Kasta loss i en Chevrolet Caprice: ”Skepp ohoj!”

Caprice betyder ungefär upptåg eller påhitt men är i bilsammanhang förstås för alltid förknippat med Chevrolet. Med 1965 års Impala dök tillnamnet upp på en särskilt välutrustad, fluffig variant och har funnits med sedan dess, snart nog som egen modellserie.

Det här har alltid varit en stor bil, men till 1977 års modell, som den väldigt gröna på våra bilder, skedde en så kallad downsizing som krympte längden tre decimeter till futtiga 538 centimeter. På kuppen försvann 300 kg ofjädrat karossfett, kvar fanns ändå tillräcklig pondus för att bilen i Europa skulle anses som en konkurrent till bland andra Mercedes-Benz.

Det var en smula orättvist, Caprice är som en amerikansk Volvo fast i skala 2:1, en bussig, rejäl och väldigt stryktålig bruksbil med garanterat utprovade komponenter rakt igenom.

V8-maskinen är i grunden förstås densamma som presenterades redan 1955. Dimensionerna på mekanik och underrede är sådana att de kan attackeras med rörtång – detta sagt i positiv bemärkelse.

Att äga och driva en Caprice behöver inte alls betyda ruin, det finns många duktiga reservdelsleverantörer och verkstäder och delarna är billiga. Bränsletörsten kan förstås vara ett aber, de som säger att bilen ”går på nollnie” ägnar sig åt önsketänkande.

Utbudet av de här årgångarna är fortfarande gott men skicket kan variera högst väsentligt. Vill du ha en bil som gungat åratals som pilsnerpråm eller vill du ha en proper originalare? Allt finns, låt skick snarare än årgång styra dig rätt. Körupplevelsen är ungefär den samma oavsett årsmodell. Det går bolstermjukt, dämpat, med vissa sidledsrörelser – och väldigt, väldigt avspänt.

Ha inte alltför kritiska ögon när det gäller detaljfinish och passning. Knappar och reglage sitter lite här och var och att det rister och knäpper får du leva med, den här bilen går inte sönder i första taget även om det kanske kan låta så.

Läs också: Saabmodellen som blev kändisarnas favorit