Det blev ingen rusning till grytorna när Bilprovningen konkurrensutsattes från den 1 juli i år. Bara en aktör har sökt och fått ackreditering, Carspect som också öppnat sin första anläggning i Tyresö.

Vad beror detta på? Min – inte särskilt originella – teori är att Bilprovningen helt enkelt är en för stark konkurrent. Det är inte lätt att ta upp kampen med världens bästa.

Och vad blir slutsatsen av detta? Jo, att det var helt onödigt att dra igång den här cirkusen och släppa marknaden fri.

Det är dags för förarbyte på Vi Bilägare. Min tid som redaktionschef på tidningen är över efter snart 19 år och från och med nummer 15 är det Niklas Carle som rattar Vi Bilägare. Själv går jag över till att bli skrivande reporter.

Niklas kommer att få ett mycket roligt och inspirerande jobb, det vet jag verkligen av egen erfarenhet. Faktum är att jag rankar det som mitt näst roligaste någonsin.

Vi Bilägare är Sveriges största biltidning – det finns det siffror på – och jag har en känsla av att vi har de mest lojala läsarna. Många av er betraktar tidningen som en familjemedlem och kanske är det därför som kontakterna med redaktionen så ofta inleds:

– Tack för en jättebra tidning, jag har varit medlem sedan...

Ja, sen följer frågor om bilar och allt som har med dem att göra, förslag till artiklar eller en undersökning och för all del ibland även kritik. Det sistnämnda är inte minst viktigt; det är förstås väldigt roligt att få beröm men man mår nog bra av att inte alltid bli kammad medhårs.

Särskilt inte eftersom Vi Bilägares läsekrets inte bara är stor utan också påfallande kunnig och verkligen kan bidra till att utveckla tidningen och göra den ännu bättre.

Ibland kan dock engagemanget ta sig drastiska former och det tänder till rejält. Jag minns en gång när vi hade publicerat ett ljustest där VW Golf inte kom så väl ut. Ljuset var starkt men inte på ett bra sätt. En mångårig läsare som just köpt en bara något begagnad Golf ringde. Han var inte glad.

– Jag har betalat 120 000 kronor för min bil och efter er artikel är den värdelös.

Jag försökte lugna ner honom och skojade till det lite med att det nog fanns ljus i mörkret även med hans Golf. Det gjorde honom bara mer uppretad och till slut brast det:

– Jag kommer dit och slår ihjäl dig!

Golf-ägaren kom verkligen till redaktionen, fortfarande riktigt ilsken. Han gjorde dessbättre aldrig allvar av sitt hot om att ta mig av daga; tvärtom, jag fick verkligen veta att jag levde.

Det är spännande med engagerade människor men just i det där fallet gick det nog lite väl långt.

Kontakterna med er läsare hör annars till det bästa med det här jobbet och det gäller inte bara när man sitter på redaktionsstolen utan kanske än mer när vi är ute med våra testbilar i trafik-Sverige. Det är då man verkligen inser vilken spridning Vi Bilägare har.

Och nu ska jag alltså bli reporter. Fint värre eftersom det skrivna ordet är vad tidningar i grunden handlar om. Jag är full av respekt inför denna nya utmaning, det är en svår och grannlaga uppgift att skriva och vetskapen om att Vi Bilägare har omkring 700 000 granskande ögon i läsekretsen fyller en både med respekt och ödmjukhet.

Det här har varit med nästa roligaste jobb, skrev jag i inledningen. Frågan är då vad som varit allra roligast?

Ett lätt val: när jag som 15-åring var springschas och körde flakmoppe åt Rudells färgaffär och -lager i Borås.

Min efterträdare, Niklas Carle, har en snarlik bakgrund – han började sitt yrkesliv som mc-bud och jag har en känsla av att det kommer att förbli hans roligaste jobb.

Men det näst bästa, att styra Vi Bilägare, har han nu framför sig.

Välkommen, Niklas (som presenterar sig i nummer 15, som finns i butik från 26 oktober och kommer till prenumeranter några dagar tidigare)!

Betalt när du följer lagen är parollen för ett trafiksäkerhetsprojekt i Stockholm de tre sista dagarna i september.

Det är Volkswagen och NTF som sätter upp en fartkamera på en 30-sträcka i Vasastan den 28-30 september. Den här kameran är ovanlig så tillvida att den endast registrerar bilar som håller hastighetsgränsen.

De laglydiga bilförarna har chansen att vinna upp till 20 000 kronor om de går med på att kameraregistreringen överlämnas till Trafikverket. Alla sätt är bra utom de dåliga och tanken med det här projektet är att uppmuntra till ett trafiksäkrare och miljövänligare körsätt.

Visst är det lite jippobetonat men syftet är ju gott, så varför inte?

