Linjerna har något av ett Triumph Herald-foster i sjunde månaden över sig men där slutar också likheterna med de flesta andra bilar för Trabant 601. Sammanbrottet för Östtyskland är numera på behagligt avstånd i tid och vi behöver knappast älta historierna om Trabants bomullskaross, tvåtaktsmotorn eller den om den uppdragbara stickan som tankmätare längre. Vi har hört alltsammans förr, till leda.
Bevekelsegrunden för Trabants existens var ju något helt annat än att någon profithungrande fabrikör skulle tjäna maximalt med pengar på att miljoner exemplar byggdes. Den grå lilla bilen var blott en diminutiv extremitet i en större samhällskropp, en lucka staten nödsakades att fylla för de tillfällen folk nödvändigtvis skulle transporteras individuellt (svälj!) och inte kollektivt, så som evangeliet för lyckans land egentligen föreskrev.
Det gällde framför allt att inte bygga in någon västerländsk attraktion i det hela. Nix till flashiga linjer, inget blixtrande krom, inga tekniska nymodigheter. Trabant var en bil som folk efter evig väntan på leverans var nödda och tvungna att acceptera. Att den så relativt oförändrad byggdes under så lång tid säger ändå mer om samhällssystemet än om kunskapen hos teknikerna och ingenjörerna hos VEB Sachsenring, där bilen kom till. En titt på de prototyper som aldrig blev av (du kan googla dem) avslöjar att det fanns massor av kreativitet och idéer, men de fick inte utvecklas vidare.
Du kanske hör till dem som provat dig igenom det mesta i gammelbilssortimentet och som erfar ett visst sug vid åsynen av de här bilderna? Det finns alltid ett par Trabant på marknaden och ägandet är nästan lika enkelt som bilen själv. Dessutom är bilen urkul att köra! Det kunde myndigheterna aldrig komma åt. Det låter om bilen, det ryker om den, det är kuriösa handgrepp och lösningar från front till bakparti, allt till veteranentusiastens höga nöje.
Diskutera: Vad tycker du om Trabant?
Nypris: Såldes inte i Sverige.
Värde i dag: 25 000–40 000 kr.
Motor: Tvåcylindrig tvåtakt radmotor. Förgasare. Luftkylning. Volym 595 cm3. Max effekt 26 hk DIN vid 4 200 v/min. Max vridmoment 54 Nm vid 3 000 v/min.
Kraftöverföring: Tvärställd motor fram, framhjulsdrift. Fyrväxlad manuell låda. Rattspak.
Mått: L 356/B 151/H 144 cm. Tjänstevikt 700 kg. Tank 26 liter.
Fjädring/hjulställ: Enkel tvärställd bladfjäder fram. Dubbla bladfjädrar bak. Triangellänk fram och bak. Teleskopstötdämpare fram och bak.
Styrning: Kuggstång.
Hjul: Stålfälgar, 145/80-13.
Elsystem: 12 volt.
Bromsar: Trummor fram och bak. Tvåkrets bromssystem.
Fartresurser: Toppfart 100 km/tim. Acc. 0–90 km/tim 22 s.
Förbrukning: 0,65 l/mil.
Livscykeln
1957 Den första Trabanten, P50, tillverkas. Före årets slut har 50 bilar hittat ut på vägarna.
1958 VEB Sachsenring Automobilwerke Zwickau bildas 1 maj när Horch och Audi slås ihop till ett företag.
1964 P50 avlöses av 600 (kallas även P60) med 600-kubiksmotor 1962. Nästan helt utan budget uppdateras P60 till 601 1964. Bättre värme och ventilation, ljudisolering och nedvevbara rutor. Leendet i fronten rätas ut.
1965 Växellåda med hydraulisk koppling finns att tillgå – Hycomat. Målgrupp: invalidiserade krigsveteraner som nått långt i det nya livet men inte långt nog för Volga med egen chaufför.
1967 De kommande åren uppdateras Trabant något, motorn omarbetas så den kan köras på hälften så stor oljeinblandning.
1986 Skruvfjädrar istället för bladfjädrar bak. Standardmonterad ekonomimätare. 26 hästkrafter och 12 volt växelströmsgenerator.
1991 Muren föll 1989. Trabant gick att köpa med VW Polo-motor. Den 30 april 1991 rullar den allra sista Trabanten av bandet.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Kloten, vi vet alla om politiken bakom detta och Trabanten men för min del är det roligare att bara prata om bilen. Tekniken eller avsaknaden av denna är det som intresserar mest. Politik ältas tillräckligt ändå men det är förstås min synpunkt.
