De flesta fotgängare trafikskadas på övergångsställen. Alltså är dessa farliga och bör tas bort.

Det kan ju låta som en oomtvistlig logik. I Sävsjö kommun i Småland har man definitivt tagit till sig detta samband och planerar att ta bort kommunens samtliga övergångsställen.

Men, det är att förenkla problematiken. Förvisso förde zebralagen med sig att många gångtrafikanter började se övergångsställen som en garanterad frizon. Det var bara att stega ut utan att se sig om eller söka ögonkontakt med bilförarna.

Och visst är det så att man ser sig för bättre om man ska ta sig över en gata utan övergångsställe.

Men, precis som NTF föreslår, övergångsställen behövs; de måste bara göras säkrare med hjälp av avsmalningar, upphöjningar, hastighetsbegränsningar, belysning med mera.

Det allra viktigaste är dock att ändra trafikanternas attityder. Jag tycker att de flesta bilister är bra på att respektera zebralagen (utom dom som är upptagna med att prata i mobilen).

Gångtrafikanter har inte samma respekt för riskerna. Alldeles för många struntar i att "läsa av" läget och utgår från att ingenting ont kan hända dem på ett övergångsställe.

Det kan det, bevisligen. 

Trafikmiljön är något som angår och berör alla människor. Alltså borde alla ha någon slags utbildning i trafik och säkerhet. Det borde vara självklart som ett skolämne.

I valtider trillar det ner politiska förslag som är mer eller mindre tillrättalagda för att attrahera olika väljargrupper.

Centerpartiet mejlade ut ett osedvanligt vettigt förslag i dag med tanke på att många förstajobb för unga är förknippade med krav på B-körkort.

"Arbetsförmedlingen erbjuder arbetsmarknadsutbildningar för bl a yrkesförare, t ex körkort för bussförare, lastbil, truckkort. Vi anser nu att Arbetsförmedlingen bör erbjuda arbetsmarknadsutbildningar för att ta B-körkort. Dessa ska rikta sig till unga arbetslösa upp till 24 år.

Vi anser att - om behov finns - kursen ska kunna erbjudas till ungdomar utan att behöva vänta de 100 dagar som idag gäller innan åtgärder sätts in."

Om man bortser från vissa språkliga brister i Centerpartiets pressmeddelande så är förslaget väldigt bra. Inte bara får unga bättre möjligheter till ett arbete; vi får fler samhällsmedborgare som har en bra trafikutbildning.

Rallypublikens hatobjekt är fotograferna. Delar av rallypubliken har svårt att ta att vi faktiskt är ute på fältet för att jobba. Som ackrediterad fotograf får man en fotoväst och tillåts därmed – på egen risk – att stå på ställen som möjliggör att fotovinklarna blir rätt, ibland framför publikavspärrningarna.

Jag vet inte om det är där skon klämmer, att fotograferna skymmer åskådarna eller om det är någon slags avundssjuka att de själva inte får tillträde till de häftigaste, men också de farligaste positionerna längs en rallyväg. Snöbollskastning mot fotograferna, för att få dem att huka sig ned, förekommer titt som tätt.

Genom åren har jag vid flera tillfällen under Svenska Rallyt upplevt att delar av rallypubliken ofta hånar fotograferna. Om en säkerhetsvakt avvisar någon fotograf som står tokigt till – det finns sådana i vår yrkeskår också – stiger jublet från rallypubliken, lika mycket som när fotograferna blir indränkta i snöslask eller blir insnöade från sladdande rallybilar.

Under helgen var vi på Vargåsen, Svenska Rallyts särklassiga publiksträcka, tillsammans med tiotusentals åskådare. ViB-fotografen Simon Hamelius arrangemang med att placera ut en kamera mitt på vägen strax efter krönet på Colin Crest väckte stor uppmärksamhet, apropå att finna en annorlunda fotovinkel.

Från den uppriggade datorcentralen vid vägens snödriva fjärrutlöste Simon exponeringarna när bilarna hoppade över kameran. Kolla in den flygande Skodan med Patrik Sandell bakom ratten så förstår ni hur den bilden har blivit till.

Delar av rallypubliken, jag skriver delar av publiken, hade inget hellre önskat än att någon rallybil skulle köra över eller landa mitt på kameran. Det märktes på besvikelsen hos åskådarna när Simon halade in kameran, för att rädda den för fler fotoexperiment framöver. Att toppförarna tar i och flyger över krönen är så gott som säkert, men man vet aldrig hur de som kommer därefter attackerar krönet.

