- Vad håller ni på med? undrade en läsare i dag. En berättigad fråga faktiskt. Webben och bloggen har legat för fäfot några dagar och det beror enkelt uttryck på lagen om alltings djävlighet. Ryggskott och influensa slog ut all kapacitet.

Lagom till helgen har vi dock piggnat till. Tur det eftersom jag ska jag till Stjärnhov i Sörmland på söndag. Där arrangeras Träffpunkt 80, Hundratals 80-talsbilar ställs ut i solskenet och själv ska jag förstås visa upp vår projektbil, Peugeot 205 Junior -89. Med Stockholm-Paris-dekaler, svenska och franska flaggan och allt.

Kom dit och se den i verkligheten!

Mer om Träffpunkt 80 kan du läsa på www.klassiker.nu .

På allmän begäran från Lennart - här är tre svenska motorjournalisters  åsikter om Saab 96 när den lanserades för 48 år sen:

Bromsar

Motor (tidningen, alltså!): Lagom stort pedaltryck, jämn verkan och knappast någon tendens till mattning.

Teknikens Värld: Bra med behagligt pedaltryck. Vagnen känns stadig även om man bromsar kraftigt från full fart. Liten fadeverkan.

Expressen: Väl dimensionerade - tål flitig användning.

Acceleration

Motor: Något bättre acceleration än sin föregångare.

Teknikens Värld: Förvånansvärt goda över hela fartregistret trots bara tre växlar.

Expressen: Ingen åsikt.

Vägegenskaper

Motor: Stabiliteten fullt tillräcklig för vagnens fartresurser. Mycket goda egenskaper på smala och krokiga vägar.

Teknikens Värld: Utomordentlig kursstabilitet, väl avvägd fjädring, vilsam på långresor.

Expressen: Utomordentliga - nu kommer de ännu bättre till sin rätt tack vare den något starkare motorn.

Växling

Motor: De tre växlarna fullt tillräckliga på stadsgatorna. Ettan går att lägga i utan dubbeltrampning i mycket låga farter.

Teknikens Värld: Man saknar ibland synkronisering på ettan. Den går dock att lägga i även om bilen rullar en aning. På önskelistan: fyrväxlad låda.

Expressen: Riktigt idealisk blir Saaben först när den 4-växlade lådan kommer.

Sikt

Motor: Ganska god - men yttre backspegel behövs om man har passagerare i baksätet.

Teknikens Värld: Full jämförbar med andra moderna vagnar. Backspegeln ger acceptabel sikt bakåt om man inte har passagerare där.

Expressen: Dålig närsikt på grund av den bulliga motorhuven. Backspegeln sitter illa till - man ser minimalt genom den.

Bagageutrymme

Motor: Större än tidigare - men ändå bara medelstort.

Teknikens Värld: Förhållandevis rymligt - men man saknar en gummimatta.

Expressen: Rejält tilltaget.

Utseende

Motor: Saab har blivit modernare. Men vackrare - det är tveksamt...

Teknikens Värld: Ingen åsikt.

Expressen: Ingen åsikt.

Som helhet

Motor: Bilen gör intryck att vara byggd av goda tekniker för fordrande bilister. Konstruktionen är tekniskt elegant.

Teknikens Värld: Bilen får genomgående gott betyg. Allt är välgjort med god finish.

Expressen: Bra, robust landsvägsvagn. Ett litet minus: de alltför starka bromsljusen...

Jag fick inte fingret, men väl ett ilsket darrande rött bromsljus i synfältet.

Det hände häromdagen på E 4:an, strax söder om Jönköping. Jag låg i omkörningsfil, körde i drygt 110 km/tim – tillräckligt fort för en smidig omkörning, men uppenbarligen inte kvickt nog för en chaufför i en van som plötsligt dök upp i backspegeln. Jag låg jämsides med långtradaren när föraren i vanen satte igång med att hysteriskt blinka med helljuset, för att få mig att lämna plats (hurdå?) eller för att pressa mig att köra fortare och med råge överskrida hastighetsbegränsningen.

Jag passerade långtradaren med vanen i häcken. Och när dennes chaufför sedan körde om mig och föraktfullt blängde in i min bil kunde jag inte hålla mig längre. Jag blinkade med helljuset, varpå han ställde sig på bromsen. Jag fick bromsljuset istället för fingret. Jag vet inte om det var så mycket bättre.

