Vissa tester är svårare att göra än andra, exempelvis tester av rostskydd. Det är ju först med tiden man får svar, och det kan ta både fem och tio år.
Genom åren har jag vid ett antal tillfällen fått erbjudanden om att testa ”revolutionerande” elektroniska rostskydd – sådana uppfinningar brukar dyka upp på marknaden med jämna mellanrum. Importören hävdade i det här fallet att tester på universiteten i Belgrad och Budapest kommit fram till att metoden fungerar. Och det ska även finnas ett utlåtande från tyska verkstadskontrollföretaget Dekra.
Problemet för importörer av den här metoden är att svenska forskare inom korrosion gjort tummen ned. För ett antal år sedan lät vi dåvarande Korrosionsinstitutet testa en motsvarande produkt och utfallet blev att ”den har noll och intet värde”.
”Katodiskt skydd har använts sedan lång tid i jord och vatten”, läser vi i rapporten. ”En förutsättning är att det skyddande objektet ligger i en elektrolyt med god ledningsförmåga. Hur väl skyddet fungerar beror på skyddsströmmens spridning från anoden. Strömmen från en anod monterad på metallytan når aldrig längre än några centimeter från anoden.”
Forskare på Kungliga Tekniska Högskolan och Statens Provningsanstalt är inne på exakt samma linje, men importören i det här fallet är envis, och hävdar att svenska forskare inte gjort tillräckliga studier och att produkten visst fungerar.
Tja, vad ska man tro…?
Bild
Nästa artikel
Biltestarbloggen