Volvoledningen föll pladask för ”Fiskbilen”

Folkhumorn döpte den snabbt till Fiskbilen. Med drygt 8 000 tillverkade exemplar blev den ingen succé. Spännande design och robust teknik gjorde dock sista versionen av Volvos sextiotalssportis till den mest användbara.

Redan på Bryssels bilsalong i april 1960 visades Volvo P1800 för första gången. Först 1968 var Carozzeria Coggiola klara med den prototyp till 1800 ES som Volvo till slut fastnade för efter många turer i ärendet. Designen gick utan större förändringar till produktion som dock inte startade förrän hösten 1971.

Vissa kallar den något avmätt för Fiskbilen. Andra ser den som en vacker vidareutveckling av Pelle Pettersons och Fruas redan lyckade grunddesign. I grund och botten är det en Volvo med alla dess fördelar i form av långlivade motorer, starka växellådor och tillförlitlighet som man kanske inte förväntar sig av en sportkupé med närmare 40 år på nacken. Karossen är av typen 2+2-typ, där baksätet bör betraktas som extra lastutrymme.

Det är inte så lite svensk gillestuga över instrumentpanelen. Här är det maximalt plottrigt eftersom bilen är utrustad med luftkonditionering. Svart skinnklädsel är däremot tidlöst elegant.

Arbetet med vad som skulle bli 1800 ES började redan i mitten av 1960-talet när Volvodesignern Jan Wilsgaard tog fram de första skisserna på kombiversionen. Det första förslaget kallades Beach Car och ratades tämligen omgående. Förslag två var en smäckrare version med namnet Jaktvagnen som följdes av ännu en design kallad Raketen. Italienska Frua och Coggiola byggde prototyper för utprovningen som resulterade i avslag för samtliga. Skälen var antingen en alltför futuristisk design eller så blev produktionskostnaden för hög.

Italienska Carrozzeria Coggiola fick så i uppdrag att ta fram en prototyp på eget bevåg. Med utgångspunkt från de tidigare designförslagen byggdes en prototyp på en vanlig 1800 S som var klar i december 1968. Volvoledningen föll pladask och till hösten 1971 började serieproduktionen som varade fram till sommaren 1973 med 8 077 exemplar byggda.

Volvo 1800 ES 1973

Nypris: 36 000 kr.

Motor: Rak fyrcylindrig med stötstänger, två ventiler/cylinder. Bränsleinsprutning. Vattenkylning. Volym 1 986 cm³. Max effekt 124 hk DIN (91 kW) vid 6 000 v/min. Max vridmoment 167 Nm vid 3 500 v/min.

Kraftöverföring: Längsmonterad motor, bakhjulsdrift. Fyrväxlad manuell låda med överväxel. Golv-spak. Trestegs automat som tillval.

Mått: L 440/B 170/H 129 cm.

Fjädring/hjulställ: Skruvfjädring fram och bak. Fram tvärlänkar, bak stel axel. Hydrauliska stötdämpare.

Styrning: Snäcka, ej servo. 3,75 varv mellan fulla rattutslag. Vändcirkel 9,6 m.

Bromsar: Skivor fram och bak. Servo.

Fartresurser: Toppfart 181 km/til. 0–100 km/tim 10,5 s.

Förbrukning: 0,97 l/mil.

Livscykeln

1960 Volvo P1800 visas som prototyp på bilsalongen i Bryssel.

1961 Leverans av kundbilar börjar i maj. Motor B18B med 100 hk SAE.

1963 108 hk SAE.

1965 Planer på efterträdare med halvkombikaross börjar ta form. Olika designförslag studeras. Det första kallas Beach Car som ratas till förmån för den omarbetade Jaktvagnen. En prototyp Raketen ratas.

1968 Sergio Coggiola visar en prototyp baserad på en 1800 E där taklinjen förlängs från sin högsta punkt rakt bakåt där det hela slutar med en baklucka tillverkad helt i glas. Enkel, genial och vacker.

1970 B20E med bränsleinsprutning på 130 hk SAE. Modellbeteckningen ändras till 1800 E.

1971 1800 ES börjar tillverkas som årsmodell –72. Borg-Warner treväxlad automat som tillval. Coggiola presenterar sin version av en ersättare 1800 ESC (Viking) baserad på 1800:ans bottenplatta.

1972 1800 E och 1800 ES säljs parallellt. Sista året för 1800 E. Motorn lämnar nu 135 hk SAE.

1973 Avgasrenad version B20F på 112 hk lanseras i USA. 27 juni tillverkas sista 1800 ES med chassinummer 8077.