På de dåliga vägarna i förra Östtyskland färdades man faktiskt rätt så bekvämt i en "Trabbi". Hade själv en begagnat Fiat Panda några år efter murens fall (okej, den var visserligen ingen komfortbil heller), och den klapprade och stötte mycket mera. En gång fick jag tillfälle till att köra själv en bit, och då tyckte jag att Trabanten var jobbig: man måste buga för att över huvud taget kunna titta ur framrutan och allt gick tungt, inte minst den konstiga rattväxeln. Men att åka med var helt okej, även på baksätet, bara att man absolut inte fick ha en olycka, för den var livsfarlig i denna plastbil.
Jag körde Autobahn från Österrike genom hela dåvarande Östtyskland. Det var en lördag och invånarna hade fått ut sin ranson om 5 liter bensin. Längs hela vägen stod Trabbi i vägkanten med föraren/ägaren med överkroppen inne i motorrummet. Bilarn var troligen sänderkörda på ett eller annat sätt, jag kan inte tänka mig att det var av beundran. Det var högst 1 km mellan varje Trabbi. Prata inte om kvalité där.
saabnisse, visst kan det bli för mycket politiksnack och man kunde önska kanske att vi bara kunde tala bilar. Men som även klotis är inne på här så finns det ju knappt nåt mer politiskt i bilväg och dessutom är samlarvärdet knutet till det. En bil som bara kunde ha uppstått i ett sånt politiskt klimat och framförallt sälja mycket. Vad jag tycker märkligt i Sverige är dessutom att man slätar ut kommunismens och socialismens härjningar eller försöker gömma dom. Typiskt är då att man försöker komma undan med att kalla Östtysklands socialism för kommunism eller nåt ord för att på så sätt släta ut vad hard core socialism gör i praktiken med ett land. Det är också nåt skumt i Sverige med att man begravt stasi-arkiven. Våra ofta vänservridna journalister tiger om detta, det hade aldrig hänt om det hade varit nånting som kunde kallats "höger" och då tar man alla chanser att älta igen. Så problemet i Sverige är att vi inte tagit avstånd ordentligt från dessa hemska regimer pga att dom kan kallas "vänster", ibland kan man till och med se tecken på romantisering av dom. Med dom menas då just fullblodig socialism, för det är vad man får om man implementerar socialism fullt ut i praktiken. Det är helt enkelt en fruktansvärd ideologi om den får agera ostört och det är inget att skämta bort eller släta ut. DDR är ett viktigt exempel på detta som vi aldrig nånsin får glömma. Trabant blir då en tydlig och viktig symbol för vad som händer med för mycket socialism, en katastrof alltså.
Ja denna hade också tvärställd motor och framhjulsdrift tidigt men denna drivning delades även av saab 92 som då kopierade den rakt av! Förrän en modern variant kom först Autobianchi primula-64 sedan Simca 1100-67 med modern variant utan kedja i överföringen, som hela världen använder än idag och kopierade! VW, Opel, tyska Ford kom långt senare med framhjulsdrift nämligen efter 1970! Geniet för uppfinningen heter italienaren Dante Giacosa!
Är det plötsligt ok att diskutera politik nu?
Har jag hamnat på en politisk ledarsida? Trodde bara Trabant skulle kommenteras. Östtysk kommunism var ju visserligen gräslig, men politik på den andra kanten är ju också otäck.
En del kan inte se en bilartikel utan att genast koppla politik till den.
Tar död på intresset för artikeln för mig.
Man ska inte blanda ihop Trabant med Tata Nano, då de har/haft helt olika syfte.
Trabant var ju en billig bil för folket, det fanns egentligen inga alternativ. Karossmaterialet var ett resultat av vad som fanns att tillgå för bilproduktion,
Nano är mer ett alternativ till motorcyklarna i Indien, och är också betydligt enklare och billigare än de vanliga bilarna typ Swift o liknande.
Från början vad målet att den skulle kosta en lakh = 100.000 rupies, vilket då motsvarade runt 16.000 kr. Fast de flesta kostade mer, då det fanns nästan ingen utrustning alls på basmodellen.
En Swift kostade då runt 60-70.000 kr i Indien.
När man skriver en artikel och pratar om att östtyska samhället var "grått" så tycker jag man måste reagera starkt, såna försiktiga termer hade aldrig använts i en förtryckande diktatur som inte kan kallas vänster. Inte minst av respekt för alla människor som levde i det fruktansvärda samhället och även tvingades köra Trabant (och då hade dom ändå "tur" som överhuvudtaget fick en "bil").
Jag problematiserade alltså detta att man romantiserar Trabant. Alla varningsklockor ringer när sånt sker och bilen är en riktig skitbil som aldrig hade kunna säljas i några större volymer om det inte vore för ett extremt förtryckande samhälle. Bättre alltså att säga som det är än att hymla men vissa verkar inte tåla sanningen.
Jag tycker Trabant är en mycket otrevlig bil och en symbol för ett mycket otrevligt samhälle. Förstår inte varför man ska hylla denna bil eller kalla den klassiker.
Paginering
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.