Jag tycker att det kan vara kul med en tråd med bilder på bilar som av olika anledningar är ovanliga på våra vägar. I förra veckan påstod jag att det var åratal sen jag senast såg en Corolla 30 och idag hände det.
Egentligen är bilen i sig inget konstigt, men att den fortfarande är i trafik är mindre vanligt.
Häromdagen sprang jag på en annan bil som var i ett lagom bruksskick och inte överrenoverad som äldre bilar ofta blir enligt mig. De ska se ut som de bruksföremål de är för att jag ska uppskatta dem.
Vad ser ni längs vägarna?
Kommentarer
Escort var ju inte en enda bil utan fanns i flera generationer och den sista generationen genomgick väl en förändring efter ett första, misslyckat Euro Ncap-test. Det fanns nog massor av bilmodeller som faktiskt var farligare vid en kollision för dåtidens bilar var med några undantag inte speciellt säkra, tyvärr.
Ford Escort efter 1980 gjorde ingen glad.
Jag menade den modellen på bild, den skrynklades vid krock.
Fick ett fint exemplar i min ägo mot min vilja, det är överlägset den sämsta bil jag ägt.
Modellen på bild är den som kom 198..1 tror jag. Första framhjulsdrivna Escorten.
Noterade att 7h-bil har en BMW M1 till salu. https://www.blocket.se/alvsborg/BMW_M1__446___7H_Classics___66187570.htm?ca=10&w=3&last=1
Tyvärr har jag inte råd...
Som något så udda som en som gillar italienska bilar generellt så blev jag lite nostalgisk idag när jag på en promenad efter lunch såg en riktig raritet : Fiat Tempra SW! Det ni...
Jaha själv upplevde jag det på precis rakt motsatt sätt, jag har aldrig haft minsta intresse för Ascona A och B eller för Kadett och Rekord från början av 70-talet.
Alldeles för enkla och inte speciellt sofistikerade, inte tillräckligt påkostade för min smak.
Inget märkvärdigt.
Ascona C är betydligt intressantare, ointresset kan bero på att man bara kommit i kontakt med de enkla standardmodellerna som var rätt tråkiga i sin utstrålning, men det samma kan sägas om de gamla, tydligen var det bakhjulsdriften som gjorde dem intressanta för någon annan orsak kan jag inte se.
1.2 och 1.6 var ju betydligt vanligare än SR Rally och 2.0E, jämför man toppmodellerna från de gamla borde man jämföra med toppmodellerna från den nya.
Men i Sverige var väl de inte förekommande överhuvudtaget på den nya.
C är blandat intryck, det går att se varför någon fick för sig att det var en dålig bil, i början var det tråkigt med bara enkla grundmodeller, på modell 1985 var klädsel och inredningsmaterial inget vidare bra och de sportiga modellerna var väldigt sällsynta, 1987 och 88 är det däremot en nästan helt ny bil, en otrolig förbättring på alla områden.
Den som bara känner till de första åren kan inte föreställa sig hur 1988 var.
En fantastisk bil på alla sätt, benutrymmet i baksätet och baksätet överhuvudtaget var inget över sig, men det var också det enda.
Det fanns bara tre modeller det året och Sprint var den bästa, GT var dyrare med mer utrustning men den var tyngre och därför aningen långsammare.
Otroligt rolig att köra, fantastisk styrning och växellåda otroliga bromsar, oerhört snabb, bensinsnål, utmärkt värme på vintern, enormt stort bagageutrymme, djävulsk väghållning och sportigt motorljud utöver en lyxig inredning.
Och fantastisk kvalitet, välbyggt och påkostat - nästan - överallt.
Underbar förarmiljö, perfekt funktion, fantastiska stolar, justerbara säkerhetsbälten och ljuvlig tweedklädsel.
När det gäller denna Ascona ser jag inget problem med att vara hur entusiastisk som helst för det handlar ändå bara om personlig upplevelse.