Förra veckan skrev jag om fallet med Jonny Forsberg och mc-polisen som jag utnämnde till paragrafryttare.

Blogginlägget fick rekordmånga kommentarer och de flesta var inte oväntat av den åsikten att mc-polisens agerande var upprörande.

Men... det finns som bekant alltid två sidor av myntet. Signaturen Kajsa har skrivit en kommentar som balanserar historien ordentligt och som jag publicerar här nedan. Läs den!

Jag vet inte vem Kajsa är och kan inte bedöma trovärdigheten i kommentaren. Men det går inte att utesluta att den är en del av sanningen.

Och utan tvekan har polismannen fått löpa gatlopp i media sedan det hela utspelades.

"kajsa sa... Det är kanske viktigt att ta reda på fakta från två håll :

Polismannen stod med sin motorcykel intill påfarten vid Liljedal den 6 juni när Jonny Forsberg kom körande längs med E 18.

- Jag uppfattade det som att bilen hade för hög fart och bestämde mig för att göra en mätning.

När polismannen körde ut på E 18 kom en ambulans upp på vägen mellan motorcykeln och Jonny Forsbergs bil.

- Då var det ungefär 500 meter mellan dem två och det såg ut som att han såg ambulansen för han bromsade in och vinglade till lite åt höger. Sen ökade han hastigheten och även avståndet till ambulansen.

Tvivelaktigt
Färden fortsatte och i Slottsbron förvånades polismannen över att Jonny Forsberg först körde förbi en busshållplats, en trafikkontrollplats och sen ytterligare en busshållplats utan att svänga in.

En bit innan korsningen E 18 och Strandgatan startade han mätningen som sedan pågick i 1,3 kilometer.

- Sen stannade han vid rödljusen i Grums och då hade han kört på så pass att ambulansen aldrig hunnit ikapp. Det var minst 200 meter mellan ambulansen och bilen under hela sträckan.

Polismannen förklarade för Jonny Forsberg att han tyckte att han hade gjort fel.

- Men sen sa jag att det fanns omständigheter som gjorde det hela tvivelaktigt och att det fanns anledning att låta saken prövas i tingsrätten. Men han ville göra klart allt på plats.

Tar hänsyn
Den senaste veckan har varit omtumlande för polismannen som inte hade väntat sig att saken skulle slås upp så stort i media.

Han har dock full förståelse för att folk har reagerat även om han tycker att den bild som getts av händelsen har varit onyanserad.

- Jag förstår ju Jonny Forsberg också och hyser inget agg mot honom. Det är klart att han vill ha tillbaka sitt körkort.

Han understryker också att yrket som mc-polis inte handlar om att sätta dit folk utan att både han själv och andra poliser tar hänsyn till omständigheterna en sådan här gång.

- Det handlar ju om att se till lagens mening och inte bokstavstolka den.
I det här fallet tycker polismannen dock att det känns som att ambulansen använts som en ursäkt för att få körkortet tillbaka.

- Från det att han såg ambulansen hade han 21 möjligheter att ta av och sträckan det rör sig om är lite drygt en halv mil lång.

Hur har det känts med all uppståndelse?
- Det är lite synd för det påverkar hur folk ser på polisen och mc-poliser. Men i grund och botten så får jag vara trygg i det att jag har gjort rätt. Sen är det klart att man känner sig rätt frustrerad och ledsen över att man inte har någon chans att försvara sig.

Vad tror du att det kan få för följder?
- Jag tror inte att det här är ett problem. Så länge folk följer det sunda förnuftet så tror jag inte att någon blir rapporterad."

Det är många som ringer och mejlar till oss om att de anser sig ha blivit illa behandlade på verkstan. Just nu är det fler än normalt som hör av sig. Det handlar om bristfälligt utförda reparationer, dåligt bemötande, saltade notor...

Ett exempel på det sistnämnda berättar vi om i nästa av nummer av Vi Bilägare (nr 13). Bilens ägare lämnade in sitt fordon eftersom det inte startade. Verkstan gjorde felsökning i åtta timmar innan man lyckades ringa in problemet.

Det var en säkring som gått. Kostnad för bilägaren: 10 200 kronor!  Han vägrade betala rekordnotan och nu har bilen stått hos bilfirman i åtta månader.

Bilfirman överväger att stämma bilägaren.

I nästa nummer av Vi Bilägare (kommer nästa vecka till prenumeranter och i butik tisdagen den 6 april) har vi ett stort test av alkomätare. Jag drack en flaska vitt vin till frukost och satte igång att blåsa.

Även i Ryssland (?) används alkomätare av polisen. Men mannen i filmsnutten trodde som synes att det var något helt annat som polisen räckte fram. 

Och polisen blev full - i skratt.

Se filmklippet:

Jag har väntat på den, visste att den skulle komma och nu är den här. Undersökningen som visar att det visst är trafikfarligt att använda mobiltelefon när man kör bil.