Apropå rallypubliken, och nu skriver jag också delar av den, hade för övrigt ingen aning om vad som försiggick på Vargåsen. Röda Korsets sjukvårdspersonal fick springa gatlopp med sina bårar för att ta hand om dyngraka så kallade rallyentusiaster som stupat i snödrivorna.

Jag har svårt att förstå varför man ger sig ut i rallyskogen för att kröka – för att sedan missa hela showen.

Ibland stöter man på förhållanden som är helt bort-i-tok. Som till exempel bötesbeloppet för försent inbetald trängselskatt i Stockholm.

Trängselskatten är 10, 15 eller 20 kronor beroende på när på vardagsdygnet du kör in eller ut ur stan.

Missar du att betala får du böta 500 kronor!

Det är ju som alla förstår ett helt orimligt förhållande mellan skatte- och bötesbelopp. Även regeringen insåg detta redan för 1,5 år sen och föreslog en återgång till de gamla reglerna med en påminnelseavgift på 100 kr. Men beslutet har dröjt och inte förrän tidigast i slutet av året kan det blir aktuellt med en ändring.

Under tiden tjänar Transportstyrelsen grova pengar på böterna. Förra året drog man in omkring 705 miljoner kronor på själva trängselskatten och drygt 100 miljoner på böter.

Nå, kan vän av ordning invända: det är väl bara att se till att betala skatten i tid. Visst, men det händer ju i vårt högteknologiska samhälle att tekniken strular, att posten inte kommer fram.

Har man då, som en del vagnparksbolag, ett större antal bilar och samlingsfaktura så kan bötesbeloppet lätt springa upp i hundratusentals kronor på en månad.

Det måste finnas en rimlig balans mellan brott och straff även när det gäller bilister.

Såg att Tata Nano, världens billigaste bil, gör fiasko försäljningsmässigt. När den Indien-tillverkade bilen lanserades påstods miljontals indier stå i kö för att köpa den.

15 000 kronor för en ny bil, låt vara att prislappen höjdes till 18 000, satte fart på fantasierna om rusning till Tatas bilhallar.

Det verkar som om försäljningsprognoserna verkligen bara var fantasier. 509 levererade exemplar av Tata Nano på den indiska marknaden i november talar ett tydligt språk.

Det är för väl. Miljö- och trafiksäkerhetsmässigt är Nano värd nada.

En del bilar är kul att titta på men hör inte hemma på vägarna. Världens billigaste bil, visst en rolig krumelur men ställ in den på Ripleys Believe it or not-museum. Där (i San Francisco) såg jag världens minsta bil förra veckan, Peel P50. 135 cm lång, 49 kubiksmotor p 4,2 hk, vikt 60 kilo.

Bara 40 procent av taxiförarna respekterar 50-skyltarna, 27 procent 70 och 54 procent 90.

Förra veckan åkte jag med en taxichaffis från Arlanda in till Stockholm. 110 km/tim på motorväg var inget för honom - han drog på i 130-140 och det kändes lite onödigt eftersom jag absolut inte hade bråttom. Dessutom höll han till i vänsterfilen hela vägen, även där motorvägen var tom.

Å andra sidan hade jag tidigt på morgonen åkt den andra vägen med en annan taxi som höll 80-90 på motorvägen (hela tiden i vänsterfil...) och när vi svängde in på infarten till Arlanda gick ner till 60 på 90-väg.

Det sistnämnda var nog ännu mer påfrestande eftersom klockan ännu inte var fem på morgonen och det var minimalt med trafik.

Apropå rondellkörning och frågan om när man ska använda blinkers så råkade jag just bli tipsad om en kul – och elak – bok. Den heter Människor det varit synd om och är skriven av Kalle Lind.

Ett avsnitt handlar om när den då 18-åriga Carola Häggkvist var med i TV-programmet Gäst hos Hagge. Jag citerar ur boken:

Hagge: Ska man använda blinkers när man bogserar?

Carola (tystnad): Vem?

Hagge: Om man bogserar en annan bil då va.

Carola (närmast upprört): Blinkers?

Hagge: Ja, såna där varningsblinkers som de har.

Carola: Jag kan ju inte ha det på min bil, det måste ju han ha på sin bil.

Hagge (avbryter): Ska man ha det på nån av dem?

Carola: Nä men...

Hagge (avbryter): Nej, det är rätt.

Att lära sig korrekt blinkeranvändning är väl inte i nivå med raketforskning men ibland verkar det så.

Hur ofta/sällan behöver man fyrhjulsdrivning? Det tål att diskuteras och har också gjorts i en annan bloggtråd. Jag hör till dem som inte prioriterat den egenskapen särskilt mycket tidigare. Men så började snön vräka ner och samtidigt föll det på min lott att inleda det nya långteståret med att köra vår Dacia Duster, enda 4WD-bilen i stallet.

