Man skulle vara snöröjare. I en stor midjestyrd hjullastare förstås.
Tänk att ha ett jobb som ger ett så konkret resultat och som uppskattas av alla – säger alla! Rena drömmen.
Att snöröjarna själva kan svära ve och förbannelse över alla bilar som står i vägen för deras maskiner har jag viss förståelse för.
På tal om snö så det skrivs en del om hur fruktansvärt mycket pengar snöröjningen kostar och hur detta urholkar kommunernas ekonomier. Ibland låter det som om vädret, klimatet, är en fysisk person som är medvetet illvillig och man nästan hör hur ansvariga grymtar ilsket. "Skärp dig vädret!"
Kvällstidningarnas benämningar är "monsterväder", "skräckväder", "superkylan" och så vidare. Om man inte skyller på andra länder som har fräckheten att skicka oväder över Sverige. "Rysskylan" är väl den vanligast förekommande syndabocken.
Alla snackar om vädret men ingen kan göra något åt det. Det är nog bara att gilla läget och utrusta både sig själv och bilen för att övervintra.