Idag var vägarna vita och återigen upplever jag att inte ha kontroll över vad bilen har för sig. Inte nog med att den driver på styrhjulen och därigenom begränsar känslan av att ha flera möjligheter att få bilen dit jag vill, den är ju försedd med en drivlina som man inte vet om den driver med el eller bensin och en växellåda som på eget bevåg portionerar ut vridmoment. Jag har inga problem (så här långt...) att ta mig fram och inte sladdar det eller understyr speciellt mycket. Det jag saknar är vetskapen av vad som ska hända. Det är som att vara passagerare bakom ratten.
Nån som känner likadant?
Bristande känsla av kontroll
Uppdaterat: 2017-11-21 09:45
Kommentarer
Vilken bil har du?
KIA Optima Plug-In. Det känns lika illa i de flesta moderna bilar där alla saker jag gör ska skickas på remiss till en hög elektroniska burkar innan bilen reagerar. Jag förstår att tanken är att föraren är inkompetent och att ingenjörerna som skapat systemen vet bättre hur man färdas säkert, men jag är uppväxt med bilar med gaswire, förgasare, manuell låda och styrning utan filtrerande servo.
Är ltie dåligt insatt i den men är det el bak och förbränning fram, eller delad el och förbränning in till växellådan, eller förbränning till växellådan och el och förbränning ut till hjulen?
Allt driver fram och jag tror elmotorn också går via växellådan, men är inte säker. Har bara tittat under huven två gånger...
Intressant sådant här, just hur känslan för bilens beteende infinner sig eller inte infinner sig.
Hade en Mazda 626 en gång. Den visste man precis: Släppte det gick det rakt fram. Fruktansvärt odramatiskt på så sätt.
Kan du beskriva din känsla? Vad är det som gör att du inte riktigt vet vad som skall hända?
Uppenbarligen verkar ju du eller bilen ändå ha kontroll på situationen, men vad är det du saknar i känslan så att säga? Hur beter den sig när du tycker att du inte vet vad den gör?
Du lägger ju upp detta på bordet på egen hand så att jag kan då lägga fram vår erfarenhet ifrån KIA Venga att responsen var seg, laggande och nyckfull i precis allt vilket gjorde att min fru for ut i skogen på vintern.
Över o understyrd med noll känsla i ratten, huggande ABS, tvingande antisladd som drog ned varvtalsmomentet i ur o skur och gav en fördröjd gas respons, ja det mesta kändes som i sekunden efter och i otakt.
Har aldrig ägt sådana bekymmer varken förr eller nu med Auris TS HSD.
Nej, det där känner jag inte igen. Tycker bilen talar om när det är halt. Fast jag föredrar egentligen bakhjulsdrivet, som är ärlig och påpekar i god tid att man närmar sig gränsen.
Den sämsta jag haft i den vägen var en Saab 99, den var livsfarlig! Den berättade inget om halkan, gick lömskt stabilt och sedan när man passerat gränsen släppte den plötsligt och man blev passagerare. Enda gången jag varit i diket var med den bilen.
Tyvärr är det så att alla system och säkerhetsutrustning lurar föraren i viss mån, invaggar i falsk säkerhet och då körs det fortare än vettigt.
Jag hamnar ju där jag siktar med ratten, men enda känslan den förmedlar är värme. I backen jag har till infart verkar bilen tycka att jag har för lågt varvtal så den kastar i en lägre växel rätt som det är och plötsligt räcker inte fästet riktigt till. Det är absolut inte så att det orsakar problem mer än att jag saknar känslan av att faktiskt bestämma vad bilen gör. Det är inte lika illa som i en smart där man kan fundera över om gaspådrag eller släpp ska skickas över 28,8-modem till Smartville för att en kommitté ska ta beslut om det verkligen är OK att spjället öppnas och sen reläas tillbaka.
De flesta moderna bilar jag kör lider av samma sjuka, möjligen med undantag av Dacia, men det är väl tveksamt om det är en modern bil.
