Patetiskt slut för Packard

Packards bilar var länge en av de främsta symbolerna för framgång och förmögenhet i USA, särskilt före andra världskriget. Företaget startades redan 1899 av bröderna James Ward och William Packard och en kompanjon. Fabriksbyggnaden på East Grand Boulevard i Detroit invigdes 1911 och står alltjämt kvar, i kraftigt förfall och under ständigt rivningshot.

Packard köpte likaledes anrika Studebaker 1953 i ett försök att säkra ekonomi och försäljning. Det gick inte bra, trots att man slog samman produktion och produkter, eller kanske snarare på grund av detta. Redan fem år senare fick Packard läggas ned.

Bilarna var nu fjärran från forna tiders prestigefyllda lyxåk. De så kallade ”Packardbakers” från 1957–58 var en sorglig syn, ett mischmasch av Studebakers grunddesign och påklistrat prål som inte lurade någon. Försäljningen gick uselt.

Här ser vi den allra ovanligaste av dem alla, 1958 års Packard Station Wagon. Detta var året då amerikanska bilar fick ha dubbla strålkastare på varje sida. Packards lösning såg minst sagt påklistrad ut. Det gjorde också fenorna baktill, liksom baklamporna som såg ut att vara på väg att ramla av redan när bilen var ny. Anrättningen toppades av kylargrillens fiskmun.

Av finalårets 2 034 bilar ur de fyra Packardserier som erbjöds var bara 159 stycken Station Wagon. Detta till trots har bilen inte nått någon som helst samlarstatus, därtill tycks den vara alltför sorglig.