Det verkar som dagens bilar är byggt efter vitvarukonceptet, dvs kortast beräknad livstid.
Hur noga du än är med din bil idag, hur mycket du än vårdar den så är det alltid något väldigt dyrt som måste repareras.
Senaste gimicken på det området är xenon ljusen, 8000kr att byta hos Audiverkstan, Årliga Berra halva priset.
De skulle hålla hur länge som helst, men verkligheten säger att dom är just bättre än gamla H4.
Köper du en Mercedes så får du räkna med plåtbyten då de nu inte längre kan pressa en plåt och lacka den.
Listan kan göras hur lång som helst!
Jag vet om flera som har haft en i övrigt väldigt fin och välvårdad bil, men som valt att skrota den då reparationskostnaderna inte har varit försvarbara.
Det lustiga i sammanhanget är att det i dag finns s.k miljöbilar LOL. Med tanke på den slit o slängmentalitet som nu råder i bilbranchen så borde ingen bil kunna bli miljöklassad.
Kommentarer
jag tror ni får kontakta redaktionen och berätta att deras långtester inte säger nåt om kvaliten. jag håller dock inte med er. sen kan man förvisso önska långtester där bilarna körs ännu längre och blir ännu
äldre.
Så klart kan de säga en del om kvalitén, men bilarna körs många mil på kort tid och det är svårt att dra slutsatser om kvalitet över tid. Och har man många oberoende källor kan man som du säger lägga pussel. Men jag tycker att det ibland läggs väldigt mycket subjektiva omdömen på såväl korttidstester som långtestbilarna, så man får verkligen läsa ordentligt om man ska få ut någon relevant konsumentinformation. Framförallt får man läsa tabeller och tekniska data väldigt noga. Och som sagt, man kan ha tur eller otur med ett specifikt exemplar.
försäkringsbolagen borde ha statistik som håller vad gäller maskinskada och modell. även om dom kanske slutar mäta vid 15000 mil, efter det vore det ännu mer intressant.
Det är ju ingen här dom har tvekat på att toyota skulle hålla bra kvalité, alla vet nog det, men dom är inte bäst.
Faktum kvarstår; Volvo och MB är överrepresenterade bland långmilarna, fast det är mer blandat nu än för bara 5-6 år sen, vilket är roligt.
Enda bilköpet jag verkligen grämer mig över att jag inte gjorde var en lågmilad MB W123 300D Lång med dieselfemma och bara 81.000 mil på mätaren.
30.000 mil vågar jag säga att alla bilar går idag om de går service, allt annat är skamligt, många når nog 50.000, men därutöver krävs det lite mer av det mekaniska delarna.
Klart det säger något om kvaliteten. Åtminstone om kvaliteten på den testade bilen. Men för att få det statistiskt säkerställt behövs just statistik ...
15,000 mil under 6 år med "bara" 46 589 kr i service och reparationer känns dessutom inte som något extremt lågt.
Min kollegas A6 gick närmare 15,000 mil på förvisso 4 år, utan en enda reparation (inte ens en säkring eller lampbyte) och enbart normal service enligt vårt serviceavtal som kostade oss 7200 kronor + moms (tror jag).
Det låter ju som en väldigt mycket högre kvalitet än ViB's Prius, tycker du inte?
När jag tänker efter så tror jag att jag själv inte haft en bil på verkstad för reparation sen tändkasseten rök på min gamla SAAB.
Att lita på Vi bilägare, motorjournalister och biltidningarnas tester är ju som att tro på sagor,
Kommer i håg hur man dömde ut escort brasilien modellen och prisade den tyska. Den skulle dessutom vara extremt billig att äga.
Alla stackare som köpte Ford då säger nog fortfarande ingen ford på våran gård. Kamremmarna höll knappt 3000 mil med motorhaveri som följd. Kamaxlarna slipades ned på nolltid, mm,mm.Brasilien modellen bara gick o gick. Årets bil är ju en garanti för en riktig skitbil.
