Varför lämnar de inte det sjunkande skeppet Saab?

Frågan ställdes av en krönikör i Aftonbladet i går och det är precis vad jag undrat över en längre tid.

Krönikören Staffan Heimersson skräder inte orden precis:

"I händerna på klåpare och svindlare går Saab obönhörligt mot nerläggning. Saab blir – näst regalskeppet Vasa och Krügerkraschen – det största fiaskot i svensk företagshitoria."

Enligt Heimersson är det bara chauvinistiska eller korrupta bilreportrar som orkar upprätthålla myten om att Saab som företag besitter unik kunskap i biltillverkning.

Jag vet inte det...men nog är det förvånande att inte alla som har minsta möjlighet att få nytt jobb säger tack och adjö till "Mannen i den Randiga Kostymen" som Heimersson kallar Victor Muller.

I stället uttalar facket sitt förtroende för Muller och Saabs informationsledning fortsätter oförtrutet att försäkra att räddningen är inom räckhåll. Hur orkar Gunilla Gustavs och Eric Geers?

Den sistnämnde är informationschef på Saab Automobile och när en reporter på Dagens Industri i går frågade Geers om det kan bli klart med ett nytt finansieringsavtal den här veckan så blev svaret:

"Jag kan ge dig ett råd och det är att du inte ska ta semester den här veckan."

Det skulle betyda att Victor Muller har något på gång. Har vi hört det förut?

Muller har ju själv försett sig med en bonus för sitt jobb med Saab. Den borde han skicka vidare till informationsavdelningen och bifoga var sin tapperhetsmedalj.

Hade inne vår Opel Meriva 1,3 CDTI Ecotec på 3 000-milaservice i dag. Förmodligen är det den Meriva av senaste årsmodell i Sverige som har rullat längst, 3 263 mil.

Samtidigt passade jag på att låta verkstan byta torkarbladen fram. 780 kronor kostade torkarna – rätt dyrt, om ni frågar mig.

Själva servicen gick på 3 200 kronor. Totalt drygt 4 000 kr, alltså.

Det är ju på eftermarknaden som bilbranschen tjänar sina pengar, sägs det; marginalerna på nybilsförsäljningen är inte större än att det nätt och jämnt går ihop.

Kanske är det därför som man numera som verkstadskund upplever en helt annan servicenivå, inte bara på bilarna utan också när det gäller kundbemötande. Personlig servicetekniker som tar emot bilen, ringer och håller dig informerad om hur servicen går, frågar om tilläggsåtgärder (innan han utför dem!) och ger dig besked så snart bilen är klar. Gratis lånebil är inte heller ovanligt och på större anläggningar kan man även får gratis lunch om man väntar på sin bil.

Visst svider det när räkningen kommer men ett bra bemötande förlåter rätt mycket.

Antalet A-traktorer (alltså ombyggda bilar som ibland felaktigt kallas Epa-traktorer) verkar ha ökat. Det är åtminstone det intryck man får när man färdas runt om i landet.

Det finns visserligen ingen historik på Transportstyrelsen men antalet registrerade A-traktorer i år är 13 852 stycken, varav 7 870 är avställda.

I takt med att tillgången på Duett börjat sina så har 15-16-åringarna gett sig på andra modeller och exemplen på fantasifulla ombyggen är många.

Vad är det som lockar, att bygga A-traktorn eller att köra den?

Jag tror på det förstnämnda; det kan väl inte vara så där rysligt upphetsande i längden att krypa fram i 30 km/tim på allmänna vägar. Inte ens om kan göra det tillsammans med kompisen eller flickvännen.

Hur som helst, det vore intressant att få träffa någon som ska, eller håller på att, bygga om en bil till A-traktor och ställa frågan direkt till vederbörande. 

Känner du någon som håller på med ett A-traktorprojekt så är jag tacksam om du hör av dig till mig: hakan.backlund@vibilagare.se

Efter Vi Bilägares avslöjande om dold rost på Audi – står att läsa i papperstidningen som just gått ut till prenumeranterna – bombarderas vi om det ena rosttipset efter det andra. Tack för det! Det är på så vis vi får nys om saker och ting som är värda att undersöka, och om det visar sig vara berättigat, kan leda fram till fler artiklar.

Sedan finns det också alltid en kategori ”tipsare” som enbart vill att vi ska driva deras egen sak, men som sedan drar sig undan all publicitet när näringsidkaren kovänder och vi löst fallen åt dem. Då känns det som om man har jobbat i onödan, utan att få något tillbaka.

Fortsätt att tipsa, men berätta redan från början om ni är beredda att löpa linan ut. Det blir så mycket bättre konsumentjournalistik av det.

Om denna Kia Pride GLXi av okänd årsmodell är finbilen så undrar man förstås hur fulbilen ser ut.

Kungen ska ju bli morfar för första gången i början av mars nästa år. Därmed har Carl Gustaf och jag faktiskt någonting gemensamt.

