Bilar just nu i Norge och fascineras av elbilarnas intåg på marknaden. Jag satt för några timmar sedan fast i milsvida köer på Drammenvägen på väg in mot Oslo. Och vad är det som händer – jo, i kollektivkörfältet innanför mig fräser, nja snarare susar, den ena bilen efter den andra förbi mig, alla märkta med EL i början av registreringsnumret. Där kommer den Maserati-liknande Tesla Model S, och så Nissan Leaf, VW Up och hela raddan av elbilar.

Här har vi en av anledningarna till att elbilsförsäljningen skjutit fart i oljelandet Norge. Andra skäl är befrielse från bompengar (trängselskatt), gratis parkering och låga nybilspriser, med norska mått mätt. En basutrustad lyxsedan som Tesla Model S kostar runt 500 000 kronor, en bil som rikemansfolket nu i stor utsträckning valt i istället för BMW 5-serien eller Mercedes E-klass. Utan pålagor som andra bilar drabbas av har försäljningen av elbilar rusat i höjden. Det lär finnas över 25 000 renodlade elbilar som rullar på de norska vägarna i dag.  Och laddningsställen finnas det gott om, över 4 000.

Många jublar över elbilarnas intåg, men det finns också kritiska röster. Kollektivkörfälten har med tiden blivit överbelamrade under rusningstid och bussarna har svårt att hålla tidtabellen. De statliga subventionerna upphör 2017 eller när 50 000 elbilar registrerats. Frågan är, hur intressanta blir elbilarna därefter? Plånboken finns som alltid närmast hjärtat, också för norrmännen.

Jag höll förstås också nu skyltad hastighet. Och det rörde sig om övervägande 100, 110 och 120. När jag närmade mig Stockholm låg medelhastigheten på 99 km/tim. Och väl hemma hade genomsnittsförbrukningen klättrat avsevärt – från 3,8 till 4,4 l/100 km.
 
Det betyder att snittförbrukningen på just den här körningen låg på 5,0 l/100 km enligt färddatorn. Och det var svårt att hålla bilen under halvlitern i farter omkring 110-120 km/tim. Vid tankning som gjordes på exakt 70-milsintervall fick jag i 34,76 l, vilket ger en förbrukning på 4,97 l/100 km.
 
Jag tror nog jag kan köra exempelvis en BMW 320d snålare. Men jag är ändå lite imponerad av att Auris klarade också en hyfsat snabb långkörning så pass bra. Men man kan nog säga att idealisk toppfart ur förbrukningssynpunkt kanske är 100 km/tim (på hastighetsmätaren d v s ungefär 95).
 
Nu var det nästan ingen trafik alls så det gick verkligen att hålla  jämn fart med hjälp av konstantfarthållaren. 
 
Jag noterade för övrigt att jag under denna körsträcka som tog uppskattningsvis 9 timmar med några uppehåll, inte såg en enda polisbil. Och jag blev ofta omkörd på tomma motorvägar av bilar som jag gissar körde 150-160 km/tim.  Sverige är ett stort och glest befolkat land!
 
För övrigt ska jag bara tillägga att genomsnittet nu sjunker och just nu ligger på 4,1.

För första gången på flera månader åkte den på. Stolsvärmen.
 
Tisdagsmorgonen i södra Stockholm bjöd visserligen inte på minusgrader, men den tidiga timmen var tillräckligt ruggig för att aktivera värmeslingorna i stolen.
 
Samtidigt som kroppen började tinas upp kom jag att tänka på ett mejl från i vintras och framme på jobbet hittade jag Torbjörn Johanssons brev långt ned i inkorgen.
 
Den bifogade bilden föreställer det som en gång var förarsätet i hans Volvo 850.
 
”Jag hann precis ut innan branden tog fart. Satt i termobyxor!”, skriver Torbjörn.
 
Ibland klagar vi på stolsvärmen i tidningens långtestbilar och efterlyser snabbare värmeutveckling, men det finns ju gränser…

 I helgen var det dags igen. När jag ändå skulle göra ett ärende i Tyresö tänkte jag passa på att tanka långteststallets BMW i3 med några kilowattimmar vid Vattenfalls snabbladdare, men vad möttes jag av om inte rödgula avspärrningsband.
 
Skillnaden är att elbolaget inte förtjänar ris den här gången. Förklaringen till varför laddstationen är stängd är nämligen en lastbil.
 
