Glömde skriva det men för er som eventuellt undrar: bloggaren har tagit påskledigt.

Körde till Kiruna i söndags och måndags med vår Opel Astra 1,4 Turbo Sport. Friktionsdäck, Nokian Hakkapeeiitta R.

Bilen är liten men full av finesser.

En som är väldigt bra men som jag inte kan begripa hur den funkar är att den aktuella hastighetsgränsen visas en kort stund på instrumenten.

För varje ny hastighetsskylt som passeras informerar instrumenten tydligt om fartgränsen.

Det är väl en sak om det sker på sträckor där hastigheten är fastställd men bilen håller reda på tillfälliga hastightsbegränsningar också, till exempel vid vägarbeten.

Hur går det till? Det ska jag grunna över hela långfredagen.

I går var min dotter en hårsmån från att bli nedmejad på ett övergångsställe på Rörstrandsgatan i centrala Stockholm. En bilist dånade fram i minst 70 km/tim. En vansinneskörning mitt i stan.

Drogad förare eller bara en knäppskalle?

I dag var jag på väg att korsa Ynglingagatan när jag upptäckte en Peugeot brassa på i full karriär mot korsningen Norrtullsgatan. Situationen kändes hotfull och jag gjorde tecken med handen att han skulle dämpa farten.

Föraren nitade framför mig och gav mig fula fingret.

Var kommer all denna aggression ifrån?

Först blir man rädd och sen heligt förbannad. Detta var två exempel på en lek med döden - och det är gångtrafikanterna som är offren.

Förra veckan uppmanade jag fotgängarna att visa hänsyn mot bilisterna. Det står jag fast vid, men det gäller omvänt också. Lugna ner er, bakom ratten!

Det har inte varit någon bra weekend... I lördags skulle jag ut och lufta Harleyn efter en lång vinter. Batteriet var förstås heldött; jag hade glömt att ladda.

På söndagen ösregnade det.

Och till råga på allt elände har vibilagare.se drabbats av troll - nätets svans som består av anonyma rasister, pajkastare och homofober. Det är för bedrövligt att stora delar av kommentarerna urartat.

Vi måste förstås göra något åt det. Till att börja med gör vi ett försök att radera inlägg som är stötande, olämpliga och som innehåller personangrepp.

Märket är viktigt på en mängd områden; kläder, skor, klockor, mobiltelefoner, solglasögon...ja, nästan alla prylar man kan tänka sig. Lite jobbigt är det att hålla reda på vad som är coolast för tillfället.

Därför var jag speciellt lycklig under den blå-vita eran på Konsum. Kommer ni ihåg: TANDKRÄM, TVÄTTMEDEL, KAFFE och så vidare. Inga problem med att välja.

Frågan är om inte valet av bilmärke är mest grannlaga. Dels för att utbudet är enormt (vi lär nog aldrig få en bil som bara heter BIL), dels för att det handlar om mycket pengar men framför allt: vilka signaler bilvalet sänder ut.

Vad ska grannarna säga?

Tyska premiumbilar skvallrar om att ägaren har gott om pengar eller att han lägger allt han har på bilen. Volvo uttrycker trygghet. Skoda var åtminstone tidigare en bil för människor som såg praktiskt och förnuftigt på bilägandet. Alfa-ägare är obotliga entusiaster. Och så vidare

Jag fick ett telefonsamtal i dag från en man vars son valde mellan tre begagnade bilar, Ford Focus, Opel Astra och Hyundai i30.

- Vilken ska han köpa? undrade mannen.

Såna frågor undviker jag att svara på. Det vore att ta på sig ett för stort ansvar. Mannen, som själv var landskapsarkitekt och ofta fick frågan vilken trädgård man ska anlägga, hade stor förståelse för min ovilja att ge köpråd.

- Det finns inget enkelt svar, jag vet det, sa mannen i telefonen. Men jag tänker säga till min son att jag rankar de tre bilarna så här: 1) Hyundai i30, 2) Opel Astra, 3) Ford Focus.

Rätt tänkt.

I nr 10 av Vi Bilägare fanns en notis om att Saudiarabien ska starta biltillverkning. Den notisens utformning, där vi redogjorde för planerna och hur långt de kommit, har en läsare tolkat som att Vi Bilägare stödjer "denna fundamentalistiska regim".

