Sök
På rätt väg?
Strax efter att vi passerat delstatsgränsen till Mississippi från Louisiana såg vi skylten, "Blues Highway". Vi var på rätt väg. Eller var vi verkligen det? Skylten har inte återkommit ännu (efter 20 svenska mil) och någon blues har vi inte hört.
"Vi var på rätt väg. Eller var vi verkligen det?"
Jackson är för farligt för svenskar
Sju dagar på Blues Highway och ännu inte en skymt av riktig deltablues. Vi kom till Jackson, huvudstad i delstaten Mississippi, söndag den 5 juli. Hela stan verkade sömndrucken efter 4 juli-firande dagen före.
Snabbt fick vi klart för oss att söndagar inte är den optimala dagen för bluesdiggare. Cafe 930 (bilden) hade stängt liksom de flesta andra bluesklubbar men i en nöjestidning kunde vi läsa att The Hill hade öppet. Det gällde bara att hitta stället.
Vi frågade oss runt och fick det här goda rådet av en vit man i 50-årsåldern:
- The Hill ligger söder om stan. Stället har minst sex knarklangare som närmaste grannar. Åk för helvete inte dit! Ni ska över huvud taget inte röra er i södra delen av Jackson på kvällstid; det är för farligt. Håll er norr om stan.
Det var klara besked som fick oss att tappa sugen på Jackson city. Vi hade tänkt stanna två nätter men nu drar vi vidare till Clarksdale där jag hoppas få träffa Big Jack Johnson. Jag har hört honom tre gånger i Sverige och pratat med honom vid två tillfällen. Han fyller 69 år den 30 juli och turnerar året runt utom i juli då han håller sig hemmna i Clarksdale.
Kommer han att känna igen mig..?
Snabbt fick vi klart för oss att söndagar inte är den optimala dagen för bluesdiggare. Cafe 930 (bilden) hade stängt liksom de flesta andra bluesklubbar men i en nöjestidning kunde vi läsa att The Hill hade öppet. Det gällde bara att hitta stället.
Vi frågade oss runt och fick det här goda rådet av en vit man i 50-årsåldern:
- The Hill ligger söder om stan. Stället har minst sex knarklangare som närmaste grannar. Åk för helvete inte dit! Ni ska över huvud taget inte röra er i södra delen av Jackson på kvällstid; det är för farligt. Håll er norr om stan.
Det var klara besked som fick oss att tappa sugen på Jackson city. Vi hade tänkt stanna två nätter men nu drar vi vidare till Clarksdale där jag hoppas få träffa Big Jack Johnson. Jag har hört honom tre gånger i Sverige och pratat med honom vid två tillfällen. Han fyller 69 år den 30 juli och turnerar året runt utom i juli då han håller sig hemmna i Clarksdale.
Kommer han att känna igen mig..?
"Snabbt fick vi klart för oss att söndagar inte är den optimala dagen för bluesdiggare."
Hissdamen kände inte till Reinfeldt
Jag åkte hiss med ett medelålders par på hotellet i Memphisi dag. Vi utbytte några ord och skildes åt i lobbyn.
Några timmar senare, på en uteservering med levande bluesmusik knackar någon på min rygg och när jag vänder mig om så är det hissdamen.
Vi pratar och som alla amerikaner undrar hon och hennes man:
- Where are you from, folks?
- From Sweden, svarar jag och vet att i 9 fall av 10 så är reaktionen förtjusning. Så också denna gång.
Hissdamen och hennes man är från Iowa och vet ingenting om Sverige mer än att det är rent, vackert och dyrt. Att det är vackert hålles jag förstås med om och lite rent också men inte dyrt.
Hissdamen frågar om jag vet vem Obama är och när jag svarar att det gör jag så beklagar hon djupt att hon inte känner till namnet på "The president of Sweden".
Jag säger artigt att jag inte tar illa upp för det och att jag heller inte tror att Fredrik Reinfeldt gör det.
"Hissdamen och hennes man är från Iowa och vet ingenting om Sverige mer än att det är rent, vackert och dyrt."
Donera korkskruvar till Memphis!
I Memphis serveras allt i plastglas. Även vin.
Det är en sak. Men på Alfred´s i går kväll höll det på att skita sig även med det. Vi beställde in vitt till maten och det dröjde osedvanligt länge. Till slut kom servitören och slog ut med armarna och sa:
- Jag skulle kunna mörka men jag tycker att det är lika bra att säga som det är. Saken är den att vi har tappat bort vår korkskruv och därför dröjer ert vin.