”Takkonstruktionen behöver repareras då den blev skadad efter att en lastbil kört på den”, skriver Vattenfall i ett mejl. ”Ambitionen är att den åter ska vara i drift så fort som möjligt.”

Jag har nyligen varit i Danmark och bilat i centrala Köpenhamn och trängts med horder av cyklister. Jag måste säga att jag är glatt överraskad, det gick betydligt bättre att samsas där än med stockholmscyklisterna.

Köpenhamn är en cyklande huvudstad. Hälften av alla köpenhamnare lär cykla till sina jobb. Genom åren har också cykellederna byggs ut och mer kommer.  Tre nya cykelbroar ska byggas, bland annat för att bättre koppla samman ön Amager och Christiania med de centrala delarna.

Trots betydligt fler cyklister i Köpenhamn än i Stockholm så funkar trafiken smidigare, och det handlar inte enbart om cykellederna. Trafikdisciplinen är en helt annan. Här upplevde jag inte cyklister som tjuvade mot rött eller åkte mot enkelriktat. Och fotgängarna står lydigt kvar och väntar på grönt, även när det inte kommer bilar.

Det är inte lätt att köra bil i Stockholms innerstad, man måste ständigt vara på sin vakt, både mot cyklister och fotgängare med sina face down-beteenden. Cyklisterna upplevs till och från som helt laglösa, men många har i alla fall hjälm. Det är stockholmarna bättre på än köpenhamnarna.

Bonussystemen är satta i system. Flera återförsäljare registrerar in bilar innan de är fysiskt sålda – allt för att komma i åtnjutande av generalagenternas bonuspengar. Detta får också till följd att försäljningssiffrorna blir uppblåsta.

Jag skrev om Frösöbon Arne Nilssons bilaffär för några år sedan, då han blev lurad på tre månaders garanti, eftersom nybilen redan var förregistrerad när den togs i trafik på riktigt. Då hade garantin redan börjat rulla. Nu hör Arne av sig igen, och vill på nytt varna för bilhandlarnas och generalagenternas manipulation med försäljningsstatistiken.

Här rullar bilhandeln kvar i riktigt gamla traktorspår. Rent förnuftsmässigt ska naturligtvis en garanti börja gälla när köparen kommer över varan. Det funkar inom alla andra branscher, men uppenbarligen inte inom bilbranschen fullt ut.

Som kund bör du vara uppmärksam på när bilen registreras, och definitivt kräva kompensation – rabatt – om garantierna redan börjat rulla. Det här är också en fråga för Konsumentverket och Bil Sweden att reda ut. Ny bil och en gällande garanti på dagen när bilen tas i bruk av första ägaren ska vara en självklarhet.

Det snöar så in i helsike och hela Sverige tycks vara lamslaget. Och här sitter jag och gnäller över att vi har det lite kallt inne på kontoret. Usch och fy för sådan självömkan.

Det kommer över mig när jag spanar ut genom fönstret här på förlaget, elva våningar upp, och ser en snöskottare som i snöstormen gör närmast fruktlösa försök att hålla takfönstren fria från snö på fastigheten mittemot.

I det här läget känner jag mig så innerligt tacksam över att jag har det jobb jag har. Och jag känner verkligen med snöskottaren, som faktiskt riskerar liv och lem – även om han självfallet är säkrad med lina – bara för att vi andra ska få det bättre inne på våra kontor. Hoppas han har bra betalt.

Den svenska bilbranschen har skakats om under den senaste veckan. Först presenterade Vi Bilägare den "bortglömda" överenskommelsen från 2003 mellan Konsumentverket och Bil Sweden om att leveransdagen, och inte registreringsdagen, ska vara startpunkten för garantin vid nybilsförsäljning.

I tisdags föll också domen i Marknadsdomstolen där Kia inte längre tillåts "låsa fast" sina kunder hos egna auktoriserade verkstäder för att sjuårsgarantin ska fortsätta att gälla. Domen i Marknadsdomstolen blir prejudicerande vilket innebär att även övriga aktörer på bilmarknaden får se över sina villkor, i den mån de tänjt på gränserna. Låsningseffekt med garantier/service förekommer också hos andra biltillverkare.