Jag vet inte om han har funderat så mycket på födelsedagspresenter till barnbarnet men det har jag. Bland det första jag ska köpa är en bok som heter Paddan, Bubblan och Kojan - bilar som blivit klassiker.

Författare är Carl Legelius, chefredaktör på Vi Bilägares systertidning Klassiker.

Jag har inte sett boken ännu (den kommer ut i mitten av september) men är ändå rätt säker på att den blir många barns önskepresent - för att inte tala om barnets morfars.

I boken får man svar på frågor som många barn ställer sig. Vad är en fena, en fartrand, en kofångare? Vilka var sportbilarna mamma och pappa drömde om? Folkbilarna? 

Carl Legelius bok fyller ett tomrum och kommer att räta ut många barnsliga frågetecken.

”Ansvariga politiker måste våga gå emot en stor opinion av allmänhet, representanter för fordonsindustrin och motorjournalister genom att avsevärt höja skatterna för privatbilismen…”

Citatet är hämtat från en debattartikel i Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bilen-en-lyxvara-vi-kan-vara-utan_6421708.svd) som är skriven av ”fem ledande transportforskare”.

Forskarna avfärdar bilen som en lyxvara vi kan vara utan.

Jag tycker att de fem ledande transportforskarna gör det lätt för sig. Bilen är lyx, beskatta bort den och få pengar till att bygga ut kollektivtrafiken, är budskapet. Tanken att börja i andra änden och först se till att vi har en fungerande kollektivtrafik som alternativ till bilen (se även SJ!) verkar inte ha föresvävat transportforskarna.

Nu väntar vi bara på nästa påbud: Förbjud fördyrande design på allt. Stöp allt i samma form. Stoppa utvecklingen!

Storebror har talat.

Det här är Traviata, ett roro-fartyg som är specialbyggt för att frakta bilar. Ägare är svenska Wallenius Lines. Walleniusrederierna är ett av världens största företag då det gäller biltransporter över världshaven. Men man har också gjort sig känd som föregångare då det gäller miljö. Wallenius har till och med ett eget företag som tillverkar reningsutrustning för att garantera att allt vatten som lämnar båtarna är rent.

Bilar ska byggas med så liten miljöpåverkan som möjligt – men också transporteras till kunden på ett säkert och miljövänligt sätt. Men Traviata besökte Stockholm i helgen för att visa en annan tänkbar användning. I stället för elva bildäck skulle man på en enda båt kunna bygga 650 lägenheter. Exempelvis för studenter! Det kan ju bli idealisk slutstation för en gammal bilfraktare.

Visst är det skönt när solen värmer och snön smälter, men fy sjutton så skitiga bilarna blir! Jag har åkt omkring i en svart bil några dagar och inget kan bli lortigt så fort som svart lack. Nästan varje dag har jag suttit i en snabbtvätt och förvånats över hur skonsamt den jobbar, trots att det låter som om borstarna piskar bucklor i plåten.

Första gången jag kom in i en tvätt med de nya, kraftiga borstarna backade jag ut igen. Jag vågade inte utsätta bilen för dessa grova spröt. Mackägaren lugnade mig med följande historia:

– När min nya tvätt hade installerats och skulle justeras in hade vi ingen annan bil till hands än min egen. Den var precis nylackerad, jag hade hämtat den samma dag. Tvättmontören körde sju tvättar i följd med längsta programmet. Jag trodde inte det skulle finnas en lackgnutta kvar på bilen. Men det blev inte ett märke.  

Sedan dess tvättar jag alla Vi Bilägares testbilar i snabbtvätt.

Lyssnar ni på Spanarna i P1? Det gör jag så ofta jag kommer åt. Senast var Sissela Kyle lysande i sin trendspaning när jag satt i bilen i lördags någonstans mellan Härnösand och Sundsvall.

Jag har också gjort en trendspaning och precis som i Spanarna så ska jag ge tre exempel som stärker min tes att det lönar sig att göra prisjämförelser:

1. Bensinmackarna har ofta stora lådor med 55 grams Kex-choklad. Priset är 12-13 kronor. Köper du samma choklad på en stormarknad så får du den för 6,50 kronor. Halva priset.

2. Jag var uppe och åkte längdskidor i Levi, finska Lappland, förra veckan. En stav gick av och priset för två nya var 650 svenska kronor. Jag lånade en stav och väntade med att köpa nya tills jag kom tillbaka till Stockholm. Här hittade jag ett par för 150 kronor. En inbesparing på 500 kronor.

3. En bekant tar bilkörkort 20 år "för sent". Han har köpt en V70 -97 och skulle teckna halvförsäkring. Första budet var 22 000 kronor per år. Nu är han nere på strax under 10 000 kr hos ett annat, udda, försäkringsbolag.