Jag kunde ju direkt konstatera att det var en klar fördel med 4WD i innerstan med tanke på alla plogvallar som blockerade p-platserna. Både när det gällde att komma in och ut.

Men, som bilden visar, man har nytta av drivning på alla fyra hjulen även när andra trafikanter klantar sig.

”Tusentals jobb är i fara och regeringen gömmer sig.”

Så säger Rosanna Dinamarca, vice ordförande i Vänsterpariet till TT. Håkan Juholt, nya S-ledaren, är inte riktigt lika kategorisk men säger ändå att han ”har hört rykten om att de (regeringen) ska vara passiva, men jag hoppas att det inte är så”.

Visst blir man trött på den här sortens politisering av en kris som Saabs. Det är väl ingen som på allvar tror att en regering, vilken färg den än har, struntar i en situation där tusentals medborgare i en region riskerar att kastas ut i arbetslöshet.

Förra veckan arrangerade Saab en egen bilsalong i Nacka där Victor Muller och Jan Åke Jonsson deltog för att berätta om en ljusnande framtid. Bilsalongen var uselt tajmad eftersom den inträffade samtidigt som produktionen i Saabs fabrik stoppades på grund av obetalda leverantörsräkningar.  

Muller och Jonsson fick inga frågor om bilarna utan bara om de obetalda räkningarna. Muller blev sur och har sedan dess varit osynlig alltmedan krisen för Saab accelererat.

Vem är det som gömmer sig, Rosanna Dinamarca?

Häromdagen läste jag en artikel i Dagens Industri som lät anonyma källor påstå följande: 1. Jonsson och Muller har inte visat sig kompetenta att leda bolaget. 2. Bolaget har 300 ingenjörer för många. 3. Det finns en betydande överbemanning även i produktionen.

I en intervju med Göteborgs-Posten sa Lars Holmqvist, vd i de europeiska fordonskomponenttillverkarnas samarbetsorganisation, Clepa, om Saab:

– Hoppet är ute.

De anonyma källorna i DI ger jag inte ett skvatt för utan sorterar in under avdelningen slidder-sladder. En avdelning som för övrigt är överfull när det gäller Saab. Holmqvists syn på saken är däremot riktigt oroväckande just för att han inte är någon anonym vem-som-helst-person.

Saab har hundratals miljoner i obetalda räkningar. Leverantörer hoppar av. Produktionen står stilla. Vd slutar inom kort. Marknadsföringen är stoppad. Kunderna sviker. Räddaren (den tillfällige?) Vladimir Antonov semestrar i Argentina och Victor Muller säger ingenting.

Utgångsläget för att rädda Saab kunde ha varit bättre. Men låt oss åtminstone för guds skull slippa det politiskt käbblet!

Jag har just kommit tillbaka från bilmässan i Shanghai och det var inte bara jetlagen som gjorde resan omtumlande. Bara att vistas i denna stad med 18,9 miljoner myllrande invånare och bland dess över 3 100 skyskrapor (!) var ett äventyr. Men mest spännande var ändå att åka taxi.

Volkswagen har funnits i Kina i över 30 år och lyckats sälja in sig bra hos taxibolagen. Mer än varannan taxi är en Santana, som ser ut som en äldre Volvo S60. De framfördes av förare som verkade ha gallrats ut från Shanghais racinggymnasium och som hade en standardlösning på alla uppkomna trafikproblem: De tutade.

I Shanghai finns cirka 1,3 miljoner bilar och därutöver ett oräkneligt antal mopeder, skotrar, cyklar och gångtrafikanter. Trafiken körde ofta ihop sig och många gånger höll jag andan och blundade när min taxichaufför – istället för att bromsa – tutade och vildsint girade runt någon senfärdig gångare.

Man får inte bli sen i Shanghaitrafiken. Vid varje rödljus sitter en digitalklocka som räknar ned de sista 30 sekunderna till omslaget. Det hjälper taxichaufförerna att trampa på gasen i exakt rätt sekund för att bli först över korsningen.

Men nu till det konstigaste i hela den kinesiska trafikröran: Jag såg inte en enda olycka och inte heller någon tillbucklad bil. Men det är klart att det finns. Hur många som dödas i den kinesiska trafiken vet däremot ingen. Siffrorna varierar mellan 67 000 och 220 000 per år.

Jag hade nog bara tur som slapp bli inblandad i något elände, fast jag har aldrig varit så nära så många gånger på så kort tid.