En följdfråga som dykt upp med anledning av domen är om Kia-kunder som tidigare blivit av med sin garanti – för att de servat på annat håll – kan återfå denna igen? Kias jurister hävdar att "domutslaget inte gäller retroaktivt". Kia säger vidare att "man kommer att göra en bedömning på unika fall". Merparten av de kunder som blivit av med sin garanti sägs ha blivit det på grund av de inte utfört sin service vid rätt miltal eller rätt tid.

Då kommer vi också osökt in på faran med förregistrering. En läsare påminner mig om att kunder bör se upp med serviceintervallen, när det i villkoren står att bilen ska servas varje år, räknat från första registreringsdatum. En nyinköpt bil med en tre månader gammal registrering ska i så fall in på service redan efter nio månader. En tidsmässigt missad service kan i förlängningen innebära allvarliga konsekvenser för den fortsatta garantin. Detta är också skäl nog för att kräva att nybilsgarantin ska börja rulla från leveransdatumet.

Så har snön kommit och Stockholm är lamslaget. Jag har slagit nytt rekord i restid till jobbet. Halvmilen mellan Bergshamra och Norrtull tog 49 minuter – och då hade jag ändå väntat tills morgonrusningen var över. Men ännu vid 11-tiden på förmiddagen stod trafiken nästan still.

Trots att vi har vinter varje år tycks bilisterna aldrig lära sig att hantera snön. Radion rapporterade om den ena avåkningen och krocken efter den andra. Folk bär sig extra dumt åt när det snöar. Hur många idioter ser man till exempel inte som borstar snön av vind- och bakruta med hjälp av torkarna och i övrigt låter bilen vara som en igloo? Det värsta jag hörde i morse var att en bilist stannat i snöyran på Vårbybron – en av de värst trafikerade broarna på E4 – och klivit ut för att skrapa rutorna!

Somliga borde nog fråntas sitt körkort mellan november och mars.

Jag och Europa är ändå hyfsat överens. 4,5 av de 8 finalisterna till Årets Bil 2013 hade jag också med på min favoritlista. Jag hade dock inte vågat tro att de övriga 58 juryledamöterna skulle vara på min linje när det gäller den lilla japanska busbilen Subaru BRZ/Toyota GT86. Att man med charm kan komma långt har väl därmed ännu en gång bevisats...

Ford B-Max och VW Golf var så gott som självskrivna i finalen. Och det är förstås väldigt roligt för Volvo att man nu får kvitto på att nya V40 gått hem ibland Europas motorjournalister.

Jag gratulerar Hyundai till finalplatsen med nya i30. Själv hade jag syskonbilen Kia Cee'd som favorit, då jag tycker Kia lyckats bättre med såväl design som detaljarbete men jag tycker absolut att koreanerna är värda en plats i finalen.

De två franska småbilarna Renault Clio och Peugeot 208 hade jag inte själv med på min slutgiltiga favoritlista men de fanns bägge länge med i mina funderingar. De två visar hur man även på småbilsnivå kan spara vikt och därmed bränsle, utan att behöva göra avkall på säkerhet eller komfort.

Återstår då nya Mercedes A-klass, en finalist som överraskar i alla fall mig och som inte fanns med på min lista. Någonstans undrar jag om inte detta är lite kompensation från juryns sida för att kloka och trevliga B-klass så snöpligt missade finalen i förra årets omgång av Årets Bil.

Nåväl, nu nollställer vi juryledamöter räkneverken och ger oss ut på vägarna igen för att under kommande månader söka svaret på den stora frågan – vilken bil ska bli Årets Bil 2013? Svar kommer den 4 mars klockan 15 på bilsalongen i Geneve!

Det var länge sedan Stockholm fick så mycket snö på så kort tid. Men framför allt tycks körtidsreglerna för yrkeschaufförerna ha byggt på snökaoset rejält. Tidigare har snösvängen fått dispens men icke så i år.

Därför, har jag hört sägas från chaufförer, var polisen ute och jagade eventuella brott mot dessa regler när gator och vägar snöade igen. Så när det var som värst parkerade många chaufförer sina lastbilar och lät plogen vila. Undrar om en läkare vid en kris på sitt sjukhus skulle titta på klockan, stämpla ut och gå hem?

Regler finns av en anledning och ska förstås följas. Men ibland måste man, med viss eftertänksamhet, kunna göra undantag. Ingen kan ju försörja sig på att köra plogbil. Det är ett extrajobb. Och vill vi ha hjälp av chaufförer med rutin, måste det vara möjligt för dem att köra utan att bli bötfällda.