Men jag är djupt störd över all den avsky som vräks över denna bil praktiskt taget överallt hela tiden, som är så bra 1988, för de övriga har jag ju aldrig åkt i - men det är 1988 det handlar om.
Första SR/E modellens inredning.
Och min. 1988.
En sån här "Ascona" lär vi aldrig se i Sverige:
Så just en Tazzari Electric, liknade en förvuxen leksaksbil, bilen åkte i 90 på motorvägen, så det borde inte vara en mopedbil.
Nu trodde väl ingen att en Volvo skulle dyka upp som "udda fordon", men..
Nog är en Volvo 440 udda idag.
Knappast något som Volvo kan vara stolt över, jag minns att en engelsk motorjournalist raljerade och sa:
"Enda chansen att höja Volvos status är att samla in alla Volvo 3-serie och 4-serie och förstöra dem"
Ja plötslig var alla 440 borta. Motorn från Renault var hållbar om man bytte kamren i tid, annars var inget bra, bilen såldes i stora mängder bara för det stod Volvo på den.
Jag känner inte till nån anna bil där instumentpanelen viker sig på mitten med tiden.
Idag såg jag en VW Jetta Hybrid på E18. Jag visste inte ens att de fanns. Jag körde dock så någon bild blev det inte. När den närmade sig i backspegeln funderade jag över varför Golfen bakom såg så skum ut.
Ja, vanliga är de inte, men de förekommer. Kom 2013 och försvann igen efter några år. De har liksom passerat obemärkt, var de för "normala" i designen...?
Udda bilar ur skilda tidsåldrar.
Jag tar den första om jag fick välja.
Hade inte den stått där hade jag garanterat inte tagit någon bild. Den andra finns överallt.
Commodore coupé, väldigt snygg bil. Bra skjut i den som GS/E. Lite roligt att den sedan levde vidare ända in på 90-talet i Sydamerika som Chevrolet Opala.
Fanns länge oxå i Australien som Holden.
Vid den tiden som Commodore var populära körde jag istället Ford, och "toppade" med den mycket ovanliga 26M coupé.
Just 26M hade ovanligt mycket utrustning som standard, som t.ex. styrservo, sollucka, automat, dubbla strålkastare, tonade rutor. Mekaniskt var den uppbiffad med större motor och bromsar, mm.
Tyvärr sålde jag den och den är numera borta.
Snygg bil i mina ögon, även om den inte har Opels rundare former.
En sådan där Ford (eller om det var en enklare modell av samma generation) körde jag om utanför Stockholm härom veckan. Den såg ut som sådana Fordar brukade göra cirka år 1980 med diverse skavanker och rostskador. Kul tyckte jag med en gammelbil som inte var i toppskick utan som fick mig att känna det som att jag flyttats tillbaka i tiden.
En tjej på ön hade en sån där Ford, upphottad enligt dåtiden med motivlack, slottsmags, höjd bak, bakrutejalusi mm.
Träffade henne på macken och fick frågan om jag kunde meka, jag behöver hjälp med brytarspetsarsarna. Kom ner till garaget på lördag sa jag.
Träffade en polare " Akta dig för henne, hon är inte riktigt frisk i huvudet"
Hon kom, men det visade sig snart att hon ville nått annat än få brytarna justerade, men lägligt nog dök en polare upp, så jag kunde avstyra situationen.
Det här var före mobiltelefonens tid, så jag lyckades hålla mig undan och träffade inte på henne igen.
Ursäkta OT, men bilen var snygg.
Hette inte coupé-modellen av Taunus 17/20/26m RS?
En av de tröttaste bilarna jag kört var en 17m -72 som fått motorn från en SAAB 96. SAAB:en gick bättre med Fordens motor.
Taunus-namnet användes inte mellan 1968 - 72, de hette enbart 20M XL (om det var den vanliga), 20M RS om det var den sportigare med extra mätare, fartränder mm, och då var det coupé.
Fast, 26M fanns inte som RS, utan coupén var en (ovanlig) variant på den vanliga 4-dörrars med samma utrustning.