Tänk vilka aggressioner som trafiken ändå kan utlösa, och då inkluderar jag också mig själv.

Kia växer så det knakar och sålde under första kvartalet över 565 000 bilar. Det är full fart på bilutvecklingen och att även designavdelningen har förändringar på gång skvallrar de här insvepta modellerna om. Vår medarbetare Joakim Dyredand hittade dem i Stockholms Frihamn där de väntade på transport till fjärran mål.

Under ena överrocken gömmer sig antagligen kommande Cee'd. Den nuvarande modellen har varit med sedan 2006 och redan fått sin obligatoriska ansiktslyftning. Snart är det dags för en mer övergripande modernisering.

Bilkiosken bredvid liknar Kia Soul men är mindre. Det är en helt ny modell, en kort men ändå rymlig bil som är avsedd främst för stadstrafik. Det troliga namnet blir Tam och lanseringen väntas ske nästa år.

Häromdagen ringde en läsare med ett ovanligt bekymmer. Han hade lämnat in bilen för byte av avgassystem. Inte på en auktoriserade verkstad är det bäst att tillägga. Nej, det var en mindre firma, vilket normalt sett inte betyder att jobbet blir sämre utfört, men i stort sett alltid till lägre pris.

Men nu visade det sig, när bilägaren av en tillfällighet hade bilen upphissad på en lyft, att ljuddämparen bak var uppfäst med buntband av plast!  Vart skulle han vända sig för att få rätsida på det här? Det enda raka är förstås att gå tillbaka till verkstaden och be dem montera de korrekta upphängningarna, annars riskerar han att systemet förr eller senare hamnar på vägen.

Jag kan förstå att vederbörande var tveksam inför att vända sig till samma verkstad som gjort bytet. Men att hänga upp ett avgassystem i buntband kan inte anses vara fackmannamässigt. Jag hoppas att det skedde under montering och att mekanikern haft för avsikt att sedan montera rätt fästen, men blivit avbruten och glömt bort att jobbet inte var klart.

Annars är det här inget annat än ett fuskjobb!

Den här veckan är vi ute med Vi Bilägares fem långtestbilar för att göra en så kallad semestertest. Under den kollar vi hur bra bilarna är att lasta och hur bekväma de är att färdas långt i.

Vi har nästan 200 mil framför oss och för första gången kör vi genom Baltikum. Det är obanad mark för alla på redaktionen och vi var nog lite ängsliga när vi körde på Baltic Queen i söndags kväll. Vi visste inget om vägarnas standard och skulle vi klara dagsetapperna på 40 mil inom rimlig tid?

Men första dagen har gått som smort och givit oss nya erfarenheter. För det första: vägarna i Estland och Lettland är inte alls dåliga. Men tråkiga. Långa, långa raksträckor som mestadels går genom skog. Inget att titta på och oändligt sövande. Små grå kameraskåp övervakar att man håller sig inom fartgränserna.

Vi har autentiskt semesterväder. I morse haglade det. Vi har umgåtts med tanken på att fly söderut mot varmare trakter, men det lär regna även i Venedig.

Än har vi inte behövt tanka, men skyltarna utanför mackarna berättar att det inte är dyrt att köra bil i Baltikum. I Estland kostar soppan cirka elva kronor litern, i Lettland bara åtta.

Under resan har fyndiga skämt om våra östliga broderfolk florerat i kommunikationsradion. Värst är det här: ”Det är inte lett att va´ est men lita på att det är balt!”

Inga besvär är för stora för en bra bild. Det är ViB:s fotograf Simon Hamelius ett lysande exempel på. Här riggar han sin kamera med stativ och allt på taket till vår långtest-Meriva.
 
Arrangemanget ska ge den rätta vinkeln för en av medåkningsbilderna från årets semesterbilstest, som i år kördes i Baltikum och Polen.

Om bilden blev bra? Det kan du lita på! Kolla själv i Vi Bilägare nummer 9, som kommer i början av juni.

Där finns resultatet av Simons vedermödor med ”takfotot” och en hel uppsjö andra intressanta bilder från den spännande resan.

För den som undrar; Simon stod förstås inte på taket när bilen körde. Då satt han i säkerhet inne i kupén med fjärrutlösaren i högsta hugg.

Stockholm och för all del andra svenska städer är exempel på vilken syn politiker har på problemen som uppstår när trafikintensiteten ökar.

