Topplista september 2012: Mest registrerade bilarna

Under 1920-talet ökade antalet bilar i Sverige från cirka 30 000 till cirka 140 000. Antalet dödade i trafik fördubblades från cirka 200 till cirka 400 personer men samtidigt minskade risken för att dö i en bilolycka med 98 procent under åren 1911 till 1928.

1936 försvann hastighetsbegränsningarna helt och hållet på de svenska vägarna. Dödstalen ökade kraftigt och på fyra år hade antalet omkomna i trafiken gått från 331 till 568 stycken. 

Under andra världskriget minskade antalet bilar i Sverige och antalet döda på vägarna blev få. Men när kriget var slut startade en bilboom och i takt med detta blev olyckorna fler för nästan varje år som gick fram till mitten på 60-talet. 1965 omkom 1 313 personer vilket är den högsta dokumenterade olyckssiffran med dödligt utfall i svensk historia.

Den 3 september 1967 gick Sverige över till högertrafik. Under detta år minskade dödsantalet rejält där 236 färre omkom jämfört med tidigare år. Men året därefter ökade siffran kraftigt igen.

– Jag tror att folk blev väldigt försiktiga när man ställde om till högertrafik. Men ett år senare hade man vant sig och då blev det som vanligt. Man kan jämföra det med att vi har mindre svåra olyckor när det är snö än på sommaren, för då är folk generellt mer försiktiga, säger Maria Krafft som är trafiksäkerhetsexpert på Trafikverket.

Mellan 1970 och 1980 sjönk dödsiffran från 1 307 till 848. Maria Krafft tror att minskningen berodde på flera regleringar som då skedde.

– Under slutet av 60-talet gjorde man flera hastighetsbegränsningar och dessa fick effekt på 70-talet. Man införde även hjälmlag för motorcykel samt lag på bilbälte i framsätet. Dessa lagar har definitivt hjälpt till mycket.

Under 80-talet skedde inga anmärkningsvärda förändringar i statistiken.

– När man går in med kraftfulla åtgärder och får effekt på det så blir man ofta nöjd och då stagnerar utvecklingen. Här ansåg man fortfarande att det är upp till individen att anpassa sig. Om du körde ner i diket så var det ditt fel.

En stor vändning kom 1997 då Sveriges riksdag antog den omdebatterade nollvisionen som innebär att ingen ska behöva dö eller skadas svårt i en trafikolycka. 

– Det blev en revolution i hur vi tänker och bygger vägar. Man blev väldigt systematisk och började undersöka var och när flest människor omkommer och hur dödsfall ska förebyggas. Man började bland annat att prioritera 2+1-vägar vilket har betytt jättemycket.

Tidigare hade man lagt fokus på alla typer av olyckor men nu började man mer inrikta sig på att förhindra de olyckor som ledde till att folk dog eller blev svårt skadade. 

Man satsade mer på bland annat cirkulationsplatser som generellt kan orsaka många olyckor, men samtidigt leder få av dessa till dödlig utgång.

Under 00-talet anser Maria Krafft att det främst är bättre teknik i bilarna som lett till en god utveckling.

– Bältespåminnaren har varit enormt betydande och även antisladd och autobroms är en milstolpe. Filhållningsassistans har också gett mycket god effekt, säger hon.

I år är målet att max 220 personer ska omkomma i trafiken och efter det är ännu inget nytt etappmål satt. Men Maria Krafft tror fortfarande att man kan göra mycket för att komma närmare nollvisionen.

– I dagsläget går 55 procent av all trafik för fort. Då kan man fundera på om det bara är polisen som ska ansvara för att ha koll på detta.

För ett år sedan träffade Trafikverket Sveriges tio största transportörer och pratade om deras ansvar att ha ordning och reda på sin transporter samt hur man ska kunna göra det på enklaste sätt.

– Vi har tittat på tekniska lösningar och vad man kan göra. I år ska vi prata med fler företag och kommuner hur man kan säkerställa detta.

– Om alla skulle hålla hastigheten så skulle vi rädda hundra liv. 

Fotnot: För att få fram siffror på antalet trafikdödade innan år 1935 finns endast den så kallade dödsorsaksstatistiken att tillgå. Denna statistik skiljer sig på flera sätt från dagens olycksstatistik då till exempel människor som blev ihjälsparkade av en häst på gatan kan ha inkluderats.