Vi Bilägares Projekt 205 var på väg att bli en snabb framgångssaga. Endast kontrollbesiktningen var kvar, en ren formalitet. Men ibland går inte allt som man vill - vilket framgår i del två av Håkan Bäcklunds reportage.
- Den startar så fort man vrider om nyckeln och går som en klocka.
Ingemar Brandt och Mikael Karlsson på Haga Bil&Lack i Ã-sterfärnebo var rätt nöjda när de visade upp Vi Bilägares Peugeot 205 Junior efter tre veckors omvårdnad.
Nu var det bara kontrollbesiktningen kvar, en ren formalitet. Inte.
Förra ägaren, Charlotta Mörk i Kävlinge, ställde av 205:an i höstas eftersom den blev opålitlig i regnväder. Den strejkade helt enkelt i blöta. Nytt fördelarlock, rotor och nya tändstift löste det problemet.
På väg hem till Stockholm körde vi in i värsta skyfallet söder om Uppsala och det regntestet klarade Peugeoten med glans. Bråttom var det också, en tid hos Svensk Bilprovning var bokad och det stod klart redan halvvägs mot Stockholm att det skulle bli kärvt att passa tiden.
Det är tidskrävande att passera Stockholms innerstad i fredagsrusning. Dessbättre hade ovädret det goda med sig att flakbilarna med studenter regnade bort. Men fort gick det inte och redan vid infarten till Stockholm var tiden ute. Otryckbara ramsor fyllde den lilla kupén, pulsen steg, svetten bröt fram; en missad besiktningstid kan betyda veckors väntan på en ny.
Två mil från målet fick ett samtal till Bilprovningen i Nacka hjärtat att klappa i lugnare takt:
- Vi tar in sista bilen om en halvtimme, sa stationschefen. Men kom ni, vi väntar.
Aldrig aktuellt
Det är vad jag kallar kundservice! Fem minuter före stängning rullade vi in i testhallen där Greger Burstrand stod beredd.
- Det här ser ju att vara en riktig pärla, var hans spontana första intryck.
Jag nickade mot fotograf Per Hammarsjö och bad honom förbereda bilden när besiktningsmannen gjorde tummen upp.
Det blev aldrig aktuellt att ta den bilden.
1989 var nämligen inte bara tillverkningsåret för vår Peugeot utan också första året då nytillverkade bilar skulle förses med katalysator och avgasprov göras vid kommande besiktning.
Det var där 205:an stupade hos Bilprovningen. Den var i den här situationen, trots sina 20 år på nacken, ett år för ny.
För höga CO- (koloxid) och HC-värden (kolväte). CO ska vara under 0,5, vår bil hade 2,0 - HC ska vara under 100, Pegan hade 135.
Men, kanske ändå… Det var svårt att inse att loppet var kört. Bilprovningen hade ju verkat så positiv till bilen och dess skick. Men när Greger Burstrand printat ut protokollet fick vi det dystra beskedet svart på vitt:
"Fordonet har underkänts vid kontrollbesiktning. Ny kontrollbesiktning måste utföras. Utförs inte besiktningen senast 2009-07-13, inträder körförbud."
I skrivande stund finns vår Peugeot 205 Junior hos Peugeot-verkstan i Sätra. Provmätningar visar att det inte blir någon skillnad i mätvärdena med och utan lambda-sond. Alltså har jakten på en sådan inletts. Fortsättning följer.
Ett skinande praktexemplar
Men timmarna före besöket hos Bilprovningen - vilka drömmar om en success-story! Vi hade lämnat en bil hos Haga Bil & Lack som var i behov av service, reparationer, byte av delar, tekniska justeringar, lackering och polering.
Tre veckor senare hämtade vi ett skinande praktexemplar av en 20 år gammal bil och det var dags för första riktiga provkörningen sedan inköpet. För egen del var känslan extra speciell när jag satte nyckeln i tändningslåset eftersom det innebar världspremiär. Jag hade aldrig tidigare kört just en Peugeot 205.
- Den är nog i så bra skick en sån här bil kan vara, sa Ingemar Brandt medan Mikael Karlsson torkade rent gummilisterna från rester av polermedlet.
Den första känslan var nybil à la -89. Fast stolstoppning, inget glapp i styrleder, lagom styv och mjuk i fjädringen och en motor vars fräschör förvånade. 60 hästar som inte direkt kändes vilda men som absolut var arbetsvilliga.
Njuter av motorns sång
Lite svårare var det däremot att komma överens med koppling och den långslagiga växellådan. Framför allt ettan och backen trilskades en del. Jag kan förstå att första ägarinnan, Elsa Eriksson, tvingades till ett kopplingsbyte. Det är inte alldeles självklart var dragläget infinner sig.
Tankmätaren pendlade mellan knapp kvarts tank och noll så första åtgärden fick bli fylla på så snart som möjligt. 37 liter gick det ner i 50-literstanken.
Mot Stockholm! Kollade blinkers - funkade åt båda håll. Vindrutetorkarna? Jajamensan, även den bakre. Spolaren sprutade. Livet lekte.