En amerikansk rapport säger att bilförare som kör och använder mobilen samtidigt har dödat omkring 16 000 människor mellan 2001 och 2007 i USA. Undersökningen sägs vara det första vetenskapliga försöket att kvantifiera antalet som dödats och skadats i trafiken i samband med mobilanvändning.

Undersökningen tar fasta på att kontrollera följderna av att skriva SMS under körning och 30 delstater har redan SMS-förbud under körning. Det vore bra om Sverige åtminstone började med att införa ett SMS-förbud och följa upp med ett krav på handsfree för bilförare.

Oj, vilken lekdag jag har haft! Två kurviga banor, en stor cirkel och en raksträcka, lång och bred som ett flygfält. Allt på sjön Kakel utanför Arjeplog och allt bara för mig och en handfull kollegor. Platsen var Haldex vinterbas. Där väntade åtta bilar med olika fyrhjulsdriftssystem som vi skulle försöka utvärdera. Alla bilar var också försedda med en extra strömbrytare som stängde av ESP-systemen så gissa om det sladdades på isen!

Vi körde på dubbfria vinterdäck och när halva dagen gått var varenda kurva glashal av bilar som gått på tvären. Då dök en liten armada av vägmaskiner upp och ruggade upp isen så det blev fäste igen. Sen var det bara att gasa vidare. Jag snurrade ett par gånger men gjorde i alla fall inte ett ”testers nest”, den lokala benämningen på märken i snövallarna efter bilar som fastnat.

Vi provade olika system som i dag bland annat sitter i Skoda, Saab och Volvo. Men vi fick också känna lite på framtida teknik. Haldex har utvecklat en bakhjulsdrift med en elektrisk motor som fördelar kraften fritt mellan bakhjulen och som gör bilen nästan lika stadig som på barmark. Audi lär vara på hugget…..

Det kanske inte är gudagott att vara i Arjeplog, men väldigt spännande. På väg till testbanorna skymtade jag flera mystiska bilar: bland andra en liten oidentifierbar sak klädd i oformlig svart överrock, en BMW målad i pudellocklig lack som förvillade bort alla detaljer (troligen nya 1-serien) och en nödtorftigt maskerad Opel Zafira.

Arjeplogs kommun har bara 3 200 invånare men på vintern fördubblas befolkningen. Många bor på hotell Silverhatten, ett jättekomplex med cirka 200 rum som tronar på ett berg ovanför byn. På en annan höjd glimmar Mercedes eget lyxiga hotell som ett Örnnäste.

Under testsäsongen lämnar många Arjeplogbor sina hus och lägenheter och bor hos vänner, släktingar, i sommarstugor eller till och med i husvagnar. Den ordinarie bostaden hyrs ut till biltestare. Man förstår varför. En tekniker berättade att han och tre kollegor hyr en villa i tio veckor för 1 800 kr/dygn. Det ger ägaren en bättre månadsinkomst än vad man kan få på en Trisslott!

Det finns förvisso viktigare saker än bilar och andra materiella ting men visst är det synd att folkets raseri tar sig uttryck i plundring och vandalisering.

Bilden visar Ekot-medarbetaren Cecilia Uddén sittande i Tunisiens avskydde expresident Ben Alis brorsons Ferrari California. Bilen är som synes totalt sönderslagen.

Kunde de inte ha nöjt sig med att bara köra iväg med den?

Klicka här för att lyssna på Cecilia Uddéns rapport från Tunisien.

Det går inte så tokigt för Svensk Bilprovning. I dag kom bokslutskommunikén för 2010 och vinsten blev 147 miljoner kronor. Med 5,5 miljoner besiktningar förra året blir vinsten 27 kronor per besiktigat fordon.

Det lär stunda kärvare tider framöver för både Svensk Bilprovning och bilägarna när etableringen av nya aktörer tar fart på allvar. Avregleringen den 1 juli förra året innebar visserligen ingen explosion av konkurrerande bilprovningar. Orsaken var delvis problem med personalrekrytering eftersom värvningar från Svensk Bilprovning stoppades på grund av karantänsbestämmelser. 

Men till hösten lär det nog ta fart och då tror jag inte att löftena om bibehållen prisnivå är så mycket värda. Ett aktuellt exempel på hur det kan gå när en bransch konkurrensutsätts är elbolagens svindyra taxor och groteska vinster.

En av våra bilar blev påkörd när den stod parkerad utanför en affär. Vi var borta fem minuter. Billarmet hade löst ut, tystnat och övergått till varningsblinkers. Den hantverkarbil som stått bredvid var borta. Framskärmen var skrapad.