Tidigare kunde man ligga precis över gränsen för hjulspinn och kontrollerat dra sig fram, men nu är det svårare.
Ja, där har du en poäng, gensvaret i gaspedalen blir distanserat. Och ibland kan systemen strypa motorn för mycket, minns en BMW som knappt kom iväg vid trafikljuset för att systemen drog ner effekten så bilen inte flyttade sig.
Växeldelen i backen - uplever du det kopplat till just drive by wire eller bara det faktum att en automatlåda ju är just det - automatisk och växlar när den behöver.
Det är ju lådan som är problemet just där. Den hade garanterat kunnat låta varvet gå ner mer eftersom den har stöd av en elmotor så den växlar snarare när den har lust än när den behöver. Vet inte om den håller sig kvar på växeln i manuellt läge eller om den gör som en del DSG-lådor som byter fast jag inte bett om det.
Man hinner inte parera med gaspedalen när det händer eftersom den växlar så snabbt
Ja är inte det ett automatlåda syndrom, har du kört automat tidigare på vinterföre?
Jag har automat/dsg för första gången och kan ibland känna att Hadde jag haft manuell så hadde jag ibland valt att ligga kvar på växeln eller ibland tvärt om.
Jag har inte testat riktigt på halka eller knappt en gång men jag kan ju trycka spaken åt sidan då håller han kvar innestående växel eller om jag väljer att dutta upp eller ner en växel, funkar det inte så på kian.
Annars sedan några år tillbaka så tycker jag att det går knappt att tok provocera fram en sladd eller konstig situation med alla förarsystem utan bilen nästan suger fast i halkan.
Vi har en stor rondell som inbjuder till provosering med bra avåknings yta och ibland har jag kört in i den i 70 när andra ligger på 40 men försrhjälpsystemen nästan suger fast bilen och hejdar farten.
Den konstgjorda diffen tycker jag också funkar bra i normala förhållanden
Dom nya hjälpsystemen är så bra att jag som stads människa inte känner det minsta behov av 4wd.
Tycker att jämfört med hjälp systemen för 6-8 år sedan så är dom starkt förfinade och klarar av situationen betydligt bättre än då.
Har kört två vintrar på dubbfritt Nokian R2 och nu på nya goodyear dubbfritt och det funkar hur bra som helst.
Man får beakta vattenhalkan( underkylda regnet) och softa med adaptiva farthållaren i dom lägena.
Men som sagt jag kan misstänka att jag kommer att få samma känsla i vinter med dsg lådans växlingar i halkan som du beskriver men man får se då.
Utan att veta så kan jag tänka mig att om du åtminstone går ner en växel så håller den nog kvar den.
Ligger du för högt och det blir tungt så vill den nog växla för att spara motor, drivlina och allt. Men ligger du så du har marginal åt båda hållaen (alltså inte övervarv heller) så borde den hålla kvar. Testa?
Har inte testat vår volvoautomat i vinterföre än men så fort vi får halt på riktigt så har jag en fin backe jag skall prova i. Brant så in i h-vete för att vara en villagata. Syns dåligt på bilderna här men det märks när man är där vill jag lova (kom upp i över 50 km/h på en mountain bike för tiotalet år sedan, och jag hann bromsa innan store vägen kom).
https://www.google.se/maps/@59.368603,17.9145164,3a,75y,309.82h,90.55t/data=!3m6!1e1!3m4!1sCe4kMFmJIjArb8-sn9CAFg!2e0!7i13312!8i6656
Skall jämföra vår V90 automat AWD med föräldrarnas knappt äldre V70 Automat FWD. Se hur det greppar under färd, från stillastående e.t.c. 2WD-system har ju kommit långt med åren helt klart!
Mäkinen - du har väl din f d elbil att jämföra med. Hur fungerade den i motsvarande situationer ?
Elbilen var underbar i snö och på isiga vägar. Väldigt linjärt svar på pedalen och gick man över på lägsta effekten fick man längre slag på gaspedalen.