Efter en halvtimme kom korkskruven tillrätta och vi fick vårt vin.
Jag har en arbetskamrat som har uppåt 900 korkskruvar - privat. Den här restaurangen hade en.
Lasse, gör en donation till Alfred´s i Memphis!
Det är en sak. Men på Alfred´s i går kväll höll det på att skita sig även med det. Vi beställde in vitt till maten och det dröjde osedvanligt länge. Till slut kom servitören och slog ut med armarna och sa:
- Jag skulle kunna mörka men jag tycker att det är lika bra att säga som det är. Saken är den att vi har tappat bort vår korkskruv och därför dröjer ert vin.
Efter en halvtimme kom korkskruven tillrätta och vi fick vårt vin.
Jag har en arbetskamrat som har uppåt 900 korkskruvar - privat. Den här restaurangen hade en.
Lasse, gör en donation till Alfred´s i Memphis!
"Efter en halvtimme kom korkskruven tillrätta och vi fick vårt vin."
Graceland var ingen turistfälla
Många hade varnat: Graceland är en jättelik turistfälla. Jag var där i dag (i går för er) och håller inte med Saab-Nisse eller er andra som sågat Elvis Presleys efterlevandes sätt att kommersialisera på hans minne.
Elvis egen slogan med tillhörande logga var Take Care of Business (TCB) och det görs det till max i Graceland. Vi tog Mansion Tour, det vill säga till själva huset där han bodde. Det finns också möjligheter att se hans fordonsstall (bilar och motorcyklar) och de två privatplan som är uppställda mitt emot Graceland längs Elvis Presley Boulevard. Plus souvenir-shops och restauranger.
Shuttle-bussar tog besökarna till Graceland och sen var det audioguidning. Allt var extremt professionellt arrangerat, man fick tid på sig och massor med bonusinformation. Vi såg hans livingroom, bedroom, kitchen, jungle room, ballroom… Allt i vad som var top of the line i mitten av 70-talet.
Det enda som var lite jobbigt var när en kvinna började torka tårar i kön in till Graceland. Jag gillar också Elvis men jag har förstås ingen personlig relation till honom och det hade inte hon heller. Och herregud, det är 32 år sen han dog.
Graceland är ofattbart big business, närmare en miljon besökare per år. Men så talar vi också om världens genom tiderna störste sångare med 149 hitlåtar trots att han bara blev 42 år. Som sångare hade han ett fantastiskt brett register: blues, rock, country, gospel, pop, spirituals… Min åsikt är att ingen kommer i närheten av den rösten.
Det var ett par mycket fina timmar på Graceland för 28 dollar.
Elvis egen slogan med tillhörande logga var Take Care of Business (TCB) och det görs det till max i Graceland. Vi tog Mansion Tour, det vill säga till själva huset där han bodde. Det finns också möjligheter att se hans fordonsstall (bilar och motorcyklar) och de två privatplan som är uppställda mitt emot Graceland längs Elvis Presley Boulevard. Plus souvenir-shops och restauranger.
Shuttle-bussar tog besökarna till Graceland och sen var det audioguidning. Allt var extremt professionellt arrangerat, man fick tid på sig och massor med bonusinformation. Vi såg hans livingroom, bedroom, kitchen, jungle room, ballroom… Allt i vad som var top of the line i mitten av 70-talet.
Det enda som var lite jobbigt var när en kvinna började torka tårar i kön in till Graceland. Jag gillar också Elvis men jag har förstås ingen personlig relation till honom och det hade inte hon heller. Och herregud, det är 32 år sen han dog.
Graceland är ofattbart big business, närmare en miljon besökare per år. Men så talar vi också om världens genom tiderna störste sångare med 149 hitlåtar trots att han bara blev 42 år. Som sångare hade han ett fantastiskt brett register: blues, rock, country, gospel, pop, spirituals… Min åsikt är att ingen kommer i närheten av den rösten.
Det var ett par mycket fina timmar på Graceland för 28 dollar.
"Jag håller inte med Saab-Nisse eller er andra som sågat Elvis Presleys efterlevandes sätt att kommersialisera på hans minne."
Fats Domino var först
Joe Edwards äger musikkrogen Blueberry Hill på Delmar Blvd i St Louis. Etablissemanget öppnade 1974 och firar alltså 35-årsjubileum i år och därmed står det klart att Fats Dominos låt med samma namn var åtskilliga år före krogens tillkomst.
Edwards verkar göra bra med stålar på sitt ställe; han äger för övrigt ytterligare ett längre ner på Delmar Blvd.