Det är en slutsats som känns minst sagt skruvad.

För att ändå undanröja varje tvivel: Nej, Vi Bilägare ställer sig inte bakom regimer som förbjuder kvinnor att köra bil, som inte tillåter kvinnor att resa utan förmyndares tillstånd och/eller som finansierar terrorism.

Dock är det riktigt att vi inte tog med ett sådant statement i notisen. Det borde vi ha gjort, enligt läsaren som anser att vi var alltför okritiska.

Nja...

 

 

På Vi Bilägare har vi just bestämt oss för vilka fem nya långtestbilar som ska inhandlas för 2011.

Vi betalar, lliksom alla andra nybilsköpare, rätt mycket pengar i grundpris för varje bil. Och ändå får vi bilar som inte är lagliga att köra med året om!

Jo, så är det faktiskt.

Det var en läsare som satte mig på spåren.

Så här är det: vi har en lag i Sverige som föreskriver vinterdäck på vinterväglag, Får man med vinterdäck med sin nya bil? Nej, inte med mindre än att man betalar extra.

Läsaren föreslår att nybilspriset ska inkludera en produkt som är laglig att köra med året om, vilket innebär att både sommar- och vinterdäck ingår.

Jamen, det är ju ett självklart krav! Att jag inte tänkt på det själv.

Det skulle dessutom säkert innebära att de medföljande vinterdäcken blev betydligt billigare som en del av den nya bilens standardutrustning, än som extrautrustning.

I standardpaketet bör friktionsdäck ingå; Huvudsaken är att bilen är laglig att köra året om. Den som behöver dubbade vinterdäck skulle få betala en slant extra.

Den här lösningen kommer att bli verklighet. Det är bara en tidsfråga.

Vecka 34, sista veckan i augusti, fylldes statskassan på med 20 miljoner kronor av bilister runt om i landet.

Polisen hade nationell hastighetskontroll och 10 055 fortkörare fastnade i manuella och kamerakontroller.

Lägsta bötesbeloppet för fortkörning är 1 500 och högsta 4 000 kronor. Om man räknar lite försiktigt med ett snitt på 2 000 kronor per fartsyndare så blir det drygt 20 miljoner. 

Det är lite förvånande att vi bilister - många av oss är ju riktiga ögontjänare - gasar på i sådan omfattning trots att det inte på något sätt var någon hemlighet att polisen skulle ha extra koll på hastigheten den här veckan.

Värst var Skåne och Stockholm med 1 227 respektive 1 081 rapporterade fortkörare. Laglydigast var bilisterna i Kalmar och på Gotland (44 respektive 28). Det har förstås att göra med trafiktätheten.

Det som var riktigt bra med den här kampanjen var att polisen prioriterade sträckor i tätorter, bland annat på gator utanför skolor. Få beteenden i trafiken får mig att må så illa som bilister som leker racerförare på 30- och 50-sträckor.

Öresundsbron fyller tio år i år och en undersökning visar att bron skapat ett överskott på 14,1 miljarder svenska kronor hittills.

Största delen av pengarna har enligt rappporten kommit pendlare och näringslivet på båda sidor om gränsen tillgodo. Beloppet baseras på det beräknade mervärde som bron inneburit ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Men det finns åtminstone en person som inte skott sig på Öresundsbron. Namnet är Olof Johansson, f d ordförande i Centerpartiet, som avgick som miljöminister i protest när den borgerliga regeringen skrev under avtalet om brobygget med danskarna år 1994.

Johansson har så vitt känt ännu aldrig färdats över bron och kommer aldrig att göra det. Inte med bil i alla fall. Han kan tänka sig att åka över den med tåg.

– Norra Europas värsta fylleränna, var Olof Johanssons beskrivning av Öresundsbron i en intervju för tre år sen.

Det mest positiva han yttrat om bron är:

– Jag kan uppskatta den som ett estetiskt byggnadsverk.

Visst är han lite Tjalle Tvärvigg men jag tycker ändå att det hedrar Olof Johansson att han är en man som står för sina åsikter och tar konsekvenserna av dessa. 