Skulle gärna vilja höra lite mer om vad du saknar i styrningen. De flesta märken idag får ju kritik för bristande styrkänsla. Att man inte känner vad som händer under hjulen i ratten. Jag förstår ärligt talat inte riktigt detta. Vad är en bra styrning egentligen? Vill man att varenda litet gruskorn på vägen ska kännas som slag i ratten? Ska man känna av vägens lutning i ratten? Ska ratten vibrera när man ABS-bromsar? Känns för mig som att för mycket återkoppling kan snabbt bli ganska jobbigt.
Den bil som fått bäst kritik vad gäller styrningen är såvitt jag vet Lotus Elise S1. Någon beskrev det som att man kan köra över ett kreditkort och känna i ratten vilket nummer det är. Riktigt dit vill jag inte, men jag vill få information om ifall däcken tappar greppet eller bilen spårar åt något håll. En bra styrning tappar lite av motståndet när man vrider på ratten om greppet är sämre. De flesta bilar med elservo är helt döda från information. Bara för att man får en rörelse i ratten behöver det inte slå över och bli så man måste bryta emot krafterna.
Även när man svänger och bilen kränger kan en bra styrning indikera det genom vilka krafter som behövs.
Man ska även känna drivkrafterna och motorbromsningsdito i ratten. Det är en anledning att jag inte gillar bilar med frihjul för när man släpper gasen försvinner något i ratten. Fram till 1980 var det väl bara Saab som hade sånt på bilarna, men med elbilar finns ofta en "seglingsfunktion" som ger samma vakuum.
Betyder det att du gillar torque-steer? :-) Så om jag förstått det rätt så vill du att ratten t.ex. ska gå lättare om du kör på is än om du kör på torr asfalt? Det jag ogillar mest med vissa bilar är att styrningen är överdrivet lätt och att återgången till mittläget är för stark.
När jag hade en Land Rover discovery Sport som hyrbil så var mittcentreringen så stark att man fick aktivt hålla emot när man körde på sluttande vägbana. Den andra extremen är ju äldre Mercor som inte har någon mittcentrering över huvudtaget. Ratten fastnar helt enkelt i svängläge även när man släpper den.
Jag gillar inte bilar med drivning på styrhjulen...
En bra byggd bil ger bara en hint om att hjulen har olika grepp och försöker inte hamna i diket för att ett hjul spinner mer än det andra.
I mina ögon är det självklart att styrningen ska gå lättare på is för då får jag ju veta att det är is under hjulen eller kanske under ena hjulet. Även mitt i en kurva ska kraften man håller styrvinkeln med minska om ett hjul börjar tappa friktion.
Det behöver inte vara stora krafter i ratten varken för att vrida den eller som vrider den tillbaka.
Min erfarenhet av SAAB 99 (och 90 och 900) säger att det oftast inte är bakänden som släpper spontant utan plötsligt vägrar bilen att svänga. En sån utan styrservo har dessutom en utväxling på ratten som gör att en vanlig korsning kräver att man vrider ett helt varv på ratten för att inte hamna på motsatt trottoar.
Hihi. Gillar du inte bilar med drivning på styrhjulen.
Kör du aldrig i snö?
Snö storm i dag och jag har redan styrt lös två bilar med bakhjulsdrift!!!.
Jag har också fått trixa men med drivning på styrande hjulen kan du alltid trixa och komma lös om man inte hänger på underredet.
För 25 år sedan övergav man bakhjuls drift
Märkligt då att mina föräldrar lyckades köpa en ny bakhjulsdriven bil i år när det övergavs för 25 år sedan...
Tycker faktiskt att framkomlighetsproblemen med bakhjulsdrift är ganska överdrivna. Man tar sig för det mesta fram alldeles utmärkt med bakhjulsdrift. Speciellt i hala backar kan till och med bakhjulsdrift vara bättre än framhjulsdrift. Men det bästa är förstås bakhjulsdriftsbaserad fyrhjulsdrift.