Sidospeglarna hade jag ställt in för hand före avfärd. Utifrån, som sig bör på en riktig bil som inte besväras av krånglande elspeglar och elhissar. Vev fungerar alltid.
Radio? Nej, i den här bilen njuter man av 1,4-litersmotorns sång, alldeles lagom ackompanjerad av ljudet från 145/80-profildäcken mot asfalten. En perfekt ljudkalibrering.
Skulle man trots allt någon gång vilja installera en ljudanläggning så har tillverkaren tänkt även på det. Högtalare finns förmonterade i dörrarna och antennen sitter på plats på taket.
Sikten framåt, åt sidorna och bakåt kan bara beskrivas med ett ord: perfekt.
Det var därför med spänd förväntan jag åtog mig att skjutsa biltestreportrarna Schultz och Wahlström när det skulle hämtas splitter nya testbilar. Vad skulle väl inte dessa experter utbrista i!
- Stolen går inte att sänka. Takhöjden här bak är väldigt låg. Va, har den ingen radio? Kupéfläkten skramlar. Inredningen är lite plastig.
Så där gick dom på. Jag bet ihop och tänkte: säger dom mugghållare så får dom ta bussen till Rissne.
Vid ett besök hos Thomas Wid-ström på Rostskyddsmetoder AB strax efteråt möttes 205:an av tillbörlig respekt och beundran.
Thomas avslutade inspektionen med att sammanfatta sina intryck ur rosthänseende så här:
- Den är i utomordentligt skick. Det blir högsta betyg, en femma, om man tar hänsyn till hur gammal den är.
- Peugeot var inte dåliga på rostskydd den här årgången - man hade exempelvis redan bränsletank i plast - men den här är dessutom rostskyddsbehandlad och har fått innerskärmar i plast monterade fram. Bilen är i princip rostfri. Jag är imponerad.
Icke desto mindre, bilen står på verkstad för att klara ombesiktningen. Det är oroväckande tyst från Peugeot-verkstan i Sätra…
UPPDATERING KRING PROJEKT 205
Peugeoten är körklar! Precis när den här tidningen var klar att skickas till tryckeriet fick vi beskedet.
En ny Lambda-sond från Peugeots huvudlager i Strängnäs gjorde susen. CO-värdet mättes upp till 0,1 (ska vara max 0,5) och HC till 0,38 (ska vara max 100) på Bilprovningen i Sätra.
Ingemar Brandt och Mikael Karlsson på Haga Bil&Lack i Ã-sterfärnebo var rätt nöjda när de visade upp Vi Bilägares Peugeot 205 Junior efter tre veckors omvårdnad.
Nu var det bara kontrollbesiktningen kvar, en ren formalitet. Inte.
Förra ägaren, Charlotta Mörk i Kävlinge, ställde av 205:an i höstas eftersom den blev opålitlig i regnväder. Den strejkade helt enkelt i blöta. Nytt fördelarlock, rotor och nya tändstift löste det problemet.
På väg hem till Stockholm körde vi in i värsta skyfallet söder om Uppsala och det regntestet klarade Peugeoten med glans. Bråttom var det också, en tid hos Svensk Bilprovning var bokad och det stod klart redan halvvägs mot Stockholm att det skulle bli kärvt att passa tiden.
Det är tidskrävande att passera Stockholms innerstad i fredagsrusning. Dessbättre hade ovädret det goda med sig att flakbilarna med studenter regnade bort. Men fort gick det inte och redan vid infarten till Stockholm var tiden ute. Otryckbara ramsor fyllde den lilla kupén, pulsen steg, svetten bröt fram; en missad besiktningstid kan betyda veckors väntan på en ny.
Två mil från målet fick ett samtal till Bilprovningen i Nacka hjärtat att klappa i lugnare takt:
- Vi tar in sista bilen om en halvtimme, sa stationschefen. Men kom ni, vi väntar.
Aldrig aktuellt
Det är vad jag kallar kundservice! Fem minuter före stängning rullade vi in i testhallen där Greger Burstrand stod beredd.
- Det här ser ju att vara en riktig pärla, var hans spontana första intryck.
Jag nickade mot fotograf Per Hammarsjö och bad honom förbereda bilden när besiktningsmannen gjorde tummen upp.
Det blev aldrig aktuellt att ta den bilden.
1989 var nämligen inte bara tillverkningsåret för vår Peugeot utan också första året då nytillverkade bilar skulle förses med katalysator och avgasprov göras vid kommande besiktning.
Det var där 205:an stupade hos Bilprovningen. Den var i den här situationen, trots sina 20 år på nacken, ett år för ny.
För höga CO- (koloxid) och HC-värden (kolväte). CO ska vara under 0,5, vår bil hade 2,0 - HC ska vara under 100, Pegan hade 135.
Men, kanske ändå… Det var svårt att inse att loppet var kört. Bilprovningen hade ju verkat så positiv till bilen och dess skick. Men när Greger Burstrand printat ut protokollet fick vi det dystra beskedet svart på vitt:
"Fordonet har underkänts vid kontrollbesiktning. Ny kontrollbesiktning måste utföras. Utförs inte besiktningen senast 2009-07-13, inträder körförbud."
