Smart Roadster var både rolig och Smart

Smart fick till en riktig körglädjesbomb med Roadster och Roadster Coupé. Det är svårt att få tag på ett exemplar i dag.

De flesta försöken att i modern tid åstadkomma något som påminner om de klassiska engelska folksportbilarna från 1950- och 60-talen har resulterat i tillbakablickar och retrobilar. Det behöver ju inte vara något fel i det, eller hur alla ni som rattar Mazda MX-5, Fiat Barchetta, Toyota MR2 eller MG F och TF?

För att få mer samtida bäring på hur en sportbil till rimligt pris kan vara funtad bör man ändå snegla på lilla Smart Roadster och Roadster Coupé. Syskonmodellerna byggdes under bara drygt tre år, 2002–2005, den ena som öppen roadster med ett litet tygtak som kunde fällas ut mellan vindruteram och störtbåge, den andra mer av en klassisk täckt sportcoupé med utdragen taklinje.

Konceptet till modellerna visades redan i Frankfurt 1999 men så här drygt 20 år senare är linjerna fortfarande så spänstiga att de kunde vara från i förrgår och konstruktionen är säregen nog för att skapa intresse på egen hand.

I grunden är Roadstermodellerna byggda ungefär som de ordinarie Smart-versionerna, med en säkerhetsbur runt de åkande och löstagbara karosspaneler utanpå. Men den gemensamma andelen komponenter mellan Smart och Roadsterversionerna är faktiskt bara 35 procent så nog är detta en egen modell alltid.

I Vi Bilägare 13/02 provkörde nuvarande redaktionschefen Tommy Wahlström båda bilarna, under rubriken ”För skojs skull”. Modellerna hade måttliga 82 hk ur den trecylindriga 0,7-litersmotorn med turbo men tack vare låg vikt och att ”man sitter med rumpan några decimeter ovanför asfalten” var fartsensationen påtaglig i alla fall.

Toppfarten var 180 km/tim, accelerationen 0–100 km/tim tog 11,3 sekunder. Vikten, blott 800 kg, bidrog starkt till att göra både Roadster och Roadster Coupé till riktigt livaktiga kamrater på krokig väg. Även viktfördelningen, 56 procent på bakhjulen, adderade till körupplevelsen.

På minussidan: Plastig inredning och en sexväxlad ”sekventiell” automatlåda som arbetade segt – precis den kritik även vanliga Smart ofta fick.

Importören Daimler Chrysler hoppades på 100–150 bilar sålda per år men det blev en from förhoppning – bilarna blev betydligt ovanligare än så och efter bara 43 000 exemplar tog äventyret slut hösten 2005. Att hitta ett exemplar i dag är inte så lätt, ägarna håller hårt i dem. Den verklige lycksökaren försöker få fatt i något av de tio tillverkade Brabus-versionerna med dubbelturbo-V6, 225 hk och 0–100 km/tim på 5,8 sekunder.