Kolla bränsleförbrukningen från olika tester här på samma modell så kan det skilja både 1 och 2 dl. Antingen är det ojämn kvalite på bilarna eller på journalisterna.
När japanerna gjorde sitt intåg på 80-talet så skrevs det nedvärderande om en massa elektroniskt lull lull, Mercedes prisades för att ha manuell justering av backspegeln på förarsidan, exemplariskt minimering av lull lullet. Volvo var bästa bilen, Gislaved var alltid bästa däcket, Ja,man blir nostalgisk. Det är nog bra att läsa biltester, men slutsatserna bör man nog dra själv.
lason1. prius som taxi är mycket vanligt.
swemba, svårt att relatera till din kollegas a6 då den bör presenteras lika noga som priusen. sen är priusen första årgången av en ny modell, ändå få fel. och gen2 av hsd, jag har tryckt mest på hsd gen3 här. sen som jag sa det som är mest utslagsgivande för trådens ämne är vad som händer efter 15000 mil.
Vidstige: Jag vet att prius taxi är väldigt vanlig, jag undrar bara vart de begagnade är?
Har ju varit ett säkert kort att köpa en begagnad taxi för att få en riktigt ny fin bil med massor av utrustning till småpengar när man som jag inte är rädd för långa mil.
Borde ju finnas lika många Prius som MB och Volvo med 40-70k mil på mätaren.
laponia: Ja jag skyller svenska bilars ofta långa utrustningsnivå på Christer Glenning, som alltid, alltid framhävde lull-lull (Elhissar, ACC, elspeglar m.m) som något dåligt och något som bara krånglar och kostar pengar. Hittils har det inte varit sant (Utom på VAG med sina jävla klena vajerspel).
Bästa bilen i världen är ändå Volvo 740! Punkt! ;)
men al, toyota ligger mycket bra till när det gäller statistik för maskinskada i olika undersökningar, det måste du väl erkänna? sen driver jag tesen att hsd är nåt alldeles extra även för att vara toyota. och visst kan det vara svårt att hitta bevis för det men kan ändå vara sant. särskillt intressant blir det om 5-10 år när gen3 börjar bli riktigt gammal, då kan vi se om mitt resonemang håller. jag tycker ändå dom taxi av gen3 som gått långt i trafik bevisar det redan nu.
Andra äldre långmilade Toyotamodeller såsom Hilux, Hiace, Corolla, Camry, Avensis är väldigt populära exportbilar.
De köps upp av mindre exportfirmor, som drivs av nysvenskar. De brukar skicka adresserad reklam till ägare av gamla Toyotas (adressuppgifter som köpts av Transportstyrelsen).
Brukar få sådan reklam minst en gång i månaden från olika företag, när jag ägt gamla Toyotabilar.
Kanske samma sak med långmilade Taxi-Prius? De kommer kanske inte ut på den vanliga beg.marknaden.
Troligtvis inte lika stor efterfrågan på gamla taxi-Volvo i tredje världen, då det finns en marknad här hemma för dessa.
Ja jag et att min far sålde sin gamla Mercedes till en sån snubbe som skulle skicka den till Afrika.
Vart bara äldre Mercedes och Toyota därnere, förutom mindre kvantiteter av kvalitetsvagnar som Fiat, Lada och Citroën.
Kanske tur att de saknar bilprovning...
Det är ganska märkligt att toyota ligger högt i listorna över nöjda bilägare. Enligt tidningarna är de ju inte konkurrensmässiga. Slöa, tråkiga bilar. Vad är man nöjd med???
lason1, har sett en del beggade prius taxi som gått +40,000 mil på blocket men gissar att dom är svårsålda. men förvisso inte så kul att köpa nån bil som gått så långt och som körts som taxi. det du skrev var väl en undran om dom går lika långt som mb och annat som taxi, svaret är mig veterligen ja på den frågan. som jag ser det blev nog toyota lite överraskade över hur populära prius gen2 blev som taxi och när gen2 ansiktslyftes 2006 så förbättrade man baksätets utrymme med hänsyn till det. när man sen kom med gen3 så är jag rätt säker på att man från början utvecklade den även med hänsyn till taxi applikation och därmed också att den skulle kunna gå riktigt långt med förhållandevis få fel, dvs då gen3 av hsd.
shogun, ok. sen verkar det ju vara prius + som gäller nu som taxi dvs en mer rymlig variant av prius men med samma drivlina.
