"Manliga bilister kör på kvinnliga fotgängare" var en rubrik på Dagens Nyheters förstasida i går.

Ojdå, tänkte jag och såg framför mig hur mannen bakom ratten åkte omkring och spanade efter kvinnor att köra på. Ungefär som något slags flipperspel där det gäller att samla poäng. Flest påkörda damer vinner. 

Riktigt så var förstås inte verkligheten. DN-redaktionen hade tokvinklat en rappport om trafikolyckor som visar att män är inblandade i överlägset fler olyckor än kvinnor. Och att fler kvinnliga än manliga fotgängare blir påkörda.

Att män orsakar fler olyckor beror till stor del på att så många fler förare är manliga än kvinnliga. Men säkert också på att yngre förare är mer riskbenägna.

Att kvinnliga gångtrafikanter oftare blir påkörda är inte överraskande med tanke på att de är fler än de manliga. När det kommer till hur många gångtrafikanter som dör på övergångsställen så är faktiskt 62 procent män.

Med statistik kan man inte bara bevisa allt utan även vinkla hur man vill. Sanningen är offret.

Förresten, i morse var vi tre män och en kvinna som höll på att bli påkörda på trottoaren när en Saab 9-5 kombi bombade ut från ett parkeringsgarage.

Föraren var en kvinna.

Hanne Kjöller, ledarskribent i Dagens Nyheter, vill utrusta cyklister med skiftnyckel. Den ska användas för att banka i plåten på bilar vars förare inte uppmärksammar cyklisterna i trafiken. Kjöller kan som alternativ tänka sig en stingpinne med en vass syl längst ut som ger "närgångna bilar ett minne för livet".

Hanne Kjöller, som inte bara är ledarskribent utan även cyklist, funderar kring självförsvarsrätten med anledning av olycksstatistiken som visar att det oftast är manliga bilförare som orsakar olyckor.

Som bilist och gångtrafikant vill jag nog hävda att cyklister är i en klass för sig som trafikmarodörer. Nio av tio cyklar mot rött, de flesta verkar aldrig ha hört talas om zebralagen, många ser det som sin självklara rätt att fara fram på gångbanor. 

Kjöller undrar hur man försvarar sig mot bilister? Frågan är felaktigt ställd. Hur får man cyklister att begripa att även de omfattas av trafikreglerna?

Man brukar tala om vårtecken. Men det finns vintertecken också. Ett osvikligt sådant i Stockholm är när ledbussen inte klarar av att svänga från Ynglingagatan in på Norrtullsgatan i Vasastan.

Jag tror att det är mitten på bussen som blir helt oregerlig i halkan (rätta mig om jag har fel).

Snön har vräkt ner sedan i går kväll och naturligtvis stod ledbussen med bärgningsbilen framför sig på Norrtullsgatan i dag. Men den här gången hade den klarat av svängen. Maskinfel?

Jag har varit på flygresa igen. En sväng till Sydspanien för att provköra nya Peugeot 508, bilen som ersätter både 407 och 607. Mycket positivt förstaintryck.

Men, det var en annan sak jag tänkte på under flygresan. Det är väl 20-25 år sen de första flygbolagen införde rökförbud i sina plan. 1997 blev det totalförbud hos alla bolag.

Ingen människa skulle väl numera komma på tanken att tända en cigg i ett flygplan. Askkopparna är för övrigt borttagna eller så är locken fastskruvade. Plus att det finns skyltar med överkorsade rökverk.

Så då är frågan: varför fortsätter flygpersonalen att tjata om att "this is a nonsmoking flight"?

Den informationen känns lika onödig som att påpeka att det inte är tillåtet att göra sina toalettbestyr i mittgången.

Petter Solberg, rallyföraren, körde ifrån körkortet på en transportsträcka i Svenska Rallyt. 102 km/tim på en 70-sträcka på fredagen.

Han fick behålla körkortet i 48 timmar men sista specialsträckan fick kartläsaren ratta. Ändå slutade Solberg femma i sammandraget. Rätt bra.

Och inte spelar indragningen av körkortet någon egentlig roll för Petter Solberg. Det gäller visst bara i Sverige och nu dröjer det ett par år till nästa gång det är Svenska Rallyt. 

Jag tycker förresten att det är lite övernitiskt att rycka körkortet från en som Petter Solberg.

För det första har det ju ingen praktisk betydelse eftersom han får fortsätta att köra i andra länder.

För det andra så är elitrallyförare världens bästa bilförare; är det några som behärskar hög fart så är det dom. 

För det tredje är transportvägarna kaotiska under Svenska Rallyt. Det bryts friskt mot både den ena och den andra trafikregeln och orsaken är att annars skulle det helt enkelt inte fungera.

