Monumental smäll i Volvos miljardlabb

Alla som tar körkort drillas numera hårt i ämnet riskmedvetenhet.

Frågan är ändå om inte det effektivaste sättet att skapa riskmedvetenhet vore att skicka alla körkortsaspiranter till Volvos krocksäkerhetscentrum i Göteborg.


Det börjar med att den ordinarie belysningen tonas ned. Sedan tänds de extremt starka lampor som lyser upp själva mötesplatsen där krocken ska äga rum inom några ögonblick.

Därefter kommer ljudet - ungefär som en ovanligt tystgående spårvagn - när bilarna skjuts i väg på sina respektive banor.

Plötsligt dyker de orangemålade bilarna upp i ljuskäglan från varsitt håll och mindre än en sekund senare har de förvandlats till skrot.

Ljudet av en kollision är svårt att glömma, på samma gång dovt och brutalt. En bit av en stötfångare eller någon annan svåridentifierad bildel svirrar runt några varv på golvet ett par sekunder innan allt åter är tyst och stilla.

Stående på läktaren en våning upp - på säkert avstånd och bakom skyddande glasrutor - tvivlar ingen på att en frontalkrock är något man vill undvika.

Krockkuddar, karosser med gedigna säkerhetszoner och alla EuroNCAP-poäng i världen kan inte mildra det faktum att två bilar som kolliderar är brutalt, omskakande och rejält obehagligt. Även sett från en läktare i ett krocktestlaboratorium.

I verkligheten blir en olycka av den här digniteten knappast mer än en förstorad notis i lokaltidningen.

Den smäll vi fått bevittna just idag var en minutiös kopia av en verklig olycka som inträffade utanför Göteborg hösten 2009.

I en svag kurva på en ordinär svensk landsväg möttes en Volvo V70 av 2009 års modell och en V70 från 1997. Av någon anledning kom den sistnämnda bilen över på fel sida och körde med 10-15 graders vinkel in i den nyare Volvon där en barnfamilj färdades.

Hastighetsgränsen var 70 km/tim, men olycksbilarna färdades "bara" i 62 respektive 58 km/tim vilket i praktiken är så fort som många kör i stadstrafik. Hur ska då inte en frontalkollision i 90 km/tim se ut?

När Volvo-personalen städat upp den värsta röran på krocktestgolvet får vi - ett hundratal journalister från världens alla hörn - komma ned och detaljstudera bilvraken.

Inte bara de laboratoriekrockade, utan även de två bilar som var med i den verkliga olyckan och som dittills stått gömda under presenningar lite längre bak i lokalen. Då framstår vidden av en tämligen ordinär, svensk bilolycka ännu tydligare.

Ur Volvos informationsmaterial saxar vi följande fakta om olyckan: "Den ena bilen var en Volvo V70, årsmodell 2009. Bilen kördes av en 39-årig man. På passagerarplatsen i framsätet satt en 36-årig kvinna och till höger i baksätet var parets ettårige son fastspänd i en bakåtvänd barnstol. Båda föräldrarna var bältade. Kvinnan i framsätet hade en bärbar dator i sitt knä.
Den andra bilen var en Volvo V70, årsmodell 1997. Bilen kördes av en 42-årig man och på passagerarplatsen fram satt hans 20-årige son. Båda använde säkerhetsbälte."

Vidare ur informationstexten:"Skador Volvo V70 -09: Båda de åkande i framsätet skadades lindrigt. Mannen på förarplatsen fick sträckningar i nacke, skrapsår på höger knä och ont i höger fotled. Kvinnan på passagerarplatsen fick blåmärken i ansiktet, sår på näsan, hjärnskakning, mindre tandskador och skrubbsår på bägge höfterna. Den ettårige sonen klarade sig med ett par blåmärken på låren."

"Skador Volvo V70 -97: Föraren i den äldre bilen fick allvarliga skador i form av frakturer på revben, bröstben och vänster fot. Han är i dag återställd och arbetsför. Den vuxne sonen på passagerarplatsen fick lindriga skador: sår i ansiktet, blåmärken på arm och knä. Fronten på den äldre bilen deformerades kraftigt vid krocken. Inträngningen i kupén påverkade både ratt, instrumentbräda och golv. Bältesförsträckarna och förarens krockkudde löstes ut. Bilen var inte utrustad med krockkudde på passagerarplatsen."

Kontentan är att båda bilarna klarade att skydda passagerarna hyggligt, men skillnaderna var ändå påtagliga mellan den nyare och den äldre bilen.

Det är intressant kunskap och vittnar om att utvecklingen tagit stora steg.

Men den nyttigaste insikten är att även en olycka där ingen dödas eller skadas allvarligt är vidrig för de inblandade.

Tidningsnotisen dagen efter olyckan riskerar att avdramatisera en händelse som
ofta är livsavgörande.

Syftet med Volvos miljarddyra säkerhetscentrum är att skapa säkrare bilar för framtiden och det vore naturligtvis ogörligt att låta alla svenska körkortsaspiranter uppleva krocktester i Göteborg. Men den bilförare finns rimligen inte som inte kör lugnare hem efter att ha bevittnat en frontalkollision "live".