Många kändisar har tittat in och Joe Edwards har gjort en grej av att se till att hamna på bild med alla. Till exempel Eric Clapton på bilden ovan som är från 1986.
Edwards verkar göra bra med stålar på sitt ställe; han äger för övrigt ytterligare ett längre ner på Delmar Blvd.
Många kändisar har tittat in och Joe Edwards har gjort en grej av att se till att hamna på bild med alla. Till exempel Eric Clapton på bilden ovan som är från 1986.
"Många kändisar har tittat in och Joe Edwards har gjort en grej av att se till att hamna på bild med alla."
Handledning i handtvätt
Den som inte vet hur man tvättar händerna efter ett toalettbesök får lära sig det på muggen i kondiset utanför Springfield, Illinois, alldeles intill legendariska Ariston Cafe där Route 66 korsar Interstate 55.
Fem illustrerade anvisningar från Illinois Department of Public Health talar steg för steg om hur det går till:
1. Blöt händerna med tvål och varmt vatten.
2. Tvåla in i 20 sekunder, även under naglarna och mellan fingrarna.
3. Skölj under varmt rinnande vatten.
4. Torka händerna med din egen rena handduk.
5. Stäng kranen med en pappershandduk. Släng handduken.
Fem illustrerade anvisningar från Illinois Department of Public Health talar steg för steg om hur det går till:
1. Blöt händerna med tvål och varmt vatten.
2. Tvåla in i 20 sekunder, även under naglarna och mellan fingrarna.
3. Skölj under varmt rinnande vatten.
4. Torka händerna med din egen rena handduk.
5. Stäng kranen med en pappershandduk. Släng handduken.
"Den som inte vet hur man tvättar händerna efter ett toalettbesök får lära sig det..."
Ett klipp hos Harley-Davidson
Chicago är en jättestad och att köra bil där och hitta rätt är inte helt lätt. Men så finns det ju GPS...och det var det som gjorde att jag vågade ta vår hyrda Chevy Tahoe och ge mig i väg till Harley-Davidson på N Western Ave i Lincolnwood.
Det var en resa på 18,5 svenska kilometer som verkligen lönade sig. Jag köpte en jacka som kostade 195 dollar minus 20 procents rabatt (skulle säkert kostat fyra-fem tusen kronor i Sverige), en t-shirt för 200 svenska kronor och ett par Goretex-handskar för 48 dollar. 252 dollar totalt inklusive skatt. Ett klipp.
Apropå motorcyklar: i Illinois verkar det inte vara någon lag på att man ska ha hjälm när man kör mc. Nio av tio motorcyklister i Chicago kör barhuvade eller med bara keps. Skyddskläder? Nej, inte alls. Det är shorts och t-shirt som gäller. En kontrast till de gula varningstrianglar för halt underlag som amerikanerna gödslar alla hostellvestibuler med när golven är nytorkade.
I Sverige kallar vi det att sila mygg och svälja kameler.
Det var en resa på 18,5 svenska kilometer som verkligen lönade sig. Jag köpte en jacka som kostade 195 dollar minus 20 procents rabatt (skulle säkert kostat fyra-fem tusen kronor i Sverige), en t-shirt för 200 svenska kronor och ett par Goretex-handskar för 48 dollar. 252 dollar totalt inklusive skatt. Ett klipp.
Apropå motorcyklar: i Illinois verkar det inte vara någon lag på att man ska ha hjälm när man kör mc. Nio av tio motorcyklister i Chicago kör barhuvade eller med bara keps. Skyddskläder? Nej, inte alls. Det är shorts och t-shirt som gäller. En kontrast till de gula varningstrianglar för halt underlag som amerikanerna gödslar alla hostellvestibuler med när golven är nytorkade.
I Sverige kallar vi det att sila mygg och svälja kameler.
"Det var en resa på 18,5 svenska kilometer som verkligen lönade sig."
Foppa-tofflor i amerikanska södern
Jag trodde att Foppa-tofflor var helsvensk företeelse. Inte då, de finns i alla grälla färger även i den amerikanska södern.
Och trots att ishockey är en vintersport hade killen i affären bra koll på även de svenska hockeyspelarna. Piidör Fååschbörg förstås och Nick Lidstrom likaså.
Lite mer förvånande var att han kände till Pelle Lindbergh, den svenske målvakten i Phildadelfia som dog i en trafikolycka med sin Porsche för cirka 25 år sen
- Lindbergh var min favorit, sa butikskillen. Så tragiskt att han dog så ung.
"Jag trodde att det var en helsvensk företeelse."
