Volvo 140 blev en succé på sin tid

Klo-doff! Ljudet och den följande efterklangen när den tjocka dörren stängs om dig är lika bekant som doften av nyfallen snö eller smaken av insjö när du tar det första sommardoppet. Volvo 140 är en del av dig – sannolikheten att du inte har något som helst förhållande till modellen är mycket liten.

Om du inte haft en själv i familjen så var det kanske en studierektor som körde en beige 144, en mormor som rattade en mörkgrön 142 eller en kompis familj som drog husvagn med en orange 145.

Under åtta år såldes nästan 370 000 Volvo 142, 144 och 145 i Sverige. I dag finns bara omkring 25 000 kvar och endast en femtedel av dem var i trafik när vi kollade senast.

Det var den 19 augusti 1966 som Volvo med 144 nummer 1, en svart 144S med overdrive och röd galoninredning, inledde en nästan åtta år lång och mycket framgångsrik tillverkning. Den distinkta formgivningen med markerade skuldror och tre sidorutor på varje sida var signerad Jan Wilsgaard och bröt kraftigt mot den mjuka stil som Amazonen och den nyss nedlagda 544 stått för.

Under skalet var dock mycket sig likt: framvagnen med dubbla tvärlänkar och skruvfjädrar var konstruerad precis som på Amazonen och bak satt en stel axel med längslänkar och Panhardstag. B18-motorn hade redan funnits i produktion i fem år och bjöd inte på några överraskningar.

Det var nu Volvo verkligen började uppmärksammas för sitt säkerhetstänkande, man kan säga att 140 var början till det moderna Volvo. Karossen uppvisade en mycket hög vridstyvhet och fram och bak fanns beräknade krockzoner. Trepunktsbälten var standard liksom skivbromsar både fram och bak.

Körupplevelsen påminner mer om Amazon än 240 som fick en helt annan framvagn och kuggstångsstyrning. Det är tryggt och stabilt och ganska bekvämt. Det går att komma långt i en 140 innan man blir trött i kroppen.