Det är ju tur för vederbörande att ingen noterat smitarens registreringsnummer! Det verkar över huvud taget som om vittnen struntar i att reagera. Jag tycker att det är dålig stil. Nästa gång kan det vara er egen bil som blir bucklad eller får skador från en dörr som öppnas ovarsamt.

Vi kommer aldrig tillrätta med alla smitningar och dyra reparationer om vi inte hjälps åt eller tar ansvar för våra egna små misstag. Eller ska man resignera och finna sig i att om man bor i Stockholmsområdet så får man skylla sig själv?

Nu ska politikerna i Stockholm ta itu med trängselproblemen.

I fredags sade Stockholms trafiklandstingsråd i Svenska Dagbladet att Stockholm ska bli en spårvagnsstad och att T-banan var färdigbyggd. I tisdags pudlade han och ville skynda på en utbyggnad.

Och i Dagens Nyheter kan vi läsa att den ökade trafiken öppnar för en rad satsningar på cykelpendling. Därför vill politikerna ändra lagen –  ”cyklisterna kan få köra mot rött”. Men det gör de ju redan. Och inte respekterar cyklisterna zebralagen heller. De tränger sig ofta förbi bilar som stannat och jagar mellan de som går på övergångsstället som hajar genom ett fiskstim.

Att göra cykelbanorna säkrare är en bra idé. Det gäller lika mycket gentemot gående som för cyklister mot bilister. Men att luckra upp självklara trafikregler är en tveksam lösning. Vi har ett tillräckligt stort problem med optimister som trampar över stora gatukorsningar mot rött, när biltrafiken och de gående stannat.

Jag tror knappast att någon politiker skulle föreslå att bilister på vissa vägar kan få köra för fort eller köra om fastän det är omkörningsförbud ”vid vissa tillfällen”. Tänk till lite! Vems är för övrigt felet om en cyklist som hojar mot rött eller mot färdriktningen blir påkörd?

Roligt är det nästan jämt i det här jobbet, men sista veckan i september kommer att bli något i hästväg! Det insåg jag när listan med kandidater till Årets Bil 2012 damp ned i min dator. Den innehöll 35 nya bilmodeller, bland andra Porsche 911, Opel Ampera, Range Rover Evoque, Volkswagen Up, Mini Coupé, Mazda CX-5, Mercedes SLK, Citroën D5... för att nämna några läckerbitar som jag har att se fram emot.

Sista veckan i september är jag med i Tannistesten i Danmark. Den körs varje år och dit kommer de flesta av de bilar som är med och slåss om titeln Årets Bil.  Det är smått overkliga dagar, otroligt jobbiga men väldigt roliga!  Vi håller till vid ett badhotell på Jylland, vars parkeringsplatser är proppade med nya bilar – det kan vara över 90 varianter. Jag kan välja och vraka och köra så länge jag bara orkar.

Förhoppningsvis ska testveckan sluta med att jag har bestämt mig för vilka sju bilar jag vill ska gå vidare till final. När jag studerar årets kandidater inser jag, att det blir knepigt. Men jag har en favorit (tror jag). Vilken det är säger jag inte, men den drivs inte av en vanlig motor...

Mors dag, Fars dag, Fettisdag, Kanelbullens dag...och nu Bilens dag. Ja, inte i dag utan i morgon.

Det är MRF och Bil Sweden som instiftar Bilens dag den 28 oktober från och med i år. Representanter för MRF och Bil Sweden skriver i en debattartikel i Västerviks-Tidningen (!) att bilen är en av mänsklighetens viktigaste innovationer, en "frihetsmaskin" och så vidare.

Och det kan man väl hålla med om.   

Men riktigt vad Bilens dag går ut på är oklart. Upphovsorganisationerna säger att "det ska firas".

Hur?

Erfarenheter från andra "dagar" är att firandet går ut på att konsumenterna ska handla mer just den dagen. Otaliga kanelbullar, groteska berg av semlor på fettisdagen och slipsar till förbannelse på Fars dag.

Är det tänkt att vi från och med i morgon och alla år den 28 oktober i framtiden ska köpa en extra bil?

Nja, Bilens dag känns inte klockren.

Jag rensade arbetsdatorns hårddisk i morse och snubblade över en mapp med bilder från bilsalongen i Detroit tidigare i år. Själva mässan var förstås intressant, liksom att se hur delar av Motown nu står i förfall.

Det starkaste minnet tror jag ändå är besöket på Henry Ford Museum i förorten Dearborn. Jag har aldrig känt mig så uppslukad av historiska skeenden.

I den enorma utställningen finns bland annat bilen som John F Kennedy färdades i när han blev skjuten. Bara en sådan sak. Och bussen i vilken Rosa Parks vägrade att ge upp sin plats till en vit man. Jag ryser av bara tanken.

För den som har vägarna förbi Detorit, vem som nu har det, är ett besök ett måste.