Ja, Jesus. Inga undersökningar går att lita på för de är förmodligen fel gjorda, tolkade. Slår man i hop dem blir felkällan ändå större. Ändå går det att dra slutsatser från dem???
Tror ingen av er kan leda i bevis att era slutsatser är rätt om man ska ha vetenskapliga krav på era slutsatser.
(redigerat/Hackenbush, håller för övrigt med om att finns det bra Svenska ord så varför inte använda dem. )
Suck! (Det svenska ordet!)
"de här bilarna bara går och går", kommentar om prius gen2 som taxi
http://www.expressen.se/motor/toyota-prius-ett-av-tryggaste-begkopen/
Nu är det länge sedan jag körde Prius, men jag minns att det inte var någon bil jag trivdes med, men i förra veckan hade jag en Lexus LS200 och den blev jag riktigt imponerad av, främst ljudnivån, den gick väldigt tyst.
Jag nämnde det för sonen och sa att det kanske vore ett alternativ vid byte,
"Och hur länge skulle du stå ut med den, du är ju inte van vid så slöa bilar?"
Nej, han har nog rätt, men behöver man egentligen flera hundra hästar för att åka i 90 eller 110?
Hade det funnits trafikkontroller hade det naturligtvis varit ett väldigt ekonomiskt, men tråkigt alternativ.
Men den inbjöd faktiskt tili lugnare körning.
Om jag inte minns fel... så handlar den här tråden inte om Prius förträfflighet och ofelbarhet gentemot andra bilmärken, utan frågan var väl om bilar idag designas för en kortare livslängd och snabbare utskrotning, och i förlängningen om hur vi konsumenter ska ställa oss till det. Mitt svar har varit att jag anser att man måste bli beredd att betala för bilar som håller längre, eftersom det är resursslöseri att skrota ut bilar efter 10-12 år beroende på höga reservdelspriser. Men naturligtvis kan man - och bör man - ställa det i relation till rullade mil vid utskrotningen också och få fram hur kostnadseffektiv bilen varit i det perspektivet. Och detta är, vill jag påstå, en märkesoberoende diskussion.
BBT6, det är helt och hållet avgjort att dagens bilar inte är tänkta att hålla länge, men tack vare bättre material, smörjmedel och bränsle gör de det i alla fall.
Förr gick allt renovera, nu byts det komponenter. Att allt gick att renovera förr tackar de som renoverar bilar för idag.
bbt6, hsd var ett exempel på att det går att bygga drivlinor som håller väl som bra som förr om inte bättre, dessutom med mindre underhåll, så jag tror det går att släppa nostalgin och snacket om att det var bättre förr.
Ja, det var inte bättre förr. Men med dagens teknik borde bilindustrin ha nått mycket längre vad gäller tillförlitlighet och motoreffektivitet. Man begränsar sig genom design till halvdåliga lösningar. Jag r fortfarande övertygad om att det går att bygga en bil som håller längre än dagens bilar utan att den blir prismässigt ointressant eller ens tråkig.
Eftersom jag har en hel del erfarenhet av bilar från "förr i tiden" då de var bättre än idag, enligt vad några tror, så kan jag ge några exempel genom seklet.
1900-1910, Det var en tid då det verkligen krävdes en hel del arbete för att hålla bilen körbar, men den var ganska sällsynt och de som hade bil hade också råd med tjänstehjon som såg till att bilen fungerade till små kostnader, lönemässigt. Bilarna höll inte länge, men det gjorde inte så mycket eftersom de snabbt blev omoderna. Dock gällde "Tillsyn före körning" varje gång fordonet skulle användas, ungefär som flygförarnas checklista, och likaså "Tillsyn efter körning"!
