Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
När det nya coronoaviruset sprids som en löpeld över världen innebär det en rejäl krokbensläggning för bilindustrin.
Under slutet av februari meddelade flera biltillverkare att man hade problem med underleverantörer som inte kunde skicka delar och ett par veckor senare stängdes många av de egna fabrikerna ner.
Informationschefer på många drabbade bolag talade initialt om minimal påverkan, men tämligen snart slöt alla upp bakom bolagens skrikande ekonomer. I dag är det ingen som tvivlar på att spridningen av det nya coronaviruset utgör en av de största prövningarna på länge.
I slutet av mars är antalet stängda anläggningar över världen stort. Många tilllverkare har varslat och permitterat stora delar av personalstyrkan och i flertalet fabriker (bland annat hos Volkswagen, Toyota, Fiat, Volvo och Renault) står det i skrivande stund helt stilla.
Investeringar har frusits, utvecklingsprojekt har lagts på is och i styrelserummen arbetar man frenetiskt med att skapa någon form av uppfattning om vad som finns runt hörnet. ACEA:s (European Automobile Manufacturers’ Association) generaldirektör Eric-Mark Huitema kallar krisen för ”den värsta som någonsin drabbat bilindustrin”.
Vad de närmaste månaderna har att bjuda på är naturligtvis omöjligt att säga något om. Med en hårt ansatt privatekonomi, hög arbetslöshet och mängder med småföretag under nedläggningshot vet ingen när återhämtningsarbetet kan starta. Bilhallarna gapar tomma och de som funderar på att lägga en order är lätträknade.
Vissa talar om kraftiga svängningar i prisbalansen mellan nytt och begagnat, men även om prisras rent generellt. Med skatter som gynnar nytt och rent och straffar gammalt och smutsigt, en bilindustri som står still och en drös med företag som drar i kostnadshandbromsen och därmed minskar flödet av miljöbilar till privatbilisterna, är förmodligen det bästa rådet att ta det lugnt och fortsätta hålla andan.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Javisst John, det är ju precis det han har gjort.
Nu har ju dock John lärt oss andra fåkunniga att de som lanserar teorier eller teser som inte stämmer in på en normativ sanning som formulerats av svenska extremiströrelser, de har helt enkelt fel. Deras teorier gäller (enligt John) bara så länge de kan användas för att motivera en lokal svensk koldioxidskatt. När teorierna däremot handlar om att visa att kostnader för tvågradersmålet överstiger vinsterna är de (utan konkreta exempel givetvis) både ovetenskapliga och på tok för osäkra.
Typexemplet är Nordhaus, ekonomipristagare till Alfred nobels minne år 2018 och dessutom en mycket viktig del av IPCC:s arbete och rapportflora.
Nordhaus har via sin modell, DICE (Dynamic Integrated model of Climate and the Economy), visat att tvågradersmålet kostar mer än vad det smakar. Anledningen är att osäkerheterna i både klimatmodeller som de underliggande studierna är just för osäkra. Och osäkerhet är inget som man hittar på själv, eller läser i via någon blogg. Tvärtom finns det data som visar på betydande osäkerheter. Sådant kan nämligen beräknas, och görs också i seriös forskning. Nordhaus stipulerar istället ett mer rimligt mål om 3-3,5 grader celsius.
Här är den (neoklassiska) modell som Nordhaus använder. Vad säger John: kan du ta och läsa in dig på den nu?
http://www.econ.yale.edu/~nordhaus/homepage/homepage/documents/DICE_Manual_100413r1.pdf
MVH AL
Undrar om det finns nån ekonomisk modell som har förutspått det vi just ser.
Om inte tycker jag man ska återkalla alla nobelpris i ekonomi för de har inget med verkligheten att göra.
Bara teorier framtvingade av i huvudsak män som inte fixar ett vanligt jobb :-)
Man kan konstatera att åsikterna är extremt polariserade, så extremt att efter nästa val när VP och SD fördelat mandaten emellan sig finns det en risk för att demokratin faller, krig kommer!
Peter E: Ja det kan man förstås diskutera. Modellen som Nordhaus nyttjar utgår från en global koldioxidskatt för att uppnå olika temperaturscenarier. Tycker man det är fel med en sådan modell är man då också emot en koldioxidskatt, en åsikt som jag helt delar. Sverige bör nämligen inte ha någon koldioxidskatt ö.h.t. Den är verkningslös så länge den inte används globalt, vilket också visats.
Angående kriser finns det flera ekonomiska tänkare som förutsett dem. Karl Marx är väl den mest kända.
MVH AL
Håll andan, hela tiden!
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.