Åter efter sex veckors semester. Under ledigheten har jag bland annat kryssat i Medelhavet, skottat snö och exporterat min PV -62.

PV:n köpte jag för drygt 20 år sen för 3 500 kronor och tanken var att den skulle bli ett hobbyprojekt. Det blev inte riktigt så. Den kördes in i ett kallförråd, pallades upp i väntan på att tid och framför allt inspiration skulle infinna sig.

Inspirationen kom aldrig och jag insåg att projektet skulle förbli ofullbordat med mig som ägare. Som tur är finns det andra med mera energi. En god vän i Finland erbjöd sig att komma upp och ta över PV:n. Vilket han gjorde strax därpå och vad jag vet så är bilen redan nedplockad i ett garage någonstans söder om Tammerfors. Planen är att den ska vara i perfekt bruksskick när den fyller 50 år 2012.

En kulturskatt är räddad.

Det finns en riktig fördel med dubbdäck även på barmark. I alla fall om bilen är 21 år gammal och saknar styrservo.

Det märkte jag när vår Peugeot 205 fått regummerade Sarek dubbdäck monterade på torsdagseftermiddagen. Det var en helt annan bil att manövrera på trånga ytor, så lättstyrd!

Jag är lite av en siffernörd och läser därför med stort intresse alla typer av omröstningar. Till exempel de på Vibilagare.se.

Om jag i all blygsamhet får utgå från att jag vet bäst och alltså sitter inne med de rätta svaren så följer här en redovisning av hur majoriteten svarat på respektive fråga:

Vilken typ av kaross föredrar du? 42 procent svarar kombi. Rätt!

Vilken är din favorit i Årets Bil 2011? 33 procent säger Volvo S60/V60. Rätt!

Borde dubbdäck förbjudas? 88 procent nej. Rätt!

Är du beredd att betala 20 000 kronor extra för autobroms? 84 procent nej. Rätt!

Årets största svenska bilnyhet? 53 procent Saab 9-5. Rätt!

Bör mobilprat utan handsfree vid ratten förbjudas? 86 procent ja. Rätt!

På frågan "Vilken typ av däck kör du med i vinter?" svarar 61 procent dubbdäck, 36 procent friktion och 3 procent sommardäck. Den sistnämnda gruppen svarar möjligen rätt men gör fel.

Åter efter en hojvecka i USA. Från plus 23 på Santa Monica Pier till minus 6 vid Odenplan. Vi körde från Las Vegas via Los Angeles och Highway 1 till San Francisco och det blev totalt 120 svenska mil. En upplevelse förstås och dessutom helt utan trafikincidenter. Några tankar:

1. Bagaget med all hojutrustning försvann vid mellanlandningen i New York. American Airlines klarade inte av skifta plan till Las Vegas för just våra bagar. (De kom tillrätta natten innan vi skulle sätta oss på motorcyklarna och då hade vi redan hunnit köpa ny utrustning.)

2. Första dagsetappen från Las Vegas mot Stilla havskusten sammanföll med sista dagen på Thanksgiving-helgen. ”Alla” skulle hem till Kalifornien och trafiken var närmast stillastående på Interstate trots tre filer. Det gick lite bättre när några amerikanska hojåkare körde förbi oss och visade att man kunde åka slalom mellan bilköerna.

3. Andra dagens morgon i Victorville, tre minusgrader. Betydligt behagligare när vi nådde Santa Monica Pier efter lunch, plus 23.

4. Dag tre: övernattning i Pismo Beach, balkong med utsikt mot Stilla havet och valar som frustade en bit ut i kvällssolen.

5. Dag fyra mot Carmel längs den slingrigaste delen av Highway 1. Fantastiska vyer med havet ner till vänster och bergskedjan till höger. Vi stannade och tittade på sjöelefanterna som landstigit för att slåss och fortplanta sig. De största hannarna är osannolika fläskberg, upp till 2,5 ton (honorna blir inte mer än 700 kilo).

En ensam amerikansk biker som rullade in på utsiktsplatsenn på en Electra Glide var också en stadig bit. Han tände en joint, fick syn på oss och erbjöd sina ”bröder” att röka på. Hans förvåning var stor när vi tackade nej.