Vi talar trots allt om Sveriges största publika arrangemang med 300 000 åskådare som ska ta sig mellan de olika specialsträckorna.

Ge Petter Solberg körkortet tillbaka.

Det mesta låter så snitsigt och distinkt på engelska. Hill Holder är ett sånt exempel. Men vad ska man kalla finessen på svenska? Backstarthjälp, motlutassistent, start i backe-hjälp?

Det låter både töntigt och klumpigt jämfört med den engelska beteckningen, tycker jag. Kanske kan någon av er därute hjälpa oss att hitta på något bättre. Vi har redan stångat våra pannor blodiga.

Alla som kan komma på ett kort, slagkraftigt svenskt ord för Hill Holder är varmt välkomna med sina bidrag!

Fundera också på HUD (Head Up Display). Vi brukar använda ordet ”vindrutedisplay”, men det finns kanske bättre alternativ? BLIS (Blind Spot Information System) kallar vi ”döda vinkeln-varning” och LDW (Lane Departure Warning) ”avåkningsvarnare”. Finns det kortare och snitsigare svenska beteckningar?

Men den allra tuffaste utmaningen är nog Volvos nya autobromsystem CWAB (Collision Warning with full autobrake and Pedestrian Detection). Den som hittar en kort svensk beteckning på det systemet är nästan värd ett Nobelpris.

Som sagt – hjälp oss gärna med förslag. Ju fler desto bättre!

343 963 är rekordet för antalet nyregistreringar av personbilar i Sverige och det inträffade 1988. Vi lär inte få se ett nytt rekord i år även om det börjat bra med 24 procents försäljningsökning i januari i år jämfört med förra året.

Bilbranschen är på väg uppåt; förra året slutade på 289 684 sålda nya bilar, vilket innebär en åttondeplats historiskt sett. Branschorganisationen Bil Swedens prognos för det här året är i mitt tycke rätt försiktig, 295 000 bilar. Nog bör vi spränga 300 000-vallen – för sjätte gången i så fall.

Med facit i hand så skäms jag lite grann över att jag hörde till dem som ropade på höga skrotpremier under den värsta svackan. De länder som valde den vägen har det betydligt trögare nu.

Så här ser de tio bästa personbilsåren ut på svensk marknad:

1) 1988: 343 963
2) 1987: 315 950
3) 1976: 312 880
4) 1989: 307 104
5) 2007: 306 794
6) 1999: 295 249
7) 2000: 290 529
8) 2010: 289 684
9) 1975: 285 328
10) 2006: 282 766

Jag stod och pratade med Göran Eriksson i dag. Han är inte bara systemutvecklare, han är 214 cm lång också.

Det kändes i nacken efter ett tag. Jag stod och stirrade rätt uppåt hela tiden, vilket var en upplevelse som var rent skrattretande.

Göran Eriksson (i mitten på bilden), Sten Feldreich, 210 cm (t v) och Bernt Malion, 207 (bakom ratten) har inte lika många valmöjligheter som jag (178 cm) när de ska köpa bil. Minin på bilden går bort direkt.

För Titti Swartling, 150 cm, är problemet det motsatta. Många bilar är för stora för att hon ska nå ner till pedalerna.

Om detta kan du läsa mera i Vi Bilägare nr 10.

I morgon kväll lär det bli ännu hetare när jag landar i New Orleans. Jag fick mejl från hotellet med en bekräftelse på att rummet står och väntar. Hoppas att det har luftkonditionering...

Jag frågade hotellreceptionen om det var lika varmt i New Orleans som i Stockholm. Svaret blev:

- Ja, tyvärr.

Det tyder på att det är fler än jag som inte tycker att optimalt  med tropisk hetta. Sanningen om vädret i New Orleans är dessutom värre än så; det är ännu hetare, 35-40 grader.

Jag åkte hiss med ett medelålders par på hotellet i Memphisi dag. Vi utbytte några ord och skildes åt i lobbyn.

Några timmar senare, på en uteservering med levande bluesmusik knackar någon på min rygg och när jag vänder mig om så är det hissdamen.

Vi pratar och som alla amerikaner undrar hon och hennes man:

- Where are you from, folks?

- From Sweden, svarar jag och vet att i 9 fall av 10 så är reaktionen förtjusning. Så också denna gång.

Hissdamen och hennes man är från Iowa och vet ingenting om Sverige mer än att det är rent, vackert och dyrt. Att det är vackert hålles jag förstås med om och lite rent också men inte dyrt.

Hissdamen frågar om jag vet vem Obama är och när jag svarar att det gör jag så beklagar hon djupt att hon inte känner till namnet på "The president of Sweden".

Jag säger artigt att jag inte tar illa upp för det och att jag heller inte tror att Fredrik Reinfeldt gör det.