I Stockholm har man på många gator ”löst” problemet genom att göra två körfält till ett och därmed öka trottoarerna med ungefär 100 procent, samtidigt som man minskar trafikflödet i samma grad.

Det får till följd att trafiken flyter trögt eller står still. Man kan ju undra varför så många ändå envisas med att köra bil? Det kanske inte är så att transportbehovet minskar bara för att framkomligheten stryps?

Stockholmspolitikerna tycker att vi ska cykla mer. Det gjorde jag varje sommar när avståndet bara var knappt två mil. Men nu har jag fem mil till jobbet på vägar som få vågar trampa hoj på.

Den senaste trafikförbättringen för det ökade trafikflödet, Essingeleden, byggdes för nästan 50 år sedan. Norra länken är klar om fem år och Förbifart Stockholm tjafsar man fortfarande om. Det är inte bara i trafiken det finns proppar!

Fem kilometer i timmen är inte mycket – det är ungefär så fort man går i maklig takt. Men fem kilometers fartökning kan betyda skillnaden mellan att klara en farlig situation och att krascha.

För några dagar sedan körde vi våra fem långtestbilar i en så kallad undanmanöver på ett flygfält. Då svänger vi hårt vänster-höger, rätar upp bilen under några meter och svänger sen tillbaka höger-vänster: precis som om vi styrde runt ett hinder på vägen.

Vi började i 70 km/tim. Det gick bra. Alla bilarna tog sig igenom svängarna mellan gummikonerna, fast Dacia Duster svajade våldsamt och ESP-systemet nöp till bromsarna rejält. Så ökade vi fem kilometer i timmen. Dacias bromssystem fick jobba så hårt att bilen tappade styrningen och kanade rakt fram i sista svängarna. Även Volvo V60, Saab 9-5 och Ford C-Max kickade koner i utgången av provet, även om de inte blev lika svårmanövrerade som den höga Dacian.

Den enda som klarade sig igenom var Opel Meriva, men det berodde på att ESP-systemet tvärbromsade bilen direkt i första svängen så att farten nästan halverades. Sen var det bara att styra.

När man gjort några undanmanöverprov tänker man lite extra på hastigheten ett tag. Jag har lyckligtvis aldrig behövt göra en verklig, hård undanmanöver på vägen och det är nog tur, för snart är farten uppe som vanligt igen.

Att diesel inte alltid är det bästa ekonomiska alternativet för privatköparen visade vår stora undersökning i förra numret. Men på en punkt är de snåla oljebrännarna oslagbara – och det är när det gäller räckvidden.

Bilderna här intill är tagna i samband med testduellen mellan kombiversionerna av nya Peugeot 508 och Skoda Superb, båda i miljöbilsutförande.

Vid fototillfället hade vi åkt ett antal mil sedan bilarna tankades upp. Trots det säger Peggans färddator att vi kommer ytterligare 130 mil innan det är dags att gå i depå för påfyllning. Skodan, som har en lite mindre bränsletank, rapporterar 120 mil.

Nu stämmer inte alltid färddatorernas uppgifter hundraprocentigt med verkligheten. Men helt klart är att båda bilarna rullar en bra bit över 100 mil på en tank om gaspedalen behandlas någorlunda varsamt.

Slutsats: Det blir behagligt långt mellan bränslestoppen när man åker miljödiesel. Och det kan kanske vara värt några kronor extra i ägandekostnader.

Hur det gick i själva testduellen? Det får du vänta ett tag till på att få svar på. Testet publiceras inte förrän i nummer 10. Den kommer ut i början av juli.

Men, som man brukar säga, den som väntar på något gott…

När jag var i Shanghai nyligen, hälsade jag på hos en bilhandlare. Där fick jag ett prov på hur kinesiska bilköpare behandlas. Vid infarten till anläggningen stod en vakt i uniform. Med en stram honnör öppnade han bommen och släppte in min taxi. Jag kände mig som en VIP.

Innanför entrén stod näste man i stram givakt bakom en pulpet. Han slussade mig till rätt person. Denne visade mig kundernas lounge, möblerad med sköna sittgrupper. Ett biljardbord och ett par massagefåtöljer kompletterade inredningen och bakom en bardisk stod en ung flicka som lagade mig en perfekt cappuccino.