US Airways - alltid försenat
Hemma igen, även om det hängde på håret. US Airways är alltid minst en timme försenade i starten; det är en lärdom av den här resan till USA. Jag har lyft med dem fyra gånger och förseningarna har fördelat sig så här: 2 timmar, 1 timme, 1,20 timme, 1.30 timme.
Särskilt jobbigt var det när vi skulle hinna med anslutningsflyget till Sverige från Phildadelphia i går. Om allt gått enligt tabell skulle vi haft 1,5 timme på oss att byta plan. Men US Airways kom inte i väg från Chicago förrän en timme och tjugo minuter efter tidtabell.
Det märkliga var att kaptenen inte visste varför vi inte kom i väg.
Som tur var var US Airways som vanligt försenat från Phildelphia till Stockholm. Orsaken var att flygbränslet tagit slut - för leverantören!
Svinkallt på planet och en lindrigt serviceminded personal var droppar som fick bägaren att rinna över och det oterkalleliga beslutet är fattat: jag flyger aldrig mer US Airways. US står för USelt.
Dock mådde jag inte lika illa som två kvinnor i planet på väg från Chicago till Phildadelphia i pår. De var nog flygrädda i vanliga fall; luftgropar gjorde dem panikslagna. Vi lyckades lugna den ena någorlunda genom att hålla henne i handen och tala lugnande med henne; den andra var inte kontaktbar där hon kröp ihop i fosterställning,krampade och hyperventilerade.
Flygpersonalen? Nä, sånt tjafs hade inte dom tid med.
Alla gillar nya Saab 9-5
Ska man redan nu sammanfatta reaktionerna på nya Saab 9-5 så är det översvallande.
Man skulle kunna misstänka att en hel del superlativer beror på att vi är väldigt många som verkligen önskar och hoppas att det ska bli ett lyckligt slut på följetongen om Saab-krisen. Det har hänt förr att underdogs väckt extra starka sympatier, nästan att liknas vid moderskänslor.
Men i det här fallet tror jag att superlativerna för nya 9-5 övervägande beror på egna meriter. Bilen ser oförskämt tilltalande ut, både exteriört och interiört.
Om kvalitet, säkerhet, komfort och allt annat ligger på samma nivå som designen så vore det väl för djäkligt märkligt om inte den här vagnen skulle attrahera kunderna.
Nu gäller det bara att hitta en vettig köpare för hela bolaget. Koenigsegg? Nja...
Semesterstängt
Hjortronen ska plockas, fjällrödingen ska fångas, veden ska huggas, bastun ska badas...
Kort sagt: bloggen tar semester. Åter måndagen den 10 augusti.
0-100 - vem bryr sig?
En dag på testbanan har fått mig att fundera på om inte det är den mest överskattade testinformationen när det gäller vanliga bilar. Jag har i alla fall aldrig accat max från noll till hundra på allmänna vägar. Däremot är hundra till noll riktigt intressant.
Nå, accelerationen säger förstås en del när det handlar om prestandabilar; om inte annat får man en jämförelsesiffra att imponera med. Och det ger samtidigt bilen en identitet, ungefär som en viss färg kan göra.
Men för bruksbilar är omkörningsaccet det viktiga, 70 till 110 brukar vi mäta på de tre högsta växlarna. Det handlar om säkerhet.
Vår projektbil, Peugeot 205, kom heller inte undan testet utan ett noll-till-hundra-prov. Med 60 hästar under huven blev den snabbaste noteringen 12,13 sekunder.
Riktigt, riktigt bra tycker jag.
Noll till hundra - vad säger det egentligen om en vanlig bruksbil? Säger det någonting över huvud taget? Har det någon praktisk betydelse?
Bloggen ut på långtest med Peugeot 205
Starten går i morgon bitti från Stockholm till Trelleborg. Där kör vi ombord på TT-Linefärjan på onsdag kväll och landstiger i Travemünde vid 7.30 på torsdag morgon. Hundra mil senare räknar jag med att nå vändpunkten i Paris sent på torsdag kväll.
Med mig har jag bilmekanikern Ingemar Brandt från Haga Bil & Lack Ã-sterfärneboi som laddat upp med en akutverktygslåda. Det är mest en formsak eftersom jag inte tror att den kommer att behövas.
Du kan följa resan på bloggen och läsa om den i ett större reportage i Vi Bilägare nr 14.
Bloggen ska ut på en ny resa. Den här gången gäller det Stockholm-Paris tur och retur i Vi Biägares 20 år gamla Peugeot 205 Junior. Ett riktigt långtest på 380 mil från Globen till Eiffeltornet och tillbaka.