Funderar lite kring branschorganisationen Bil Swedens uppdaterade nybilsprognos för 2011, från tidigare 295 000 till 310 000 personbilar. Bakgrunden är förstås den köplust som svenska folket visat under årets första månader, där april var den bästa noteringen på 22 år. I stort sett är det bara i Sverige och i Tyskland som nybilsförsäljningen ökar, i övriga Europa är det tillbakagång.
Vill inte måla f-n på väggen, men 310 000 bilar känns mycket i överkant. Tillgång och efterfrågan är den parameter som styr prissättningen. Efterfrågan finns uppenbarligen, men risken är stor att tillgången på nya bilar, åtminstone utrustningsalternativen, minskar efter sommaren, detta till följd av jordbävningskatastrofen i Japan.
Jag vet redan flera importörer som har fått skriva ned sina säljmål. Bilar som tillverkas i Japan drabbas förstås mest, men egentligen drabbas hela bilvärlden, eftersom flaskhalsen är underleverantörerna. Utan full kapacitet från japanska underleverantörer, exempelvis tillverkningen av mikrochips, blir det självfallet störningar i alla produktionsled.
Hur kunden reagerar på bil- eller modellbrist fram i höst kan vi bara spekulera i. Det finns otvivelaktigt också andra faktorer som kan dämpa svenska folkets köplust, trots stigande BNP. Ständigt högre bränslepriser, dyrare el och högre bolåneräntor tär på hushållsekonomin. En orosfaktor för den inhemska bilbranschen är också den ökade privatimporten, en stark krona har på nytt gjort det intressant att handla nästan nytt utomlands.