Vad var det då som gjorde herr Olds så känd? Jo, en liten bil med styrspak och kuskbock. Sånt kunde man bli berömd för när det förra seklet var ungt, men dessförinnan hade Olds faktiskt också byggt en serie elbilar!
Olds automobil i pytteformat var enkelheten själv, men den var rätt tänkt, och framför allt var tillverkningen så finurligt inrättad att Oldsmobile Curved Dash blev världens första massproducerade bilmodell.
Ransom Eli Olds gjorde som så många andra bilpionjärer: han lämnade firman som lånat hans eget efternamn och skapade nästan genast ett nytt bilmärke, nämligen Reo, år 1904. Japp, han körde en ny sväng på sitt namn, den här gången med användande av initialerna!
Pålitliga och hållbara
Bilmärket Oldsmobile blomstrade vidare utan sin grundare. 1909 inlemmades Oldsmobile i General Motors. Mycket snart kom fler Olds-modeller och snart började bilarna växa. Limited från 1912 var störst, en gigantisk bil med sexcylindrig motor på 11,5 liter och 43-tums träekerhjul!
Snabb var bilen också, 115 kilometer i timmen. Det var som ett hyfsat expresslokomotiv.
Bjässar till bilar var dock inte vägen till ekonomisk framgång, men när Oldsmobile år 1915 lanserade en fyrcylindrig modell började affärerna gå bättre. I mitten av 20-talet såldes årligen omkring 50 000 Oldsmobile-vagnar och 1929, krisåret, passerade tillverkningen för första gången 100 000 exemplar.
1930-talets Olds-modeller var sex- och åttacylindriga, pålitliga vagnar, som kanske inte var direkt spännande men desto mer hållbara. Som första GM-märke erbjöds 1938 Oldsmobile med automatlåda, en teknisk landvinning som två år senare utvecklades till det välkända varumärket Hydramatic.
Makalöst glittrig
Efter andra världskrigets slut blev Oldsmobile det tekniskt mest avancerade GM-märket. Men ingenjörerna fick inte bestämma allt. ”Stylisterna” bidrog 1948 till stor uppmärksamhet för Oldsmobile genom att lansera ”Futuramic”-modellerna.
Året därpå presenterades den kortslagiga V8-motorn Rocket och därmed hade Oldsmobile fått både ett modellnamn och en symbol som höll i många år. Från 1951 såldes bara V8-bilar och de blev bara starkare och starkare.
De blev också allt tyngre och allt mer kromöverlastade. 1958 års modell var en makalöst glittrig pjäs.
Relativt vett och sans kom tillbaka 1961 i form av kompaktmodellen F-85, som var en självbärande konstruktion med separatfjädrade hjul och en aluminium-V8 på futtiga 3,5 liter. Fast merparten av Oldsmobiles 60-tal ägnades åt mycket större modeller, med finfina namn som Starfire och den intressanta Toronado-coupén med framhjulsdrift.
Namnet Starfire återkom i mitten av 70-talet på en liten bil, som först hade sexa och sen bara en fyra. Kanske miljövänligt, men Oldsmobile-vännerna rös.
1980- och 90-talen var inte precis några höjdardecennier och det blev ännu värre sedan världen rullat in i det nya årtusendet. I april 2004 upphörde tillverkningen av bilmärket Oldsmobile.
Mer från Vi Bilägare
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Fina vagnar. Jag var på väg att köpa en Toronado en gång men fick veta vad den drog per mil. Mellan 2.5 - 4 L/mil. Lite väl mycket om man tänker köra ofta med den.
hahah åk till usa då om du tycker de är fina! här vill vi inte ha jänkare riktiga sopor till bilar stackars usa.
Jag ville gärna ha en Toronado, men tyvärr blev de för dyra när det fanns familjära möjligheter att skaffa en.
Ännu värre var det med motsvarande Eldorado.
Att den skulle dra mellan 2,5-4 l/mil är dumheter, det går det naturligtvis att få den att dra, men det går också utmärkt att köra på 1,5l /mil.
Allt beror på hur man nyttjar plattan.
Har man pekuniära möjligheter att skaffa sig en Toronado är det bara att slå till.
De blir inte billigare.
Det här är bilar som om man har ett bra exemplar bara stiger mer och mer i värde.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.