”Behövs pekskärmen när alla ändå pillar på mobilen?”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Pekskärmarna i nya bilar har blivit ett minst sagt hett diskussionsämne, inte minst efter vårt test. Systemen kan i vissa fall vara plågsamt långsamma att använda, något som ökar risken för olyckor.

Även om systemet reagerar blixtsnabbt kräver en pekskärm att föraren tar ögonen från vägen. Röststyrning kan hjälpa, men alla vill inte prata med bilen för att kunna sätta på stolsvärmen eller byta radiokanal. Och inte heller röststyrningen funkar alltid som tänkt.

Mina högst ovetenskapliga studier på bilister som sitter i bilkö pekar dock alla åt samma håll. Pekskärmen är i princip helt oviktig i nya bilar.

Det är nämligen nästan ingen som använder den.

Jag åker ibland kollektivt till och från jobbet, och i var och varannan bil jag tittar ned på under mina bussturer sitter en stressad bilist på väg att hämta barnen eller till ett viktigt jobbmöte – med mobiltelefonen i högsta hugg. Utan att skämmas det minsta bryter de mot mobilförbudet genom att spela spel eller kolla på Tiktok vid rödljuset, och bidrar till allvarliga köolyckor.

I öronen har de dessutom ljudisolerande hörlurar, så bilens superavancerade högtalarsystem utvecklat tillsammans med något exklusivt hifi-märke är helt bortkastat.

Det här är inget jag bara ser i 20 år gamla rosthögar. Det här ser jag varje dag i splitternya bilar som nyss lämnat bilhallen, med infotainmentsystem som kostat miljardbelopp att utveckla och med finesser som utvecklarna lagt en hel del tid på att ta fram.

För att spara pengar kanske biltillverkarna kommer ge upp sin infotainmentutveckling och helt enkelt bara erbjuda en mobilapp som sköter vissa av bilens funktioner. Eller så blir det Apple och Google som helt tar över gränssnitten.

Det är helt klart mobilen och hörlurarna som är altaret i bilkyrkan, inte infotainmentsystemet.