1910-1920, Det här var ju T-Fordens stora decennium, ok. det fanns många tillverkare som gjorde både bättre och mer avancerade bilar, men ingen klarade att konkurrera kostnadsmässigt med Henry Ford och det var en bra bil. Men den krävde mycket underhåll och var långt från outslitlig. Efter 5000 mil hade det mesta bytts eller reparerats, men man ska ställa det i relation till de material och smörjmedel som fanns och att vägarna, eller egentligen brist på dessa ställde helt andra krav än man kan tro idag. Det trevliga är att det går att bygga en T än idag av nytillverkade delar.
1920-1930. Nu börjar bilarna hitta en modern (!) uppbyggnad som funnits kvar ända in i våra dagar, de flesta fick elektrisk startmotor och motorerna fick oljepump, men när det gäller underhåll var det ännu inte bättre. De höll däremot längre, 5000 mil utan motorrenovering var inte så ovanligt!
1930-1940, De blev bekvämare, hydrauliska bromsar blev vanligare, automatväxellådor började dyka upp i olika utföranden, men när det gäller underhåll var det inte mycket bättre, oljebyte var 200e mil och rundsmörjning var 100e.
1940-1950, Första åren hände inte så mycket, men efter kriget blev det en revolution hos i design hos vissa tillverkare. En kul detalj var att Ford 1950 övergav bladfjädringen som man haft från T-Fordstiden på sina amerikamodeller och lät dem få separatfjädrade framhjul, något som vissa konkurrenter kom med femton år tidigare! Men underhållet var som tio år tidigare, men det började dyka upp bättre oljor och några bilar fick oljefilter.
1950-1960, Det här decenniet började det häda saker på underhållssidan, multigradeoljor började bli vanliga så man inte längre behövde köra med olika olja sommar och vinter, oljefilter blev också vanliga så att bytesintervallerna kunde förlängas, fortfarande var det dock 100-150 mils rundsmörjning som gällde på de flesta bilar. Bilarna blev fler, användes mer och det började saltas så smått på vägarna och då dök ett till problem upp, rosten. Bilarna från förr rostade också, men inte lika mycket och inte lika snabbt. Fortfarande var det sällsynt med bilar som gick 10000 mil utan omfattande reparationer.
1960-1970. Nu började bilarna likna det vi har idag, antalet smörjställen minskade för att helt försvinna och ersättas av underhållsfria, smörjfria lager som blev vanliga. De hade ofta livstids garanti, vilket innebar 3-5000 mil innan de var utslitna, man hade ännu inte löst tätningsmaterialet tillräckligt.
Fortfarande gällde oljebyte var 500-1000e mil. Rostskadorna blev ännu värre.
1970-1980. Kanske rostens decennium, men nu började det vidtagas effektiva åtgärder för rostbekämpning, mer eller mindre effektiva.
Mekaniskt höll bilarna allt längre.
1980-1990. Nu kom säkerhetstänket in på allvar. Ve den biltillverkare som inte kunde annonsera om hur säker bilen var. En del tillverkare var fortfarande fast i rostfällan, men det var mest ett nordiskt problem så vissa tillverkare struntade nog i det, men även våra svensktillverkade bilar rostade.
1990-2000. Ännu mer säkerhetstänk, men underhållet har nu minskat till ett oljebyte var 1000-2000e mil och den dagliga "Tillsyn före körning" som fanns för 90 år sedan är nu bara ett verkstadsbesök för service vid oljebytet.
diskussionen om hsd kanske blev tjatig men den handlade även om dels hur man kan identifiera grejor som håller, dels hur man kan bevisa att så är fallet. tyvärr tycks vi aldrig kunna enas där kring källor och metoder. för mig är det dock glasklart om man vill ha nåt som bara funkar länge, det är hsd, eventuellt också med kompletterande rostskyddsbehandlingar för att klara våra saltade vägar i längden.
saabnisse, tack för en bra genomgång av bilhistorien ur hållbarhetssynpunkt!