6. Dag fem nådde vi slutmålet Fisherman´s Wharf i San Francisco. Innan vi kom till hotellet hann vi bocka av både Golden Gate-bron och Lombard Street. Ett besök på en Harley-butik ingick också i dagsschemat och vi började leta på internet. Upptäckte då att H-D-butiken var belägen tre våningar under vårt hotellrum…

7. Dricks-kulturen är helt annorlunda i USA jämfört med i Sverige. På krogen förväntas gästerna stå för en rätt stor del av servitörernas lön via dricks. Hur mycket ska man ge? Restaurang Pier Market, Fisherman´s Wharf , rätade ut frågetecknen genom att ge tre alternativ på notan.

”For your convenience tip calculator” stod det och därunder 16 procent (vilket i vårt fall skulle bli drygt 20 dollar), 18 procent (23) och 20 procent (26 dollar). Det där såg vi först efteråt och jag tror nog att det finns rätt många servitörer i USA som svär ve och förbannelse över snåla svenskar.

Man skulle vara snöröjare. I en stor midjestyrd hjullastare förstås.

Tänk att ha ett jobb som ger ett så konkret resultat och som uppskattas av alla – säger alla! Rena drömmen.

Att snöröjarna själva kan svära ve och förbannelse över alla bilar som står i vägen för deras maskiner har jag viss förståelse för.

På tal om snö så det skrivs en del om hur fruktansvärt mycket pengar snöröjningen kostar och hur detta urholkar kommunernas ekonomier. Ibland låter det som om vädret, klimatet, är en fysisk person som är medvetet illvillig och man nästan hör hur ansvariga grymtar ilsket. "Skärp dig vädret!"

Kvällstidningarnas benämningar är "monsterväder", "skräckväder", "superkylan" och så vidare. Om man inte skyller på andra länder som har fräckheten att skicka oväder över Sverige. "Rysskylan" är väl den vanligast förekommande syndabocken.

Alla snackar om vädret men ingen kan göra något åt det. Det är nog bara att gilla läget och utrusta både sig själv och bilen för att övervintra.

Dimljus kan verkligen vara bra att ha ibland. Framför allt det som sitter baktill på bilen och särskilt på vintern när det är snörök.

Men då krävs det förstås att det är placerat så att det syns och det är minsann inte alltid fallet. På en del bilar sitter det på ställen som verkar ha blivit över när bilen var färdigdesignad. Som om konstruktören fått en aha-upplevelse när bilen var klar, "visst ja, vi skulle ju ha ett dimljus också".

Dessvärre är det många bilister som använder det när det inte behövs, de glömmer att släcka det. Ja, inte det främre dimljuset förstås. Det är i och för sig förbjudet att ha främre dimljuset på i kombination med halvljuset men det struntar många i. Antagligen tycker de att det ger ett fränt intryck även om de själva inte kan njuta av det.

Jag har egentligen inga problem med det, tycker inte att jag blir bländad. Det finns betydligt värre förseelser att hetsa upp sig på.

Däremot kan det bakre dimljuset vara riktigt störande när det används i mörker utan att det behövs. Det är som att köra mot en stor bländande stoppsignal. 

Enda sättet att bli kvitt problemet är att köra om. Så nu vet ni varför ni så ofta blir omkörda, ni som använder dimljuset vid fel tillfällen...

Volkswagen Jetta har aldrig varit någon storsäljare i Sverige. Förra året såldes exakt 19 exemplar, vilket gav plats 236 på nyregistreringslistan. Enligt BIL Sweden togs sistaplatsen, 294, av "Volkswagen Kombi", vad det nu är för bil.

Kanske beror Jettas blygsamma försäljning inte bara i Sverige utan i hela Europa delvis på att att modellen bytt namn några gånger (Vento, Bora), kanske på att den betraktats som en Golf med koffert och haft lite "gubbstämpel" över sig.

Men i USA säljer Jetta bra och har gjort det hela tiden under samma modellnamn. Nu kanske det blir fart även på Europa-marknaden när nya Jetta lanseras. Den lär visst se ut exakt som Golf invändigt men annars ska det vara en helt ny bil.

Vi får se, i morgon blir det provkörning.