Kärlek bakom ratten

Det unga förälskade paret hoppar in i bilen och kör fnittrande iväg. Strax utanför staden stannar de till vid en ensligt belägen parkeringsplats, kanske med fin utsikt, och så sätter de igång. Rutorna immar igen och fjädringen gungar.

En sådan sekvens finns i var och varannan amerikansk film, vare sig det handlar om 1950-tal eller 1990-tal. Förmodligen är det en rättvisande bild av hur deras tonåringar lär sig vänslas och om livets oundvikliga utbytande av diverse kroppsvätskor, men som svensk ställer man sig en smula tvivlande. Vi har ju inte riktigt samma tradition så igenkänningsfaktorn är låg.

Jag minns från mina tidiga biobesök i tonåren att sådant var spännande men också förbryllande. Jag var ung och hade inte helt klart för mig hur många olika varianter det finns när två människor ska mötas och kramas lite – så min stora undran var: hur i hela friden får de plats?

Vår familj hade en vit Saab 93 och mina kompisars föräldrar körde Folkvagn, Opel Kadett eller Volvo Amazon. Om man skulle rymmas med en tjej i det baksätet krävdes antingen att man var anmärkningsvärt kortväxt eller hade en ormmänniskas fysik och akrobatisk förmåga i klass med Houdinis.

Mest obegripligt var att de verkade hålla på i framsätet vilket med svenska bilmått mätt var en gymnastisk övning på elitnivå. Den amerikanska bilparken i det tidiga 1970-talets Lycksele var blygsam. En man med det fantastiska förnamnet Kemmel hade en beige Chevrolet-någonting men förutom den var det inte mycket att skryta med i raggarsvängen runt torget.

Det tog helt enkelt några år innan jag förstod, att hemligheten bakom de spännande filmscenerna var att bilarna var stora som en ordinär norrländsk sommarstuga, hade soffa inte bara där bak utan även som framsäte samt rattväxel. (Det blir svårt annars, hur vig man än är.)

Förklaringen låg alltså till en del i den rent ergonomiska förutsättningen för sex. Naturligtvis vet jag idag efter egen empirisk forskning på fältet, att det finns andra sätt att glädja varandra i en bil än det konkret reproducerande, men det behöver vi inte gå in på närmare. Detta är ju trots allt en respektabel biltidning och inget forum för mina privata bekännelser.

Det här med amerikanerna och deras relation till bilar står i en klass för sig i världen. Inget annat land har haft ett sådant enormt bestånd av gigantiska åk samtidigt som ett svindlande lågt bensinpris. Under 1950-talet skapades alla möjliga traditioner med bilen i centrum. Drive in -bio, -restaurang, -djurpark och så vidare. Familjerna åkte på utflykter och slängde ut picknickfilten på armlängds avstånd från bakluckan. Att också de första trevande försöken i kärlekens ABC måste ske i ett bilsäte föll sig naturligt.

Men, tanken på att låta en 16-årig (den amerikanska åldersgränsen för körkort!) dotter låna bilen och åka med pojkvännen för att uppleva sin sexdebut på en parkeringsplats någonstans, jag vet inte. Här tar de flesta helt enkelt med sig pojk- eller flickvännen hem när det är så dags, med föräldrarnas tillåtelse eftersom vi inte lider av samma hycklande dubbelmoral som jänkarna. Det ska vi föräldrar vara stolta över och våra tonåringar innerligt tacksamma för.