Rostskydd håller jag med om, dr kan man i längden inte förvänta sig att bilfabrikanterna kan tillgodose våra nordiska behov till en rimlig kostnad. Där får man nog i framtiden göra personliga avvägningar. Därmed sagt är jag inte övertygad om de fristående rostskyddsfirmornas förträfflighet heller. Men visst, Mitsubishin jag nyss skrotade helbehandlades inom en vecka efter leverans och med en komplettering efter 3 år. Den var i stort sett som ny utom ytrost i trösklar och skärmkanter. Tyvärr höll den inte ihop mekaniskt längre, annars hade den rullat länge än.
shogun, troligen ct200h
Ursäkta min okunnighet Shogun, var det kanske HS?
Men bilen var trevlig trots den hemska grillen. Jag var rädd för gummisnoddskänslan från CVTn, men det var inget ja reagerade för, däremot att den var ganska sävlig. Men tyst!
Det var en hyrbil, jag ska försöka ta reda på lite mer exakt vad det var för typ.
saabnisse, om det var halvkombin i golfklass med samma drivlina som prius så var det ct, inte ls ellet hs. ct200h toppade förresten nån engelsk lista som den mest problemfria bilen alla kategorier.
vad gäller ljudisolering gissar jag att den uppdaterade ct200h med nya grillen även fått bättre ljudisolering, så möjligen tystare än den shogun har.
var några här som pratade om att mb har så hög kvalitet och håller länge.
hur kommer det sig då att man ser så få lite äldre mb i trafik?
Av landets totala bilpopulation är de tre vanligaste märkena enligt SCB: 1. Volvo, 2.Volkswagen, 3. Toyota.
MB finns inte med bland de 10 vanligaste märkena i landet, så desto mindre chans att se en sådan i trafik oavsett ålder jämfört med de märken som finns i ett större antal.
Jag tyckte för ett antal år sedan att äldre MB, alltså från 70-80-tal hörde till de mer förekommande äldre bilarna i trafik. De MB som är ganska gamla nu, är som bekant inte de mest rosttåliga vilket syns tydligt på en del exemplar. Jag drar därför slutsatsen att det kommer dröja länge innan äldre MB blir lika vanliga i trafiken som förr (om någonsin).
Märkligt, jag tycker mig se äldre Mercor hela tiden. Många 190 (W201) men även W124. Parkerade häromdagen bredvid en hyfsat välskött och, till synes, rostfri W210. Och nyare modeller som W211 ser jag hela tiden. Däremot börjar W123:orna bli ganska sällsynta.
Bor du i saltfria delar av Norrland?
Där jag bor ser man inte någon W201 överhuvudtaget, W202,W123 och W124 är väldigt sällsynta.
W203 och W210 finns en del, men oftast väldigt rostangripna.
Nyare modeller som W204 och W211 är däremot väldigt vanliga.
tobo, exakt. när man mot förmodan ser lite äldre mb så är dom ofta mycket rostiga. ironin är ju att mb har 30 års rostgaranti.
Nu får ni skärpa till er här annars kommer fler konton att bli inaktiverade.
crister och Vidstige försök att uppträda mer vuxet åt varandra.
Nej, jag bor i Stockholmsområdet. Visst håller jag med om att många W210 är rostiga, men det finns också undantag. W202 och W203 ser jag dock nästan aldrig. Samtidigt är det ju inte så märkligt för MB var duktigt dyra på den tiden. Jag kan inre direkt bevisa det, min känsla är att både MB och Bmw har blivit billigare på senare år. Och då blir de ju en vanligare syn på vägarna.
Skodaägare, tror inte MB och BMW blivit speciellt mycket billigare, däremot har väldigt många andra bilar blivit mycket dyrare.
Jag är fortfarande inne på Viggen-modellen för att spara miljön.