Om alla kunder får samma mottagande kanske det inte är så konstigt att enbart den här handlaren räknar med en årlig försäljning på 7 000 Volvobilar inom några år. Behandlar man kunderna som kungligheter blir de nog väldigt positiva till att köpa bil.

Ett mottagande av helt annan klass upplevde jag hos en Mercedeshandlare i en svensk mindre stad. Han talade golf i telefon och brydde sig över huvud taget inte om mig när jag gick runt och synade de utställda bilarna. Efter en kvart ledsnade jag och gick. När jag klev in i min bil öppnade handlaren dörren och ropade till mig:

– Ville´ru nåt?

Säsongen för bilsemestrar är snart här. Packning och passagerare stuvas in i bilar runt om i Sverige, på väg mot nya äventyr.

För någon vecka sedan fick jag ett pressmeddelande från ett svenskt rederi som besvarade den fundamentala frågan: ”Vilken svensk fotbollsspelare skulle du helst åka på bilsemester med?”

32 procent svarade att de helst ville ta med Zlatan Ibrahimovic. Förvisso en bolltrollare av rang, men knappast någon som gjort sig känd för sympatiska, sociala egenskaper. Nåja, låt gå.

Lotta Schelin och Josephine Öqvist fick vardera tolv procent av rösterna, två damer som är upptagna stora delar av sommaren på grund av VM i Tyskland. Kim Källström fick i sin tur semesterförtroende hos elva procent, medan nio procent ville åka med Caroline Seger.

Vem jag skulle välja? Ja, det är ju en teoretisk fråga, men om jag fick göra en enkel omformulering av frågeställningen skulle jag nog välja förbundskapten Hamrén. Samtalsämnen: det darriga försvarsspelet, ytterbackarnas defensiva blottor och återväxten i försvarslinjen.

Vem skulle du ta med?

Jag hade nyligen nöjet att provköra snålvarianten av Ford Mondeo, som med en dieselmaskin på 115 hästar nöjer sig med 0,43 liter per mil. Åtminstone enligt körcykeln.

Lever modellen upp till siffrorna? Det kan du läsa mer om i ett kommande nummer av Vi Bilägare.

Sedan tidigare vet vi att lastvolym är en av Mondeos starka grenar, vilket också jag fick bekräftat. Jag hade spanat in en begagnad hylla på nätet och ett telefonsamtal senare var jag på väg mot säljaren söder om Stockholm.

En pjäs som mäter 160 centimeter på bredden och 96 på höjden skulle få många bilar att darra. Mondeo klarade uppgiften med en axelryckning.

Baksätet fälls ned med två enkla handrörelser och vips får man tillgång till ett utrymme på 1 745 liter, som dessutom är smart utformat, med raka väggar.

När jag stängde bakluckan kom jag på mig att nicka för mig själv och till fullo förstå svenskens orubbliga relation till kombin.

Så presenterar cirkusdirektör Muller ännu en affär som ska rädda Saab. Ett anonymt kinesiskt företag uppges hosta upp drygt 120 miljoner kronor för 582 bilar. Förskott.

Hur kineserna vågar gå in i en sådan affär är för mig en gåta. Fabriken står stilla, lagren är tomma och leverantörerna vägrar att leverera. Saab står på fallrepet. Ändå miljonsatsas det från Kina.

Vad har man egentligen för säkerhet?

Inte en dag utan nya frälsare, kriser och uttalanden. Turerna kring Saab fortsätter och nyhetsmedierna slickar sig om munnen. Ingen sommartorka i år.

I dag har Saab inte presenterat någon ny affär. Istället skickade man ut ett pressmeddelande om att biltillverkaren stödjer Nils Liedholm Cup, en fotbollsturnering för ungdomar i Valdemarsvik. I själva verket är det tidigare Saabchefen Jan Åke Jonsson som donerat 20 000 kronor till evenemanget.

En hedervärd gest, absolut.

Samtidigt möts vi av beskedet att Saab efter 25 år som huvudsponsor ställer in sina aktiviteter under tennisveckorna i Båstad. Företaget anser det olämpligt att dra på sig ytterligare kostnader. Och det kan man ju förstå.

Ett avhopp från en tennisturnering är kanske inte hela världen. Men för att överleva på sikt måste man synas – inte bara i feta krigsrubriker – och sälja bilar.
 
Tennispubliken kanske ändå bara är intresserade av Audi, BMW och Mercedes?