En Saab herrgårdsvagn puttrar förbi på gatan i Dresden. Det är helt obegripligt hur den hamnat här i de östra delarna av Tyskland. Kan verkligen någon ha köpt den här i slutet av 1960-talet? Jag har svårt att tänka mig att Saab hade någon återförsäljare i Östtyskland, men vad vet jag. Konstigare saker har väl hänt, men sannolikt är det en entusiast som tagit hit bilen som sannerligen är en udda fågel bland den i övrigt sprillans nya tyska bilparken. Av Trabanterna syns inte ett spår.
Jag är här och spelar med Nisse Landgren som också han är född på 1950-talet och vi hemfaller genast åt tunga nostalgiska bilminnen. Hans tillbakablickar är från Degerfors, mina från Lycksele men de är i stort sett identiska. Sverige var sig likt i alla landsändar även då.
Det är i barndomen man formar sin uppfattning om livet och den följer med som ett referensbibliotek för det mesta man upplever senare. Man går genom tillvaron med en känsla av att det trots allt var lite bättre förr, och lite är det ju faktiskt så. Den första upplevelsen av att fiska, gå på bio eller sitta i baksätet på en bil på väg till sommarstugan är ju alltid störst. Det finns inget som kan förhöja en upplevelse som bristen av erfarenhet.
Nisses pappa Karl-Erik köpte en röd Saab, en tvåtaktare. I vår familj blev det en grön, också tvåtaktare, men herrgårdsvagn. Precis en sådan som vi ser på gatan i Dresden.
Anledningen till att vi slog till på en sådan "stor bil" var att min pappa behövde rullstol och den krävde lite extra bagageutrymme. Dessutom vill jag minnas att vi fick bidrag från landstinget för vårt inköp. När jag ser den modellen i dag förbluffas jag över hur liten den är. Benämningen herrgårdsvagn med den storleken är komisk och jag kan i dag inte begripa hur vi fick plats med oss fyra och semesterpackningen. Baksätet kändes som en enorm soffa där jag och min syster fick plats med alla lekar och när det blev längre sträckor kunde vi sträcka ut oss och sova.
I dag är det annorlunda och jag undrar hur en lång bilresa känns för mina mindre barn, sju och fyra år. De sitter fastspända hela vägen, men å andra sidan bjuds det underhållning från olika dataskärmar, spel på iPhones och urvalet av filmer är i stort sett obegränsat. Många bilar har en liten tv-skärm infälld i nackstödet för att de små ska hålla sig lugna. Det är bra, och dåligt. Precis som de flesta nya elektroniska uppfinningar uppmuntrar de till att vi ska vara för oss själva och slippa umgås. Vi vuxna tvingas inte hitta på lekar och sånger i bilen för att hålla ledan stången och vi vill helst att barnen ska sitta tysta, gärna sova hela vägen.
Det är synd. När annars är familjen, eller vilket gäng du vill, samlat och har en chans att ostört umgås under några timmar utan att disk, tvätt och email tar all tid?
När jag tänker på de lekar och sånger vi sysselsatte oss med blir jag nyfiken på hur det en gång lät i baksätet i USA, Belgien, Japan eller just här i Saaben i Dresden.
Alla länder borde rimligen ha sin uppsättning av "Alla fåglar kommit re’n", (tvåstämmigt). "Fru Musika" eller "Tre små kineser spelte klarinett" (märklig låt förresten…).
Kanske ett uppslag till en handbok i långresor: "Sånger från baksätet". Det skulle nog behövas.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Ja lite märkligt är det nog hur kombitraditionen uppstod.
Vill minnas att de flesta bilar var utav sedanmodell då jag växte upp och då hörde man inget om problemet med avsaknaden utav plats trots att de flesta bilarna var betydligt mindre än idag.
Skulle vara kul att veta när trenden började vända,..alltså när Sverige blev kombilandet nr1
En gissning ifrån min sida är nog att det var så sent som i slutet på -90 talet eller i början på -2000 talet då Volvo tog bort S70 ur sortimentet.
Det var nog ett klokt beslut för inte har det sålts så många S80 efter det i heller.
Nu ser vi en annan variant där det inte spelar någon roll om det finns någon plats i bilen eller inte,....men det skall vara en kombi ändå!
Undrar som sagt hur det blev så här och hur tusan fick man in så mycket folk i en bubbla ?( och varför försökte man ens?) :)
Det roliga är ju att det här var en "stor familjebil" den var ju sjusitsig!
De som satt på tredje raden åkte ju baklänges och inte var det så värst rymligt, men det är det ju inte idag heller på de flesta sjusitsiga.
Här var det ändå relativt enkelt att ta sig i och ur.
Vi hade ett flertal 95 som tjänstebilar inom "Flyget" (tyvärr inte tvåtakt) och jag vet att jag flera gånger retade mig på att taket var så smalt att man fick en känsla av att ha huvudet ända in på sidrutans överkant.
En känsla som kom tillbaka på Audi A4 decennier senare!
Instämmer med Mistro att det nog var ganska sent som kombi blev "det enda alternativet" som familjebil i Sverige.
Om man ser till Volvos försäljning i Sverige på den tiden (1970-tal till ca 2000) :
På 1970-talet så var ju 2-dörrars sedanen 142/242 en vanlig familjebil (trots att både 144/244 och 145/245 fanns).
Första halvan av 1980-talet såldes ju Volvo 244 i fler exemplar i Sverige än Volvo 245.
Andra halvan av 1980-talets Volvo 740 och 1990-talets 850/940 är sedan-varianterna vanliga som familjebilar (trots att nu var även 745/945 och 855 vanliga som familjebilar).
Precis som Mistro nämner så skedde en brytning då S80 kom, den har aldrig varit speciellt känd som vanlig familjebil.
I Södra Europa är kombi inte alls en så vanlig syn som i Sverige. De flesta klarar sig med en sedan eller halvkombi. Det beror nog på att man oftast får större prylar hemlevererade av butiken och att det är billigare att ta hjälp av hantverkare som själva transporterar verktyg och material. Man behöver vanligen inte mer plats där bak än att hunden (ofta en mindre modell) får plats.
Kan det ha att göra med att många svenskar har egna hem/sommarstugor som ständigt ska renoveras/byggas om! När vi hade torp så hade vi alltid kombin packad till bristningsgränsen!
Här en nostalgisk reklamfilm om den här bilen som idag är värd fantasisummor i bra skick
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=fGdONV5gSMY
Och här visserligen inte samma bil, men när man hör Eric C förklara vad som är speciellt med bilen får man nästan tårar i ögonen
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=yE-aFKLcxmE#!
Att kombi är så vanligt skulle kunna bero på att sedanerna är rätt kassa på att lasta nu för tiden. Om man tittar på en 240 eller 740 så är det ju verkligen bara lasthöjden som skiljer i princip. Titta på bageluckan på en ny S60 så är det lätt att förstå varför folk köper V60 istället. Skit samma hur många liter det är, man får ju knappt in handen. Även gamla S60 hade en rätt liten öppning kontra bilens storlek. Man kanske får in prylarna, men det är med visst tråcklande.
Nu är väl S60 ett extremfall ifs. Men minns att i min Mazda6'a (som ändå hade en rätt bred lucka) så var det med viss tankekraft jag lyckades forsla mina RC-flygplan tex. Hade varit 100 gånger enklare med en kombi (eller halvkombi!).
Skönt att kunna slänga in golfbag med hjulställning och allt utan att behöva sära på det. När kombin behövs är det guld värt att man har en även om man kanske inte utnyttjar utrymmet varje dag.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.