Bakhjuls drift driver ända tills man sitter fast och då är det spaden som gäller.
Hala backar ja visst och speciellt med släpvagn där har den ett överläge men sedan är det slut.
Visst händer det att jag kör i snö, men den sämsta bil jag haft på vintern var en SAAB 9-5 2,0t -02. Omöjlig att portionera ut vridmomentet på i lagom doser.
Hälften av bilarna jag äger är bakhjulsdrivna. Den yngsta av dem är 25 år gammal. Folk brukar använda erfarenheter från Volvo 740 för att bedöma bakhjulsdrift och det är väl en av de sämre konstruktionerna som sålts och inte representativt för gebitet.
Exakt vad som hände när jag svängde in på en mindre väg, plötsligt försvann fästet och bilen gick rakt fram. Enda chansen att "rätta hem" den var att snabbt styra framåt och vänta på fästet, och sedan svänga igen.
Med min mors 99 åkte jag bredkas med på en 270 graders motorvägsnedfart, först understyrde den och när jag lättade på gasen kom bakänden. Utan servo och med många rattvarv blev det stressigt.
Var aldrig ens i närheten av en sån stressig situation med någon mina bakhjulsdrivna.
Visst drar det bättre med motorn över drivhjulen, det nekar jag inte till, men.. som sagt. Det kan luras rejält, och det är inte inte tryggt.
Framhjuls drift och handbroms spak.
Då behöver man inte awd.
Jag skulle säga att den enda gången det är slut är när man kör på oplogade gator. Där har framhjulsdrift en uppenbar fördel. I övriga situationer så går det utmärkt med bakhjulsdrift. Visst kanske antisladdlampan lyser mer vid gaspådrag, men då vet man ju att det är halt. Visst känns det dock tryggare med framhjulsdrift eftersom bakändan inte viftar. Men det är inte på något sätt omöjligt att ta sig fram med bakhjulsdrift på vintern.
Skodaägaren.
Visst är det så
Med dagens förfinade hjälpsystem så funkar det otroligt bra både med fram och bakhjulsdrift.
Så bra att många skulle kunna skippa awd.
Min första framhjulsdrivna bil, efter flera bakhjulsdrivna, var en Saab 99 -82. Jag svor mycket över den i början. På grusväg ville den bara gå rakt fram, tills jag lärde mig tekniken att släppa gasen när man styrde in. Vill minnas att handbromsen tog på framhjulen, så den hade man inte heller mycket nytta av. Runt gathörn i stan verkade det bero på vilket av framhjulen som hade bäst fäste... Ibland var återgången i styrningen enorm, så man fick passa fingrarna, andra gånger stod ratten still, så man nästan for upp på trottoaren efter svängen. Men vid landsvägskörning på dåligt plogade vintervägar gick den stadigt som tåget och var vilsam att köra långt med. Men det finns det ju även massor av moderna bilar med framhjulsdrift som gör, med bättre styrkänsla och som är mer villiga att svänga.
Ska jag nämna nån bil i rimlig prisklass som jag tycker har bra styrkänsla och kontroll så är det Ford. T.ex. Focus har en väldigt skön känsla i styrningen. Det är nog den bil som överraskat mig mest positivt på den punkten. En Nissan Qashqai är nog den moderna bil som gjort mig mest besviken vad det gäller känsla i styrningen.
Samtida med Ola Strömberg kunde man ha snabbare bilar som fortfarande är underhållande.
https://youtu.be/EWBOKD6fGu0
Fast nu har vi lämnat ämnet.
Jo, modernare framhjulsdrivna bilar beter sig ju mer säkert (och nu menar jag de innan antisladdsystem). Jag köpte en 605, och den var mycket snällare på vintern, den rätade upp sig även när man provocerade.