Gör en bra bil, sen satsar man på att utveckla den istället för att göra om allt från början. Typ som lada niva, fast riktigt bra... Och lite mer utvecklad :)
W122, 123 var Mercedes, sen blev det en dussinbil med stjärna på. Fula, tråkiga, opålitliga. I dag är dom snyggare,men inte är det mercedes av den gamla stammen.
hacken, christer_1 är på mig jämt, till sist lackar man ur, ni får ta tag i det, är inte mitt fel.
(Jag vet, vi håller ögonen öppna/Hackenbush)
hacken, Vidstige är på mig jämt och tjatar hål i huvudet om sina Toyota, till sist lackar man ur, ni får ta tag i det, är inte mitt fel.
(Jag vet, vi håller ögonen öppna/Hackenbush)
Miljömässigt förlegad? Ja kanske det. en fortfarande kostar det mera i miljöhänseende att bygga en ny bil än slita på en gammal.
BBT6, skattesystemet är inte direkt anpassat för att slita på gamla bilar länge. Dels är det extrem hög skatt på bilreparationer i Sverige (den s.k. skattekilen), dels är det hög skatt på bränsle (t.ex. gamla törstiga bensinbilar är då inte så roliga att köra). Sen har vi ju all teknikutveckling och jag skulle t.ex. inte rekommendera någon att köra en bil idag utan ESP (antispinn/antisladd) vintertid.
Hur som helst, ska man ha en bil riktigt länge i Sverige så gäller det alltså att hitta någon som har extra bra kvalitet och kräver så lite reparationer som möjligt. Särskilt viktigt är det att drivlinan håller ihop ovanligt bra. Bilen bör också vara riktigt snål så kanske den framstår som hyggligt snål även om 14 år och är därmed användbar även med framtida bränslepriser (som troligen kommer vara betydligt högre än dagens).
Vidstige, det går inte att generalisera. Det finns många ägare till gamla bilar som kan intyga att de kan vara väldigt billiga i innehav.
Ta som exempel en trettio år gammal 740, en mycket enkel bil att underhålla, skattebefriad, låga fösäkringskostnader och med billiga reservdelar.
Dåliga vägegenskaper som kräver att man kan en del mer bilkörning än vad som verkar vanligt idag. Säkerhet som var bra för sin tid, men som naturligtvis inte är så trevlig att jämföra med dagens. Bränsleförbrukningen är givetvis högre än en modern bils, men jämfört med värdeminskningen på den moderna bilen är den försumbar.
Det är lite T-Ford över en 740, den går att reparera tills den förmultnar!
saabnisse, jo 740 är ju ett bevis på att det går att generalisera, dvs det finns såna bilar och såna drivlinor. Även om möjligen 740 möjligen var i törstigaste laget redan när den tillverkades, ännu mer så 940 (och jämfört med alternativen vid tidpunkten då den tillverkades), vilket också hänger samma med att det var en stor bil. Det jag framfört här är ju att Toyota-HSD är lite av "det nya 740". Få reparationer, delar som håller länge, en drivlina som nästan är outslitlig. Visst, betydlig mer elektronik än 740, men samtidigt ovanligt robust sådan. Dessutom har man hjälp av ordentlig självdiagnostik vid problem, nåt som var mycket sämre på 740/940.
Dumheter, en 740 går i princip att reparera med slägga och spett, men får du ett fel på en Prius som har nått 740s ålder är det skroten som gäller.
En gammal Toyota är oreparabel hur bra den än har varit. Det går inte att reparera den mekaniken och elektroniken lika enkelt och speciellt för att det inte finns en bråkdel så många ersättningsdelar som till Volvon.
Nu har jag en 740 och en ny småbil går billigare om man kör långt, bensinkostnaden är högre än skatt och avbetalning ihop på en billig bil.
Annars är ju en 740 skottsäker och har trygga vägegenskaper.
Om vi börjar prata 30 år så kan jag nog hålla med, men var det +30 år som tråden handlar om?
Uppfattade inte att ämnet var veteranbilar.
Och 740 var ju rätt efter redan under sin glans dagar när det gäller förbrukning.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.