Jo, 1988 kunde man få en påtaglig känsla av att leva i en knasig tid. De nya lånemiljardärerna frodades som kvickrot och den rosa affärstidningen hade jämnt sjå att pliktskyldigt hissa och dissa dem alla i takt med att deras aktier steg och föll.
Och det var bilsalong i Stockholm. Där fick jag fick nycklarna till den här märkliga skapelsen, Isdera Imperator 108i, kastade i magen av en glad representant från dåvarande Mercedeshandlaren Philipson i Jönköping, tillsammans med en kort uppmaning: »Stick ut och kör så länge du vill men den ska vara absolut hel när du kommer tillbaka. Det finns bara den här att provköra.« Inför en sådan öppning svirrar det lätt i huvudet, men främst av: Vart ska jag ta vägen?
Ute regnade det och bilen vilade på feta sommardäck med måttligt mönster.
– Jag vet! sa jag till den luttrade fotografen. Vi åker till Skogskyrkogården!
Varken förr eller senare har jag sagt något lika dumt men det blev faktiskt ett par bilder vid entrén. Fast jag kan inte minnas att de publicerades.
Jag tror att jag fortfarande är den ende svenske skribent som provkört och skrivit om den tidigare Porschekonstruktören Eberhard Schulz’ skapelse från Genèvesalongen 1984. Därefter valsade bilen med sitt bekanta registreringsnummer runt i diverse internationella magasin och var ganska sliten när den anlände till Sverige.
Philipson hade verkligen planer på att importera modellen, broschyren på tolv sidor med utvikbart mittuppslag är på svenska och mycket elegant med generösa fotografier och teckningar. Copytexten är ett skämt. »Känn vinden. Se sol och regn. Hör hästkrafterna. Upplev kraften. LEV.« Jag lovar, det står så.
Isdera – Ingeniuersbüro för Styling, Design und Racing i Leonberg utanför Stuttgart – skapades 1982 men Schulz’ verksamhet inleddes redan i slutet av 1960-talet då en modell kallad Erator visades upp. 1977 gjorde man sig känt genom fälgdesign (minns du BB-fälgarna?) och en targaversion av Porsche 928.
1982 kom Isdera Spyder 033-16, en tvåsitsig öppen leksak med Mercedesmotor.
Imperator 108i var mer seriöst tänkt och en direkt fortsättning på Mercedes projektbil CW 311 från 1979. Det fanns komplicerad rörram, måsvingedörrar, skarp kilform och Mercedes’ 5,6-liters V8 bakom de åkandes rygg. Effektuppgifterna svajade, ca 300 hk var nog rimligt.
Isdera var en riktig best att köra, tung, trögrörlig och kärv. Inte hjälpte den usla sikten eller periskopbackspegeln på taket heller. Men som folk tittade när vi kom bullrande på Sveavägen i Stockholm och jag minns en ung skönande som utlovade tre månaders celibat från hans sida om han bara kunde lägga vantarna på ett exemplar. En oerhörd uppoffring, enligt denne playboy.
Och visst brakade det iväg duktigt när jag tryckte på gaspedalen, så mycket jag nu vågade. Minnena från körningen på den läckra Tungelstavägen söder om Stockholm sitter fortfarande i, där gick Isdera som en dröm.
Bilen bar alltså tydliga spår av omild journalistbehandling under 7 000 mil och detaljarbetet var måttligt imponerande på provbilen men verkligen Made in Germany, så som Schulz ville ha det, på den andra bilen i märkets monter på salongen.
Av drömmen att bli »adopterad« av Mercedes blev just bara en dröm. Omkring 30 exemplar av Imperator 108i byggdes. Några år senare, på Frankfurtsalongen 1993, kom en ännu häftigare variant, en langheck med det nästan olustiga namnet Commendatore 112i.
Broschyr: Anders Carlquist
Ämnen i artikeln
Kommentarer till artikeln (0)
Läs kommentarer och diskuteraGenom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.