Just det där som Rutger beskriver om framvagnens mystiska geometri som fick ratten att snurra olika håll och fort känner jag igen på 99:an. Tror inte 900 gjorde så, eller om servon maskerade det kanske.
Och visst kördes 96/99 fort i rally, inget snack om det, men då var det knappast standardbilar eller standardförare....
Jag har kört massor av sladdbenägna bilar genom åren, Kadett, Rekord, Amazon, 7/20/26M till exempel, men aldrig snurrat, eller blivit överraskad. En dutt på gaspedalen talade snällt om ifall vägen var hal.
Och fina vinterdäck hade man knappast...
Brukar tänka lite på det här med känsla när jag kör en bekants Huyndai Atos från 90 talet. Bilen är inte kul någon stans, men just att den saknar all form assistans gör att den känns rättfram.
Efter 99an har jag haft 2st 900, både med och utan servo och jag har inget minne av att dom betedde sig lika som 99an. Eller så hade jag vant mig... Före 99an hade jag en Opel Ascona A, Volvo 142, BMW 1502 och Volvo 244, så jag var helt inkörd på bakhjulsdrift. Med dom var det aldrig några problem köra på vare sig grusväg eller vinterväg. Man styrde med gasen när det var halt. Så det tog ett tag lära om till framhjulsdrift, som krävde ett nytt körsätt.
Nog går det köra fort genom kurvor även med en Saab 99, vilket filmen tidigare visar. Det är bara en annan teknik, som jag aldrig lärt mig till fullo. Tycker sladdarna blir så "ryckiga" med framhjulsdrift. Jag får inte till dom mjuka uppställ som jag fick med bakhjulsdrift, men jag har kompisar som demonstrerat hur man gör. :)
Styrman_jansson - Tack för tipset. Jag har provat även det förut, men har inte hittat "rätta snitsen". Nu har jag för modern bil, så den tiden är förbi. Såvida jag inte köper nån gammal "leksak". ;)
Intressant att du tycker Volvo 240/740/940 är understyrda i grunden. Jag håller med. Speciellt 240 får man provocera rejält för att få ställ på. I varje fall med en slö 100hk. 740 brukar få kritik för att vara sladdgirig, men jag tyckte den var lättkontrollerad när jag testade en. Kompisen hade samtidigt en Ford Sierra och den var sladdgirig! Men det var även min Ascona och jag älskade den. Den bilen gav en underbar känsla av kontroll.
Med lite vassare motor och "vässad" fjäding/stötdämpare och på grusvägar så var jag väldigt överraskad över att Volvos gamla bakhjulsdrivna bilar var så lättkörda. Fick möjlighet att jämföra lite olika bilar på samma avlysta "rally-sträcka" hos Anders Kulläng en gång i tiden och den bil som överraskade mest positivt var faktiskt Volvon. En "ärlig" bil att köra under sådana förhållanden så man är efter det inte så förvånad över dess popularitet - numera kanske mest i olika "historiska" rally-klasser.
Fördelen med en bakhjulsdriven bil med stel balaxel, som Volvo, är att den får ärliga köregenskaper. Kanske inte så bra ur komfortsynpunkt, men ska man köra med kontrollerad sladd som på rally föredrar jag stel bakaxel. Fr.o.m 240 har dom även kuggstångsstyrning, som ger bättre vägkänsla.
Ibland kör jag en Audi A4, min systers och där kan jag uppleva bättre eller i varje fall annan kontroll än min egen Avensis. Det är två ganska lika bilar tycker jag, ungefär samma årgång och motorstyrka så jag undrar om någon kan förklara varför Audin känns mera distinkt (om det nu är rätt ord för känslan).
