Förarbyte på Vi Bilägare

Det är dags för förarbyte på Vi Bilägare. Min tid som redaktionschef på tidningen är över efter snart 19 år och från och med nummer 15 är det Niklas Carle som rattar Vi Bilägare. Själv går jag över till att bli skrivande reporter.

Niklas kommer att få ett mycket roligt och inspirerande jobb, det vet jag verkligen av egen erfarenhet. Faktum är att jag rankar det som mitt näst roligaste någonsin.

Vi Bilägare är Sveriges största biltidning – det finns det siffror på – och jag har en känsla av att vi har de mest lojala läsarna. Många av er betraktar tidningen som en familjemedlem och kanske är det därför som kontakterna med redaktionen så ofta inleds:

– Tack för en jättebra tidning, jag har varit medlem sedan...

Ja, sen följer frågor om bilar och allt som har med dem att göra, förslag till artiklar eller en undersökning och för all del ibland även kritik. Det sistnämnda är inte minst viktigt; det är förstås väldigt roligt att få beröm men man mår nog bra av att inte alltid bli kammad medhårs.

Särskilt inte eftersom Vi Bilägares läsekrets inte bara är stor utan också påfallande kunnig och verkligen kan bidra till att utveckla tidningen och göra den ännu bättre.

Ibland kan dock engagemanget ta sig drastiska former och det tänder till rejält. Jag minns en gång när vi hade publicerat ett ljustest där VW Golf inte kom så väl ut. Ljuset var starkt men inte på ett bra sätt. En mångårig läsare som just köpt en bara något begagnad Golf ringde. Han var inte glad.

– Jag har betalat 120 000 kronor för min bil och efter er artikel är den värdelös.

Jag försökte lugna ner honom och skojade till det lite med att det nog fanns ljus i mörkret även med hans Golf. Det gjorde honom bara mer uppretad och till slut brast det:

– Jag kommer dit och slår ihjäl dig!

Golf-ägaren kom verkligen till redaktionen, fortfarande riktigt ilsken. Han gjorde dessbättre aldrig allvar av sitt hot om att ta mig av daga; tvärtom, jag fick verkligen veta att jag levde.

Det är spännande med engagerade människor men just i det där fallet gick det nog lite väl långt.

Kontakterna med er läsare hör annars till det bästa med det här jobbet och det gäller inte bara när man sitter på redaktionsstolen utan kanske än mer när vi är ute med våra testbilar i trafik-Sverige. Det är då man verkligen inser vilken spridning Vi Bilägare har.

Och nu ska jag alltså bli reporter. Fint värre eftersom det skrivna ordet är vad tidningar i grunden handlar om. Jag är full av respekt inför denna nya utmaning, det är en svår och grannlaga uppgift att skriva och vetskapen om att Vi Bilägare har omkring 700 000 granskande ögon i läsekretsen fyller en både med respekt och ödmjukhet.

Det här har varit med nästa roligaste jobb, skrev jag i inledningen. Frågan är då vad som varit allra roligast?

Ett lätt val: när jag som 15-åring var springschas och körde flakmoppe åt Rudells färgaffär och -lager i Borås.

Min efterträdare, Niklas Carle, har en snarlik bakgrund – han började sitt yrkesliv som mc-bud och jag har en känsla av att det kommer att förbli hans roligaste jobb.

Men det näst bästa, att styra Vi Bilägare, har han nu framför sig.

Välkommen, Niklas (som presenterar sig i nummer 15, som finns i butik från 26 oktober och kommer till prenumeranter några dagar tidigare)!