Ibland händer det konstiga saker därute i Bil-Sverige. Som nu senast. Vi var ute på ett test med två Volkswagen Golf. Bara efter en liten stund small det till i den ena vindrutan. Stenskott! Några minuter senare var det dags på den andra bilen. Pang, så var den rutan förstörd.

Det lustiga är att stenarna träffade på precis samma plats på båda bilarna; i vindrutans underkant alldeles intill vänster A-stolpe. Hur kan det bli så? Hur kan två stenar träffa på samma ställe? Är det slumpen eller någon högre makt?

Just nu är det för övrigt högsäsong för stenskott. Och man får dem, märkligt nog, ofta på helt rensopade vägar. Jag har egen liten teori om hur den saken går till. Stenarna fastnar i vinterdäckens grova mönster och kan sedan plötsligt släppa och flyga som vindrutespräckande projektiler genom luften.

Varför försvann stänkskydden bak…

Funderar lite kring branschorganisationen Bil Swedens uppdaterade nybilsprognos för 2011, från tidigare 295 000 till 310 000 personbilar. Bakgrunden är förstås den köplust som svenska folket visat under årets första månader, där april var den bästa noteringen på 22 år. I stort sett är det bara i Sverige och i Tyskland som nybilsförsäljningen ökar, i övriga Europa är det tillbakagång.

Vill inte måla f-n på väggen, men 310 000 bilar känns mycket i överkant. Tillgång och efterfrågan är den parameter som styr prissättningen. Efterfrågan finns uppenbarligen, men risken är stor att tillgången på nya bilar, åtminstone utrustningsalternativen, minskar efter sommaren, detta till följd av jordbävningskatastrofen i Japan.

Jag vet redan flera importörer som har fått skriva ned sina säljmål. Bilar som tillverkas i Japan drabbas förstås mest, men egentligen drabbas hela bilvärlden, eftersom flaskhalsen är underleverantörerna. Utan full kapacitet från japanska underleverantörer, exempelvis tillverkningen av mikrochips, blir det självfallet störningar i alla produktionsled.

Hur kunden reagerar på bil- eller modellbrist fram i höst kan vi bara spekulera i. Det finns otvivelaktigt också andra faktorer som kan dämpa svenska folkets köplust, trots stigande BNP. Ständigt högre bränslepriser, dyrare el och högre bolåneräntor tär på hushållsekonomin. En orosfaktor för den inhemska bilbranschen är också den ökade privatimporten, en stark krona har på nytt gjort det intressant att handla nästan nytt utomlands.

Det är bra konstigt att man får använda mobiltelefon samtidigt som man kör. Sverige är ju för övrigt är så säkerhetsfixerat. Att man tappar lite fokus vet jag själv och gillar därför inte telefonsamtal när jag kör.

Mer än en gång har jag sett bilar som vinglat mellan körfälten och det har visat sig vara mobilen som varit boven. Eller att vederbörande försöker göra noteringar på anteckningsblocket på instrumentpanelen.

Priset tar nog taxichaufförer som slår in nya adresser, eller vad de nu pysslar med, samtidigt som de försöker klara stadstrafiken. Kör man bara rakt fram på en motorväg kanske man kan prata utan större risk men i tät trafik och särskilt i storstäder ska koncentrationen ligga på bilkörning – inget annat!

Det finns åtminstone en yrkesgrupp som tjänar på att vi inte har något krav på handsfree för bilförare i Sverige. Bilplåtslagarna.

En insändarskribent i Dagens Nyheter påstår sig i genomsnitt bli påkörd bakifrån en gång vartannat år av bilförare som hanterar mobiltelefon under körningen.

Det har i och för sig inte hänt mig ännu men jag har nog bara haft en otrolig tur.

Det är minsann inte lätt att hitta den perfekta vagnen i bilmarknadens vildvuxna djungel. Men nu har det startat en internetsajt som kan bli till god hjälp i valet av bil: www.facit.com.

Man matar in vilken bilmodell man vill ha och vilka egenskaper som är viktiga: låg förbrukning, hög krocksäkerhet, antal sittplatser och så vidare. Sen kommer det upp förslag som man kan klicka vidare på. Det går att jämföra data för fyra olika bilmodeller. Man kan också se vilken typ av utrustning som erbjuds till varje bil och vad allt kostar.

Sajten innehåller också en del råd och tips om exempelvis försäkringar och levererar också lite bilnyheter i samarbete med en motortidning. Det är en väldigt rolig sajt som jag får svårt att lämna när jag väl börjat knappa runt bland mina drömbilar.