Det är bra att träna med den bil man har på olika underlag för att lära sig hur den beter sig när den släpper greppet bakhjulsdrivning är ju enklast att kontrollera därför att den naturliga reaktionen när man får sladd är att släppa gasen då är det enkelt häva sladd med styra mot,framhjulsdrift kräver mera sladdträning för att behålla lagom gas om man får kast med bakvagnen t.ex på spårig väg annars kör man ju säkrast med med rejält gaspådrag vid körning över snösträngar och man märker ju när greppet släpper då åker ju framvagn i sidled då lättar man lite på gasen en framhjulsdriven är ju lättare att kontrollera i en fyrhjulssladd , det sker många onödiga påkörningar av mitträckena därför att inte förarna har sladdtränat med sin bil och blir överraskade när dom får ett kast. Det är ju numera så olika uppförande på antisladdsystemen på olika bilar så det bör man träna på, helst på isbana
Fast med moderna, elektronik-späckade bilar så gäller ju inte riktigt de gamla sanningarna längre när det gäller att "behärska" olika sladdsituationer som Hans Berglund beskriver. Tror att det är svårt att träna när man har elektronik emellan som "silar" uppförandet så man kan nog inte riktigt lita på att samma sak händer i verkligheten som när man tränar. På det sättet så var ju forna tiders bilar utan "anrti-system" ärligare och konsekventare men för oss förare i gemen så är nog dagens "anti-system" ändå att föredra för det är en sak att träna - en annan sak att plötsligt bli överraskad av en sån situation i vanlig trafik. Jodå Hans - jag har "tränat" rätt mycket under årens lopp eftersom jag bl a ägnat mig åt "isbane-åka" och "skogs-åka" tidigare så jag är inte helt främmande för det heller.
Nu vet jag inte vilken årgång/generation det är, men skillnaderna är nog ändå ganska lika. Avensis har en tvärställd motor som är placerad ungefär mitt över framaxeln och har en understyrd balans, för ett säkert och kanske tråkigt beteende, beroende på vad man föredrar. A4 har en längsmonterad motor som ligger långt fram, mestadels framför framaxeln. Det gör den väldigt lätt i baken jmfr Avensis. Kör man på grusväg eller vinterväg med A4 har därför den mer "belönande" köregenskaper, om man ägnar sig åt mer avancerade körning. Ett lätt gassläpp in i en kurva och baken kommer lättare på ställ än med Avensis. Kanske det du upplever? Kan även tänka mig att A4 har en framvagn/styrning som ger bättre vägkänsla än Avensis. Så upplever i varje fall jag det, som kört båda.
Ja så är det som Pi som skriver att olika antisladdsystem kan ge olika egenskaper med olika typer av fyrhjulsdrift inblandade fast sladdträning gör nog alla förare bättre förberedda än att aldrig ha prövar köra med sladd, trots alla elektroniska system så gäller ändå naturlagarna för fästet mellan dom fyra kontaktytorna med vägbanan och enligt Folksam så var ju fler fyrhjulsdrivna bilar inblandade i olyckor så det gäller nog att träna upp förmågan att anpassa farten efter fästet det gäller ju även inom rallysporten
För många år sen funderade jag på att köpa en ny Audi A4 och provade olika varianter. Den med V6 och bara drivning fram gav betydligt bättre känsla till mig än 1.8t quattro. Jag försökte även köra konbana med en 1.8tq, men kände inte vad bilen hade för sig.
Det är just det som är problemet med bland annat fyrhjulsdrift: Folk kör generellt för fort. Det de glömmer är att bland annat bromssträckan är lika eländig, oavsett AWD, FWD, RWD, ...
Som en på jobbet så bra sade: Skillnaden mellan tvåhjulsdrift och fyrhjulsdrift är att med fyrhjulsdriften kommer man längre ut i skogen.
En behaglig bil att få sladd med är Subaru deras antisladd griper in mjukt
Bakhjulet? Intressant för det vanligaste är att ena framhjulet bromsas. Det som ligger i ytterkurvan så att säga.
Cirka sex minuter fram är mycket illistrativt över hur det kan fungera och hur effektivt det är:
https://www.youtube.com/watch?v=Wkzbavyv7Vo&t=357s
Hur menar du "Försöker häva själv"? Gör du inte alltid det om den börjar tappa kontrollen - att du vevar med ratten?