I skrivande stund finns vår Peugeot 205 Junior hos Peugeot-verkstan i Sätra. Provmätningar visar att det inte blir någon skillnad i mätvärdena med och utan lambda-sond. Alltså har jakten på en sådan inletts. Fortsättning följer.
Ett skinande praktexemplar
Men timmarna före besöket hos Bilprovningen - vilka drömmar om en success-story! Vi hade lämnat en bil hos Haga Bil & Lack som var i behov av service, reparationer, byte av delar, tekniska justeringar, lackering och polering.
Tre veckor senare hämtade vi ett skinande praktexemplar av en 20 år gammal bil och det var dags för första riktiga provkörningen sedan inköpet. För egen del var känslan extra speciell när jag satte nyckeln i tändningslåset eftersom det innebar världspremiär. Jag hade aldrig tidigare kört just en Peugeot 205.
- Den är nog i så bra skick en sån här bil kan vara, sa Ingemar Brandt medan Mikael Karlsson torkade rent gummilisterna från rester av polermedlet.
Den första känslan var nybil à la -89. Fast stolstoppning, inget glapp i styrleder, lagom styv och mjuk i fjädringen och en motor vars fräschör förvånade. 60 hästar som inte direkt kändes vilda men som absolut var arbetsvilliga.
Njuter av motorns sång
Lite svårare var det däremot att komma överens med koppling och den långslagiga växellådan. Framför allt ettan och backen trilskades en del. Jag kan förstå att första ägarinnan, Elsa Eriksson, tvingades till ett kopplingsbyte. Det är inte alldeles självklart var dragläget infinner sig.
Tankmätaren pendlade mellan knapp kvarts tank och noll så första åtgärden fick bli fylla på så snart som möjligt. 37 liter gick det ner i 50-literstanken.
Mot Stockholm! Kollade blinkers - funkade åt båda håll. Vindrutetorkarna? Jajamensan, även den bakre. Spolaren sprutade. Livet lekte.
Sidospeglarna hade jag ställt in för hand före avfärd. Utifrån, som sig bör på en riktig bil som inte besväras av krånglande elspeglar och elhissar. Vev fungerar alltid.
Radio? Nej, i den här bilen njuter man av 1,4-litersmotorns sång, alldeles lagom ackompanjerad av ljudet från 145/80-profildäcken mot asfalten. En perfekt ljudkalibrering.
Skulle man trots allt någon gång vilja installera en ljudanläggning så har tillverkaren tänkt även på det. Högtalare finns förmonterade i dörrarna och antennen sitter på plats på taket.
Sikten framåt, åt sidorna och bakåt kan bara beskrivas med ett ord: perfekt.
Det var därför med spänd förväntan jag åtog mig att skjutsa biltestreportrarna Schultz och Wahlström när det skulle hämtas splitter nya testbilar. Vad skulle väl inte dessa experter utbrista i!
- Stolen går inte att sänka. Takhöjden här bak är väldigt låg. Va, har den ingen radio? Kupéfläkten skramlar. Inredningen är lite plastig.
Så där gick dom på. Jag bet ihop och tänkte: säger dom mugghållare så får dom ta bussen till Rissne.
Vid ett besök hos Thomas Wid-ström på Rostskyddsmetoder AB strax efteråt möttes 205:an av tillbörlig respekt och beundran.
Thomas avslutade inspektionen med att sammanfatta sina intryck ur rosthänseende så här:
- Den är i utomordentligt skick. Det blir högsta betyg, en femma, om man tar hänsyn till hur gammal den är.
- Peugeot var inte dåliga på rostskydd den här årgången - man hade exempelvis redan bränsletank i plast - men den här är dessutom rostskyddsbehandlad och har fått innerskärmar i plast monterade fram. Bilen är i princip rostfri. Jag är imponerad.
Icke desto mindre, bilen står på verkstad för att klara ombesiktningen. Det är oroväckande tyst från Peugeot-verkstan i Sätra…
UPPDATERING KRING PROJEKT 205
Peugeoten är körklar! Precis när den här tidningen var klar att skickas till tryckeriet fick vi beskedet.
En ny Lambda-sond från Peugeots huvudlager i Strängnäs gjorde susen. CO-värdet mättes upp till 0,1 (ska vara max 0,5) och HC till 0,38 (ska vara max 100) på Bilprovningen i Sätra.
Relaterade bildspel
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Dom där modellerna mitt-emellan gamla förgasarmotorer och riktiga "äkta" med insprut och kat är inte så kul att få i ordning om det strular till sig. Oftast multum med slangar runt ventiler, förgasare och sensorer med på åldern höst, diskutabel funktion. Slangarna gamla spruckna ofta med omärkbara men saboterande läckage..
Lycka till !
I princip rostfri efter 20 år! Sålde min Peugeot 605 16 år gammal och rostfri! Hade inte bättrat minsta stenskott på 14 år! Sådan rostfrihet har jag inte sett på Volvo, japanska eller tyska bilar (kanske Audi)
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.