Däremot fanns det 20M RS 2600, som använde den stora motorn men utan lyxgrejorna från 26M.
En sån vann Safarirallyt 1969!
Det var en djungel, det fanns ju 17M med V4 men också med V6...
Bultmönstret mot växellådan var samma på V4 och V6, vilket förstås innebar att det hamnade V6:or i Saab 96...
V6:an som kom 1965 levde vidare i olika versioner ända fram till 2000, den största var en 4-liters för USA. Från 1800 cc till 4 liter!
Mitt minne påstår att det fanns V4 även i Taunus som normalt hade rak fyra. Jag har en ögonblicksbild av en norskregistrerad bil där de kollade oljan och att det stod 1.7 på framskärmen.
Så "Taunus P7" var ingen Taunus...hela världen rasar samman...
Nej, det tror jag inte. Men, den raka fyran i 17M var på 1,7 liter. Men, man ska aldrig säga aldrig. Det kan ha varit en förseriebil, eller någon hade bytt till V4.
Precis, Taunus-namnet användes inte på P7, men återvände när den nya modellen kom hösten 71 ihop med nya Consul/Granada.
Det var förresten likadant med 12M och 15M, från 67 användes inte "Taunus".
Rak fyra i 17m? Nån sån har jag aldrig sett.
12m och 15m har jag aldrig gett mig in på.
Wikipedia säger att det bara var V motorer i alla bilar från den perioden, att 12 o 15 m var framhjulsdrivna verkar inte vara allmänt känt.
Jag kommer ihåg en test i en motortidning från den tiden där det stod: "Ford har som första bilmärke lyckats få till dåliga vägegenskaper hos en framhjulsdriven bil!"
Det var väl den enkla bakaxeln som var hängd i bladfjädrar som bidrog?
En annan märklig sak var att V4an jobbade bättre med Saabs växellåda än med Fords egen!
Har en gång i världen ägt en 15M med V4-motor - var antagligen av årsmodell 1970--1972 eller däromkring. Var en helt OK bil att köra "landsvägskörning" men men kanske inte den ultimata bilen för små, kurviga vägar...:) Rostade tyvärr rätt kraftigt som många bilar på den tiden men fungerade f ö tämligen problemfritt trots att jag körde rätt långt med den.
En klasskompis i slutet av sjuttiotalet hade en Ford Consul Coupe GT, en billigare/enklare Granada coupe tror jag.
Alla 17M från 1957 fram till 1965 hade rak 4:a.
När det gäller 12M som var först med V4:an, så var den från början tänkt för USA-marknaden, men den hamnade aldrig där. På något sätt slöts cirkeln när Köln-motorn (V6:an var ju baserad på V4:an, men utan balansaxel) sista dagar hamnade i USA på 2000-talet.
Ja, Consul var en enklare version av Granada. Dock var det yttersta små skillnader på dem, det enda som egentlige var annorlunda berodde på var de byggdes. De tyskbyggda hade de tyska motorerna, V4 och V6, medan de som byggdes i England hade de engelska V4 och V6. Självklart var det metriska skruvar på den tyska och lika självklart var det tumdimensioner på den engelska (motorerna var inte alls släkt)
Ja, sen fanns förstås den föga upphetsande Pinto-motorn (rak 4:a) i båda.
Hadde själv en 17 m super modell- 63 i norge på 70-talet den var definitivt med 1.7 liters v4dubbelport med 4vxl kolumshift.benvit med rött och massa chrome in och utsida,även gula "foglights" i ena paret utav dom dubbla framljusen.m.m.
V4 vart normalt från tyskland,från 1 ltr. till 2.0 och 3 storlekar innimellan,möjligtvis om nån var från kent i england?
V6 vart,2.3 och 2.8 från tyskland,2.6 och 3.0 var engelska.
Nej, en 63 hade rak 4:a. V4 kom 1965 i 17M.
Vidare så fanns inte dubbla framljus förrän på P7B (1969), om det nu inte var nån udda eftermarknadsutrustning. 61-64 hade de ovala strålkastarna.