Vissa tester är svårare att göra än andra, exempelvis tester av rostskydd. Det är ju först med tiden man får svar, och det kan ta både fem och tio år.

Genom åren har jag vid ett antal tillfällen fått erbjudanden om att testa ”revolutionerande” elektroniska rostskydd – sådana uppfinningar brukar dyka upp på marknaden med jämna mellanrum. Importören hävdade i det här fallet att tester på universiteten i Belgrad och Budapest kommit fram till att metoden fungerar. Och det ska även finnas ett utlåtande från tyska verkstadskontrollföretaget Dekra.

Problemet för importörer av den här metoden är att svenska forskare inom korrosion gjort tummen ned. För ett antal år sedan lät vi dåvarande Korrosionsinstitutet testa en motsvarande produkt och utfallet blev att ”den har noll och intet värde”.

”Katodiskt skydd har använts sedan lång tid i jord och vatten”, läser vi i rapporten. ”En förutsättning är att det skyddande objektet ligger i en elektrolyt med god ledningsförmåga. Hur väl skyddet fungerar beror på skyddsströmmens spridning från anoden. Strömmen från en anod monterad på metallytan når aldrig längre än några centimeter från anoden.”

Forskare på Kungliga Tekniska Högskolan och Statens Provningsanstalt är inne på exakt samma linje, men importören i det här fallet är envis, och hävdar att svenska forskare inte gjort tillräckliga studier och att produkten visst fungerar.

Tja, vad ska man tro…?

GPS är Guds Present till Samhällsmedborgarna. Hur många gånger har man inte haft den lilla manicken att tacka för att man hittat rätt direkt och fått en massa andra intressanta uppgifter om färden på köpet.

Men det finns irriterande brister. Varför tar det ibland helt orimligt lång tid innan nya vägsträckor finns med på GPS-kartorna?

Stefan Nordin, en av våra läsare, hörde av sig om det. Stefan köpte en ny Garmin Nüvi 205 i julas och utnyttjade rätten till fri kartuppdatering i slutet av februari.

Trots det fanns inte den nya motorvägen mellan Enköping och Sagån utanför Västerås med. Vi talar här om en motorväg som invigdes i oktober men som alltså inte fanns med i det uppdaterade kartmaterialet fyra månader senare.

Garmins svar till Stefan Nordin var att deras kartdataleverantör, Navteq, inte hade lagt in den nya informationen. Då kan man ju tycka att Garmin borde be Navteq att skärpa sig.

Stefan Nordin tycker med all rätt att det är riktigt dåligt att en av landets största vägar, i drift sedan snart ett halvår, inte existerar på hans GPS trots uppdatering.

Få se...hur länge sen var det som första människan landsteg på månen?

Titta på bilderna här intill. Den övre visar nya Audi A3 som visades på Genèvesalongen i början av mars. Men redan en månad tidigare hade vår eminente tekniske illustratör, Herbert Müdsam, sin bild av hur den nya Audi-looken skulle se ut.

Herberts illustration gäller visserligen A4 men dragen i fronten är gemensamma inom märkesfamiljen. Mitt i prick!

Strax efter SIKA:s statistik om bilinnehav fick jag Vi Bilägares Begköpguiden 2009 från tryckeriet. Här kan man verkligen tala om en våt dröm för kalenderbitare.

Prislista med 20 000 begbilar, 334 rostskyddsteester, 188 ljustester, 150 begbilstester, 244 sidor. Allt för bara 129 kronor.

Enda minustecknet är att det dröjer till tisdagen den 3 mars innan Begköpguiden 2009 ligger ute på tidningshyllorna. Men då – spring och köp!

I dag fick jag äntligen klämma på den och försiktigt bläddra mig fram genom alla 244 sidor. Den senaste, och sjätte årgången av Begköpguiden landade på mitt skrivbord, rykande färsk från tryckeriet Sörmlands Grafiska i Katrineholm. Nästa vecka ska den finnas ute i handeln.

Det har varit mycket jobb med att färdigställa och framför allt uppdatera materialet. 25 000 nya prisuppgifter har lagts in och 395 nya ägarekalkyler har räknats fram. Totalt har 188 begbilar testats.

Lite mer siffermatematik ger vid handen att redaktionen har erfarenhet av totalt 968 301 testmil sedan 1988, alla milen avverkade i Sveriges enda långteststall. Vi Bilägare köper varje år in utvalda bilmodeller och iklär sig därmed ägarrollen med full kontroll över kostnaderna i ett längre perspektiv.

Rostregistret är ett annat signum som är kopplat till Vi Bilägares testverksamhet. Över 400 bilar har granskats och bedömts avseende rostskyddets verkan. I nya Begköpguiden redovisas alla rostskyddsbetygen sedan 1997.

Det köps bilar som nästan aldrig förr i landet, både nytt och begagnat. Jag hoppas att Begköpguiden 2011 ska vara till god hjälp.