Och i morse uppgav Radio Stockholm att avgifter på dubbdäck, enligt ny forskning, skulle rädda livet på 40 Stockholmare. Statistiskt sett. Jag tycker vi ska stoppa alla pensionsutbetalningar till politiker som inte uppnått pensionsålder och använda de pengarna till att höja sjuksköterskornas löner till minst 24 000 - helst mer. Då skulle vi lösa krisen på svenska sjukhus och förmodligen rädda fler än 40 personer till livet. Och så ger vi viss dispens från körtidsreglerna till snösvängen.

Den "svenska modellen" ter sig ibland aningen stelbent.

Hörde nyligen att polisen vill fälla för fortkörning också när överträdelsen bara handlar om några kilometer för fort.

Statistiskt kan man bevisa att om man då sänker genomsnittshastigheten så minskar antalet olyckor.

Det är lite grand att sila mygg och svälja kameler. Visst är det sant – för fort är för fort. Men att sätta in stora resurser på att sätta åt spillkilometrar låter för mina öron lite galet.

I så fall är det bättre om polisen i stället satsade resurser på att övervaka avståndet mellan bilarna, slalomkörning, körning i kollektivkörfält, aggressivt körbeteende och hastigheten vid 30 och 50. Många har bara ett läge på gaspedalen. 60-70 oavsett var man kör. Korkat!

Nu i morse inträffade återigen en sådan där totalt vansinnigt dum olycka i den så kallade kaffebacken på Värmdöleden utanför Stockholm.

Sex bilar inblandade, tydligen en allvarligt skadad. Varje dag ser jag bilister som ligger som i ett tåg, knappt något avstånd. Jag råkar själv ut för dessa ”rövslickare” då och då. Vi har också alla dessa osäkra bilister som inte kör en kilometer för fort, gärna långsammare, men med minimala avstånd. Vad är det för mening med att hålla sig inom lagens råmärken när det gäller hastighet om man ligger på tok för nära bilen framför?

För övrigt anser jag att telefonhantering utan röststyrning vid bilkörning är direkt olämpligt!

Många olyckor beror på för korta avstånd och kanske då i kombination med körfältsbyten.

Tre cylindrar i en ganska stor och nästan 1,7 ton tung suv. Kan det verkligen fungera?

Vi har testat Volvos billigaste suv-modell, nya XC40 T3. Den drivs av en 1,5-liters trecylindrig bensinturbo på 156 hk. Växellådan är manuell och enbart framhjulsdrift erbjuds.

Som jämförbilar till Volvon valdes Volkswagen T-Roc och Mitsubishi Eclipse Cross – båda med bensinmotorer, framhjulsdrivning och manuella växellådor.

Tanken bakom testet var att utreda hur de tre märkenas billigaste suvar fungerar att leva med. Det är ju bilar som kanske kan vara intressanta alternativ för den som gillar karossformerna och den höga sittpositionen, men inte behöver biltypens övriga egenskaper.

Vilken av de tre budget-suvarna som föll testlaget mest på läppen berättas dock inte här, utan i först i nästa nummer (16) av papperstidningen som kommer ut alldeles snart. 

Men att alla tre går att leva med, det kan vi avslöja redan nu… 

Prenumeranter får alltid Vi Bilägare en vecka innan den når butikerna. Läs mer om prenumeration här!
 

Det hade ju varit enkelt att orda något om de omfattande spar- och omdirigeringsplaner GM presenterade i veckan. Om fabriksnedläggningar, om en (som vanligt) tvärarg amerikansk president och om vådan av att producera dåliga bilar av fel sort i fel tid.

Men så såg jag att Michael Paul Smith nyligen avlidit. Då får de här raderna och denna plats desto hellre tillägnas honom och hans gärning, för maken till skicklig konstnär inom sitt speciella gebit har knappast funnits.

Michael Paul Smith skapade med hjälp av sin fantasi, sin modellbilsamling, en lampa, en kamera och egenhändigt konstruerade byggnader miniatyrer av typiskt amerikanska småstadsscenerier. Han kallade staden Elgin Park och med hjälp av länken nedan borde du, om du har det minsta barnasinne kvar, kliva in i den och bara storögt förundras.
Trevlig helg, alla läsare!

www.visitelginpark.com