Det fanns både tyska och engelska V4 och V6.
De tyska V4:orna var på 1.2, 1.5 och 1.7 liter, V6:orna var på 1.8, 2.0, 2.3 och 2.6. Senare kom 2.8 och 2.9 (i Sierra, Granada och Scorpio)
De engelska V4:orna var på 1.7 och 2.0 liter, V6:orna var på 2.5 och 3.0. Senare kom större på 3.1 och 3.4 (liten serie till Capri RS)
Var använde man 1,8 V6? De övriga upp till 3,0 har jag råkat på. Har bara ägt 2,8 & 2,9, men var snubblande nära att köpa en-70 Capri 3,0 GTXLR. Den vandrade runt i bekantskapskretsen.
1.8 V6 var nog mest för de marknader som hade skatt baserad på cylindervolym. Den såldes aldrig här.
Mazda gjorde stort nummer på 90-talet om att de byggt världens minsta V6, fast den var faktiskt större än Fords.
3.0-liters sexan var mastig, stor och tung med mycket vrid. Tyvärr bara 138 hk i början. Så, Capri gick fort rakt fram, men att svänga var inte så kul med den klumpen i fram.
Det var ett stort utbud av motorer i olika storlekar. Sedan fanns det förstås versioner med lägre eller högre kompression. Vanliga 20M hade LC och var på 85 hk, TS hade HC och var på 90 hk.
När "nya" P7 kom 1968 blev den starkaste 20M TS och hade den nya 2.3 motorn, jag hade en sån, den gick riktigt bra. Brukade jaga BMW 2002.or med den. :-)
Nu hade 68:ans design en del fula detaljer (som "knixen" på bakskärmen, bakljus i akterspegeln), så redan året efter kom den omarbetade P7b.
På min 68 TS var det. bl.a. fejk luftintag på motorhuven, vackert var det inte..
Jag har alltid undrat varför de gjorde en årsmodell och sen ändrade allt.
En av mina kusiner envisades med att köpa 66-or av 17m långt in på 80-talet. Har aldrig förstått varför.
De kom väl på att det inte var någon lyckad design, bakljusen i akterspegeln var inte sexigt, knixen på bakskärmen var inte snygg, den platta fronten var...platt...
Till och med stötfångarna hade en unik design det året.
Just 66-67 var lite problematiska, de hade kabelhärvor för 12V men Bosch fick inte fram resten i tid. Resultat: blinkers som blinkade svagt och sällan...
Sköna bilar annars, har haft flera av dem.
Jag hade den här snett framför mig när kön in mot huvudsaken stod still idag. Mer än udda.
Fiat Dino! Är nog snyggare som coupé.
Lär inte finnas många i landet.
Trehjulingen är en Amica. Köp inte en sådan om du inte lider av något slags mekaniskt självskadebeteende. Vilket skrot.
De första FIAT 127 hade bara baklucka men senare så blev de halvkombi.
En som inte dött folkracedöden.
SAAB 90. De är ju jättefula och fel på de flesta sätt... och ändå blir jag glad när jag ser en. Hur kan det vara så? Är Joe Labero inblandad?
Det är nog skadeglädje när du tänker på att någon faktiskt använder den.
Hörde någonstans att 98% av SAAB:arna fortfarande finns kvar ute på vägarna. (Resterande 2% lyckades ta sig hem)
// Krister
Ha ha ha Krister! Den var bra!
Ja när man tog fram den här var det säkert någon som fått hjärnsläpp och som tydligen helt missat Sixten Sasons eleganta kurva i bakvagnen.
Det kom faktiskt in några historielösa bestämmare i Saab under åttiotalet.
Satt o slötittade lite på Blocket, skattebefriat, och hittade lite kul. Först en firma i Malmö som heter Bilbolaget, hade mycket äldre och lågmilat.
Sen hittade jag en Mitsubishi Sapporo ??? Sök på blocket så hittar ni den.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.