Tanken är ju att om du inte svänger på så sätt som ratten pekar så skall motorns effekt avta. Om du tappar fäste på hjulen så bromsas dessa då individuellt också för att styra om grepp. Även där kan motoreffekten avta just för att åter få grepp igen. Om du rattar runt för att du håller på att väja eller annat likt filmen ovan så bromsas hjulet i ytterkurvan. Och om så behövs samverkar sakerna.
Min erfarenhet av min förra Mazda 6 var att det liksom bara fungerade. Försökte man provocera fram en sladd så hävde den. På motorvägen i slasksträng så gick antislir in för att fördela grepp.
Det den dock INTE hade, vilket troligen hade kunnat minska risken eller rädda frugan när hon totalhavererade bilen var att frikoppla motorn när man motorbromsar och det släpper. Detta skall enligt uppgift finnas i vår nya bil.
Det som troligen hände var nämligen att hon släppte av gasen för att fortsätta hålla redigt avstånd till bilen framför, och där gick det utför och bilen åkte med henne, av den enkla anledning att det var så inihelvete halt på platsen så att motorbromsen räckte för att hela framvagnen skulle tappa greppet och ta sin egen väg och i det läget hjälper inte de andra systemen särsilt bra.
I nuvarande bil skall det fungera som så att om bilen vid motorbroms känner att det släpper så skall den frikoppla så att hjulen åter kan rulla fritt och därmed få grepp.
Angående bakhjulet förresten: Det är om du tänker på när bilen understyr, ty då kan den nyttja bakhjulsbroms för att dra den åt rätt håll.
Nu börjar väl de flesta tillverkarna få koll på hur systemen ska gripa in för att vara säkra, men när BMW införde antisladd på Z3 M lyckades de inget vidare. Ett tvärt gassläpp är ingen höjdare när det kommer vid gränsen för sidogreppet. Ungefär lika illa var det på den första Tesla Model S jag provade. Vid gaspådrag ut ur en rondell klippte den plötsligt effekten och vips var bakänden på väg åt andra hållet.
Antagligen för att den inte har grepp då. Då brukar den dra av motorn.
Den här var väldigt bra och visar lite olika scenarion och vad som händer. Perfekt också att du leker - det är ju ända sättet att lära sig bilen! Väntar på att det skall bli halt här hos oss så jag också kan testa nya bilen och vad den hittar på.
https://www.youtube.com/watch?v=8swk6GPJMQ4
Personligen tycker jag det är smått otroligt att det ändå fungerar så pass bra som det gör! Sjukt komplexa ting.
Apropå det här med bristande kontroll så märkte jag en intressant funktion när jag lånade mina föräldrars manuella BMW 118i för ett par veckor sedan. Den ger automatisk mellangas vid nedväxling. Så om man kör på trean och lägger i tvåan så ökar den automatiskt varvtalet under nedväxlingen. Kändes ändå som en ganska bra funktion, speciellt för mig som inte kan "heel-toe" nedväxling. Kommer ihåg när jag var oförsiktig med kopplingen vid nedväxling i halka i min förra BMW 118d E87. Då fick man lite svansviftningstendenser.
En negativ sak med 118i:n var dock att varvtalet sjönk mycket långsamt vid gasuppsläpp när man växlade upp, så jag kunde inte växla upp så snabbt som jag ville. Det blev liksom "släpp gasen, ner med kopplingen, i med nästa växel, väääääänta, upp med kopplingen".
En BMW jag hade var försedd med en strypning på hydrauliken till kopplingen så det inte spelade nån roll hur snabbt jag släppte pedalen. Den la an trycket sakta oavsett vad jag gjorde. När jag skulle in i mitt garage genom en trång port uppför en liten backe och en trottoarkant höll det på att driva mig till vansinne eftersom jag inte kunde modulera drivet ordentligt. Efter att jag hade demonterat strypningen blev bilen betydligt bättre.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.