Nästa artikel
Claes räddade Saabmuseet
Reportage

Claes räddade Saabmuseet

Publicerad 5 april 2012 (uppdaterad 5 april 2012)
Saabmuseet i Trollhättan var dödsdömt i den stora konkursen men räddades i sista stund. Hur gick det till? Vi Bilägare letade efter den okände hjälten och hittade honom en trappa ner på OK-förlaget, på tidningen Klassikers redaktion.

Tyst diplomati är en svår konst, fråga tjänstemännen på utrikesdepartementet! Det gäller att handla konstruktivt och hitta kreativa lösningar under svår yttre press – utan att bränna broar genom att hovera utåt.

Claes Johansson, redaktör på Klassiker och med ett Saabhjärta som bultar hårdare än de flestas, slets mellan hopp men mest förtvivlan när det stod klart att kronofogden skulle utmäta den unika bilsamlingen i museet.

När det gick upp för honom att det inte fanns någon plan B för att rädda museet, vändes förtvivlan i ren ilska. Tiden för anbud gick ut en fredag i slutet av januari och allt hopp såg ut att vara ute.

Claes Johansson satte sig och skrev en svavelosande debattartikel om denna skandal för tidningen Expressen. När han var klar med den kom beskedet: Saab AB, försvarskoncernen, och Trollhättans kommun hade lagt det högsta budet på den kompletta samlingen bestående av 120 bilar. Saab AB stod för åtta miljoner och Trollhättans kommun för 20 varav Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenberg donerat sex miljoner.

Saabmuseet var räddat och debattartikeln hamnade i stora arkivet, opublicerad. Det var till stor del hans egen förtjänst. Många lyckliga slut har en okänd hjälte, så även detta och han heter alltså Claes Johansson.

För, parallellt med en växande vrede lyckades Claes utnyttja adrenalinet till att även fundera på om det ändå inte fanns ett sista halmstrå. Vem skulle ha intresse, kontakter och resurser att rädda museet?

– Wallenberg var det självklara svaret på den frågan, säger han. Där finns en djup historisk koppling till Saab parad med en känsla för att vårda bestående värden.

Så Claes Johansson skickade ett mejl till Peter ”Poker” Wallenberg Jr, lyckligtvis själv stor bilentusiast och ordförande i FAM, företaget som förvaltar Wallenbergsstiftelsens 50 miljarder kronor. Kunde han göra något för att förhindra förskingringen av ett stort stycke svensk bilhistoria?

Detta skedde knappt två dygn innan anbudstiden skulle gå ut den 20 januari.

Poker Wallenberg tog budskapet till sig och bestämde sig för att agera. Han vidarebefordrade mejlet till medlemmar i Wallenbergsläkten, andra tänkbara aktörer med intresse för att bevara museet, Trollhättans kommun förstås och Saab AB. Och så fick den här historien ett lyckligt slut, museet var räddat i allra sista stund.

Claes Johansson:

– Jag gjorde mig inga illusioner om att det skulle lösa sig men kände att jag inte kunde se mig själv i ögonen om jag inte hade gjort allt jag kunnat. Det var för att freda mig själv och mitt samvete som jag agerade.

– Precis som alla andra hade jag varit passiv fram till att det stod klart att mu-seets samling faktiskt skulle skingras.

– Alla vaknade för sent och verkade tro och hoppas att det skulle ordna sig, att någon skulle träda in och rädda museet.

Claes Johansson kände till att Poker Wallenberg var både bil- och Saabentusiast.

– Jag skrev ett mejl till Poker en eftermiddag och fick svar morgonen därefter.

Ur mejlet till Wallenberg: ”Kan familjen Wallenberg genom Investor på något sätt, i denna panikens skälvande stund, agera? Diskret gissar jag, men vore det möjligt? Goodwill-vinsterna är uppenbara. Sverige, nu när vi mist Saab, skulle inte kännas fullt så fattigt om museet fick bli kvar.”

– När beskedet kom att museet var räddat fick jag en glädjechock. Det hade ju varit så nära att gå förlorat.

– Museet hamnade i skuggan av den stora konkursen. 120 museibilar var en liten fråga i jämförelse med att flera tusen jobb skulle försvinna.

Men Claes Johansson ser också en annan orsak till att Saabmuseet var så nära att ödeläggas.

– Bilkulturhistoria har inte så hög status. Det anses inte kulturbärande på samma sätt som exempelvis konst.

Slutet gott, allting gott?

– Den här lösningen är så optimal som den kan bli. Och en väldigt positiv bieffekt av hela den här historien är att Saabmuseet numera är ett av världens mest kända bilmuseer. Det borde kunna locka en hel del extra besökare.

Fotnot: I nästa nummer av tidningen Klassiker, nr 3, kan du läsa mer om hur Saab-museet räddades. Läs också www.klassiker.nu.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#b • Uppdaterat: 2012-04-09 19:03
Swenssons

UNDERBART!
Jag kommer att åka och besöka museet i maj månad. Är det fortfarande ingen som vet nått om vi "skribenter och allmäntyckare" ska ses nånstan i vår / sommar? Varför inte vid - i - SAAB museet?

#c • Uppdaterat: 2012-04-10 12:02
Peter i Sydney

5 maj kommer i alla fall jag även om ingen annan kommer. Hyr bil ¨Polo eller liknande¨står det i kontraktet.

#d • Uppdaterat: 2012-04-10 12:06
saabnisse

Jes, Scania har ju inte haft något med Malmö att göra sedan 1921 då de flyttade till Södertälje.
Men jag tycker att det ligger något i Peters idé, men jag tror att det tyvärr är ogenomförbart.
När det gäller industrihistoria är tyvärr intresset hos våra ofta självutnämnda kulturförståsigpåare väldigt lågt.
Annat är det när det gäller stenknivar och flintspetsar som vi förmodligen har mest i världen av.
De kräver ju inte heller så mycket tankemöda för att förstå funktionen.

Men jag tror inte du behöver vara rädd för VW-hatare, det finns minst lika många Toyotahatare och för all del även Saabhatare.
Det får man ta som en eloge, man har ju ändå åstadkommit något!
Jag hoppas att jag kan komma till den 5:e och titta på ditt landsvägslok.

I dag är f.ö. sista dagen att lämna bud på Saabs konkursbo, jag hoppas att mitt bud räcker? ;o\

#e • Uppdaterat: 2012-04-11 09:58
saabnisse

Javisst Jes, visst finns ett Scaniamuseum i Södertälje
Kolla den här vackra filmen
http://www.youtube.com/watch?v=IZ9IX4Oa9os

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.