Det är på väg 893 mellan en postterminal i Rosersberg och Arlanda flygplats som en strömförande skena har sänkts ned i asfalten. Från den 15 centimeter breda skenan ska en eldriven lastbil – en efterkonverterad DAF – hämta elektricitet medan den kör.
Överföringen sker via en rörlig arm under lastbilen som automatiskt sänks ned i skenan på den aktuella vägsträckan.
– Det är bara att tuta och köra. Chauffören behöver inte göra någonting, säger Hans Säll som leder den grupp av myndigheter, företag och organisationer som står bakom elvägen.
Vägen invigdes på onsdagen av bland annat infrastrukturminister Tomas Eneroth. Skenan blir strömförande i sektioner om 50 meter när ett fordon med elupptagare passerar. Tanken är att elvägen ska testas fram till sommaren 2019. Ett annat elvägsprojekt med strömförande luftledningar testas sedan tidigare utanför Sandviken.
Ytterligare två kortare testvägar ska byggas under de kommande åren och nästa steg är att testa tekniken i större skala på en tre mil lång elväg, enligt Trafikverket.
Fokus är på godstrafik men längre fram kan Trafikverket tänka sig att elvägarna kan bli aktuella även för personbilar.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Låter för dyrt för allt annat än vissa specifika sträckor. Rent allmänt borde väl laddbara bussar och lastbilar vara smidigare då de inte kräver lika mycket infrastruktur?
Scalextric skala 1:1
Strömförsörjning via skena i backen! Ungefär lika insiktsfullt som självkörande fordon som ska manövrera efter vägens mitt- och kantlinjer i ett klimat där vägarna är helt eller delvis snötäckta viss del av året.
Iden med ellastbilar med strömavtagare är dock ingen nyhet. KF drev i mer än tjugo år, 1939 till 1959, en trådbusslinje mellan Kvarnholmen och Södermalm i Stockholm. Buss med släpvagn, blålackerade till skillnad från SS;s röda vagnpark. Dessutom gick efter linjen och vidare till godsbangården Sthlm Södra ett antal trådlastbilar med släp som transporterade kvarnens varor för vidare färd på järnväg. Ett nära nog avgasfritt transportarbete producent till konsument, för mer än sjuttio år sedan.
Det här fanns på Londons spårvägar för mer än hundra år sedan, men mannupptäckte att det fanns vissa nackdelar med skena i vägen.
Undrar vilka det var?
Konstigt att dagens tekniker är så historielösa.
Man uppfinner ständigt hjulet på nytt!
Systemet har ju testats i flera år, sommar som vinter. Snö och slask har nog varit en naturlig del av de testerna...
Saabnisse, vilka var problemen då och är det här systemet ett likadant?
Det här systemet känner ju av när en ellastbil befinner sig på det och matar bara med ström då. Mycket smartare hade ju varit induktionsladdning. Men det är väl tekniskt svårt...
Kostnaden för installation 80 miljarder vilket måste göras om var gång man behöver lägga ny asfalt vilket är varannat år här på E4. Dränering behövs för spåret vilket betyder att likt växlarna på järnvägen så bör dräneringen vara elvärmd vilket i en växel på järnvägen som är 20 meter lång så drar elvärmen 10-20 kW vilket blir dyrt om hela vägnätet förses med dränerade elspår.
Ibland så bildas det isbark på kontaktledningar vilket klaras till en del med att spänningen är så hög så att strömmen bildar en ljusbåge som smälter isen men inte alltid, på vägen är det mycket lägre spänning och då stoppar isen möjlighet att överledas. Och saltning fungerar bara när temperaturen är högre än -7 grader förutom att alla vägar inte kan vara saltade hela vintrarna.
Det får inte läcka ner något vatten i bärlager för då fryser vägarna sönder som i Norrland vilket brukar var svårt att stoppa redan vid broskarvarna som bara är några meter långa och behöver upprepade reparationer som på Essingeleden.
Eftersom vår förnyelsebara elproduktion redan ägs och elen säljs utomlands så kan man lika gärna köra med lastbilar och personbilar som laddar batterier eller tankas med vätgas som kan produseras på många olika vis inhemskt och som ger avsättning för elproduktion med negativt elpris som ökar hela tiden ju mer förnyelsebar el vi produserar. Vår energimyndighet anser att vi går mot ett gigantiskt elöverskott i framöver och någonstans är det då bra att få avsättning för den elproduktionen som inte alltid finns avsättning för ögonblickligen som elproduktion kräver.
Varför inte laddning/drift via luftburen kabel ala tåg/spårvagn? Lär ju kosta en bråkdel och fungera bättre praktiskt i Sverige.
I Göteborg har det gjorts försök med eldrivna bussar som laddar varje gång de stannar vid ändhållplatsen. Det har enligt uppgift fungerat bra. Så att lägga ner skenor i vägbanan blir nog mer problematiskt än verkningsfullt - i alla fall så länge det inte är flera fordon som kan utnyttja apparaturen i samma syfte. Med högre volym sjunker kostnaden och nyttjandegraden ökar. Då blir också den samhällsekonomiska kalkylen mer positiv.
MVH AL
Ytterligare ett bevis på att politiker och myndigheter, företag och organisationer som står bakom elvägen inte är i samklang med tiden. Att lägga ned skenor är ju samma teknik som man har i gamla bilbanor (slotcars). Hur fungerar detta vid kraftiga regn eller om någon lägger en plåt över skenan. Kortslutning deluxe.
Varför satsar man inte på induktions laddning, dvs trådlös via magnetism?
En annan notering är ju att det inte lär vara kul att ligga bakom den där, blästringsrisken är ju överhängande...
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.