för så stora risker. Det är jämförbart med att dricka en kvarting, sätta sig i bilen, ramma en annan bil och påstå att man nyktrade till av förskräckelse.

Nyligen presenterade Trafikverket antalet olyckor 2011. Jag kan inte säga att jag är förvånad. Tyvärr. Olycksstatistiken för 2011 pekar uppåt jämfört med 2010 och tidigare. Enligt redovisningen räknade man i och för sig bort offer på grund av medveten handling 2010, men inte 2011.

Jämför man därför med 2009, så innebär 334 omkomna ändå en minskning. Men självklart inte så stor som önskat. Och ett problem är att antalet skadade och omkomna fotgängare ökat kraftigt. Till detta kommar att körstilen på våra vägar urartar allt mer. Nonchalans och egoism leder till farliga trafiksituationer  

Det är inte så smart att köra i fatt en bil som ligger under omkörning, pressa sig om och sedan tvära högerut för att hinna av på nästa avfart. Man kan heller inte köra 5-10 meter bakom en annan bil i hög fart och tro att det är säkert, ens om hastigheten håller sig inom maximalt tillåtna!

Och man kan inte gå över en gata utan att se sig för – ens om man går ut på ett obevakat övergångsställe. Visserligen har alla som kör eller cyklar skyldighet att stanna.

Men det håller inte att ensidigt lägga allt ansvar på andra trafikanter än de som går. Man måste faktiskt se sig för innan man går över. Tyvärr ser jag varje dag människor som oförfärat bara går. En nonchalans som är mycket riskabel. När ska våra trafiksäkerhetsvårdande myndigheter inse att också gående har ett ansvar?

Jag och min sambo betalar 400 kronor i månaden för en parkeringsplats. På hösten översvämmas den av löv och barr och om vintern får vi själva skotta.
 
Läget är däremot perfekt, några meter från porten, men det hade förstås varit trevligt om den varit belägen på Skeppargatan i Stockholm. Åtminstone för plånboken.

På den Östermalmsadressen finns nu en garageplats till salu. För 650 000 kronor.

– Uppenbarligen är detta vad marknaden är beredd att betala, säger mäklaren Patrik Lundberg till Svenska Dagbladet.

Jag anar en förestående P-bubbla.

Ibland blir man så innerligt trött på bilförare som tror att de är världsmästare i trafiken.

”Vardags-Fangion” tycker alltid att han själv bromsar bättre och säkrare än vad ett ABS-system klarar av. Och finesser som antisladdsystem ska man inte tala om, det är bara trams för folk som inte kan köra bil på riktigt.

Än värre kritik brukar riktas mot de aktiva säkerhetssystem som bokstavligen låter bilen ta över kommandot när föraren inte klarar situationen. Då är det riktigt illa, menar de ”äkta” chaufförerna.

Barnsligt, säger jag! Självklart är det en fördel om bilen själv bromsar om du av någon anledning inte är med på noterna när det blir tvärstopp i kön. Ännu bättre är det förstås om bilen även nödstannar för fotgängare, djur och annat som kan dyka upp på vägen. Det är system både finns (framförallt hos Volvo) och på bred front är under vidareutveckling inom bilbranschen.

Nästa steg – som inte är alltför långt borta - är att bilen på egen hand klarar av en undanmanöver i en besvärlig situation. Perfekt, enligt min mening! Då kan en krasch undvikas även om föraren inte är lika skicklig som ”vardags-Fangion” (som nästan alltid är en han) tror att han är.

Men man får förstås aldrig glömma att de nya aktiva säkerhetsfinesserna är hjälpsystem som ska gripa in när föraren av en eller annan anledning fallerar.

Självklart är den som kör bilen alltid ansvarig för det som händer. Däremot kan det aldrig skada att få lite hjälp av sin bil när det riktigt håller på att gå åt pipan.

Det tycker i alla fall inte jag… 

Visst finns dom i USA också, surpupporna. Taxichauffören som körde ut oss från hotellet till flygplatsen och hyrbilsfirman hade definitivt ingen av sina bättre dagar.

Men tjejen på hyrbilsfirman hade det! När hon väl tinade upp. Vi hade bokat en stor suv, typ Chevrolet Trailblazer. Någon sådan fanns inte och vi blev erbjudna en Ford Edge. Förutom att den är betydligt mindre än Trailblazer så är den känd för att kallas Ford Fiasko. Saluförs bara i USA, helt hopplös kvalitet.

På parkeringsplatsen stod en Chevrolet Tahoe, V8. Den gick det inte att motstå även om den kostade 450 dollar mer än den storlek vi hade bokat.

Så nu gungar vi fram på den spikraka Interstate 10 mot första anhalten Baton Rouge, huvudstad Louisiana med drygt 600 000 invånare, i en giganisk landsvägskryssare.

Bil nummer två i presentationen av Vi Bilägares långteststall 2010 är den första i sin sort som sålts i Sverige.

Just nu är Erik Rönnblom (bilden) mitt inne i ett stortest.

Så här motiverar testchef Marianne Sterner vårt val av Kia Venga:

"Märket Kia går som tåget och har ökat med nästan 150 procent på svenska marknaden. Venga är den allra nyaste modellen som kommer att finnas hos bilhandlarna i februari.

Vi Bilägare har emellertid fått förtur och köpt den allra första Vengan.

Det är en liten bil - bara 407 centimeter lång - men med häpnadsväckande goda utrymmen. Designen är tuff och utrustningen riklig, trots ett måttligt pris.

Vi har valt Venga i version ECODynamics, vilket betyder att den klassas som miljöbil. Den har en dieselmotor på 1,4 liter och 90 hästkrafter."

Läs också om de övriga långtestbilarna, nu är hela långteststallet komplett:

Långtest 2010 - BIL 1:  Skoda Yeti
Långtest 2010 - BIL 2:  Kia Venga
Långtest 2010 - BIL 3:  Peugeot 3008
Långtest 2010 - BIL 4:  Opel Astra
Långtest 2010 - BIL 5: Volkswagen Polo

Diskutera: Vad tycker du om valet av Kia Venga?

Vi Bilägares långteststall går in på
sitt 23:e år med fem högintressanta nya modeller; två små, två höga och
en mitt emellan. Under 2010 ska varje bil köras minst 4 000 mil.

Vilka de nya testbilarna är har vi haft en gissningstävling om här på bloggen och vinnaren presenteras i slutet av veckan.

Fram till dess publicerar vi en bil om dagen i det nya långteststallet. Vi Bilägares testchef, Marianne Sterner, motiverar våra val.

Först ut är Skoda Yeti TDi:

"Min Skoda ser ut som en låda kan vi skalda om Yeti. Den har en högst udda och personlig design som antingen gillas eller hatas. Vi gillar den!

Karossen är högre än på en vanlig kombi men lite lägre än en riktig suv och den är praktiskt inredd. Baksätet består av tre separata stolar vilka går att skjuta i längsled, fälla ihop eller ta ur helt. Lastutrymmet kan förändras från 416 till 1 760 liter.

Yeti finns med fyrhjulsdrift men vår bil driver bara fram, av en 1,9-liters diesel på 110 hk."

Läs också om de övriga långtestbilarna, nu är hela långteststallet komplett:

Långtest 2010 - BIL 1:  Skoda Yeti
Långtest 2010 - BIL 2:  Kia Venga
Långtest 2010 - BIL 3:  Peugeot 3008
Långtest 2010 - BIL 4:  Opel Astra
Långtest 2010 - BIL 5: Volkswagen Polo

Diskutera: Vad tycker du om första bilen ut?